# Har måst och har bort Author: FreddeGurra Vad tycker ni om att skriva eller säga "har måst" och "har bort"? ## Comment 1 Author: Maria Jag hade nog försökt formulera det utan de uttrycken. ## Comment 2 Author: Carmarino #1: Jag också. Förstod först inte vad det stod i rubriken. 😊 ## Comment 3 Author: DesK Instämmer med #1 och #2 ## Comment 4 Author: FreddeGurra #2: Kanske var otydligt, men som till t ex "vi har måst köpa en ny bil" eller "han hade bort lämna in bilen till verkstaden". Jag brukar inte säga eller skriva så själv, men undrar vad ni tycker om detta. ## Comment 5 Author: Maria #4 Låter som ren dialekt. "Vi var tvugna att köpa ny bil" "Han borde lämna in bilen till verkstad" Så hade jag skrivit och sagt också. ## Comment 6 Author: Crucio Jag stör mig i allmänhet på när folk skriver på talspråk inkl. dialekt. Har sett folk skriva på dialekt och när någon påpekar att det är inkorrekt säger de "har ni aldrig hört [dialekt]?" Jo, men det gör det inte till korrekt skriftspråk. 😅 Dock har jag aldrig vare sig sett eller hört "har bort". Vad betyder det? ## Comment 7 Author: Ephraim För mig låter det framför allt byråkratiskt och lite ålderdomligt. Jag tror kanske att uttrycken håller på att försvinna även i juridiska texter men i vart fall för 10–20 år sedan var _(har/hade) måst_ och _(har/hade) bort_ fullt levande här. Särskilt _hade bort_ kan nog förekomma fortfarande eftersom det är ganska vanligt i lagtext. ## Comment 8 Author: Pyttelite Både *måst* och *bort* är väl helt korrekta supinumformer och har inget med dialekt att göra. ## Comment 9 Author: Ephraim #6: Jag tänker mig att _har bort_ i princip betyder samma sak som _borde ha_. En skillnad är dock att man med denna ordning kan göra skillnad på perfekt _har bort_ och pluskvamperfekt _hade bort_. Det bör dessutom påpekas att man i juridisk stil traditionellt skiljer mellan _borde_ (böra, bort) och _torde_, där _borde_ uttrycker vad som är lämpligt (hur man bör agera), och _torde_ hur det sannolikt förhåller sig (hur det torde vara). I allmänspråket kan ju _borde_ ha båda betydelserna, men står det _(har/hade) bort_ kan man nog vara ganska säker på att det är den förstnämnda betydelsen som avses. ## Comment 10 Author: Maria Det må vara korrekt men används knappast mer än dialektalt och juridiskt verkar det som. Jag kan också använda AI eller googla 🙂 ## Comment 11 Author: Pyttelite #10: själv använder jag skolgrammtiken.🤓 ## Comment 12 Author: Crucio På norrländska säger vi ofta måst, så för mig låter det väldigt dialektalt/talspråkligt. Även om det nu inte är det så känns det som någon annan sa rätt utdaterat. I text tänker jag att de flesta skulle skriva t.ex. "hon hade varit tvungen att skynda sig" snarare än "hon hade måst skynda sig". De flesta (under en viss ålder?) hade nog reagerat på det senare. Men har bort skulle m.a.o. användas som borde ha, t.ex. "han borde ha betalat", "han har bort betalat"? Det låter jättekonstigt. Vill någon ge fler exempelmeningar? :') ## Comment 13 Author: Maria #11 Jag får gå på känsla för jag har glömt så oerhört mycket. ## Comment 14 Author: Ephraim #12: Är detta norrländska _måst_ samma _måste_? Dvs. används det som supinum i kombination med _ha_ och _hade_, eller används det ensamnt? Jag hittade bl.a. följande exempel: _Ha vi nå vi måst följ opp?_ Där tror jag det är fråga om _måste_ som har förlorat sin slutvokal snarare än supinumformen _måst_. Det är ju vanligt i dialekterna att slutvokalen försvinner. ## Comment 15 Author: Ephraim #12: Vad gäller _ha bort_ så heter det _har bort betala_, inte _har bort betalat_. Observera att _bort_ här uttalas med o-vokal som _borde_, inte å-vokal som i _ta bort_. I praktiken tror jag att _hade bort_ är vanligare än _har bort_. Så här står det t.ex. i 7 kap. 6 § lagen (2011:1200) om elcertifikat, som jag tog specifikt för att det är ett så pass sentida exempel (lagen trädde i kraft 1 januari 2012). _Ersättning lämnas dock inte om den skadelidande med hänsyn till felets art eller andra omständigheter **hade bort** inse att det förekommit fel._ Dock förekommer även _har bort_. Här är ett utdrag från en hovrättsdom från 1993 (RH 1994:9): _Utredningen ger dock entydigt vid handen att A.S. hållit en för hög hastighet med hänsyn till den mängd personer som befann sig på eller vid sidan av vägen. Vetskapen härom **har bort** föranleda särskild uppmärksamhet och försiktighet vid framförandet. Detta har A.S. underlåtit._ Det kan i vanlig ordning även förekomma att _har_ eller _hade utelämnas_. Här är ett exempel från 23 § avtalslagen, som alltså är från 1915: _Är fullmakten sådan som avses i 18 §, kan rättshandlingen ej göras gällande mot boet, om fullmäktigen ägde eller **bort** äga kännedom om konkursen när han företog rättshandlingen._ ## Comment 16 Author: svenake #4: Exemplen låter lite som norrländsk dialekt och den ligger ju närmare ursprunglig svenska än "stockholmskan" som är en annan dialekt. (och jag gillar dialekter. ) ## Comment 17 Author: Öland 4ever (oland4ever.com) #6: Att skriva på "talspråk" tycker jag iof sig inte är något fel men däremot kan ju dialekter ställa till det eftersom vi har så pass många dialekter i Sverige. Dessutom många dialekter som skiljer sig så mycket från den sk rikssvenskan. Själv tror jag att jag skriver mycket nära talspråket. *Okäj, ja skrivär inte exakt som ja talar!* ## Comment 18 Author: FreddeGurra #15: Bra exempel! #16: Egentligen kom jag att tänka på frågan i tråden efter att ha hört måst i en låt av Mikael Wiehe och han är ju inte norrlänning. "Byn var så fattig som en by brukar va när dom unga har måst flytta för att få jobba i stan". ## Comment 19 Author: FreddeGurra #11: Fick du lära dig om bort och måst i skolan? Jag är inte säker när jag själv stötte på dem först men jag tror att jag måste ha läst dem som vuxen. Tror aldrig de togs upp i skolan. ## Comment 20 Author: Carmarino #18: Tror det har använts i skånskan också, men är inte så vanligt numera. ## Comment 21 Author: Crucio #14: Där jag bor är det främst måste utan sista bokstaven, men på andra ställen används det även i det som jag nu har fått veta är supinumformen. Vidhåller att det är den mest norrländska-sounding verbformen.