# Riksens ständer är rikskända
Author: FreddeGurra

Varför säger man riksens ständer? Vad är riks för ord, är det som i rikskänd? Har alltid tänkt att rikskänd betyder känd i hela riket, men då borde det väl heta heta rikeskänd, alltså med e?

## Comment 1
Author: Maria

Jag har aldrig hört riksens ständer?

## Comment 2
Author: Sindri

I Sverige hade vi förr fyra "stånd", adel, präster, borgare och bönder. Ett stånd, flera ständer.
Vi hade förut en riksdag där alla fyra stånd var representerade.  Så riksens ständer var helt enkelt de som satt i den gamla ståndsriksdagen. I gamla skrifter kan man läsa uttrycket.

## Comment 3
Author: Maria

Jag trodde stånd hette stånd även i plural.
Inte heller ordet riksens var bekant för mig.

## Comment 4
Author: Sabah

#2: Ah, tack för infon! Hade aldrig heller hört orden! 🙂

## Comment 5
Author: Sindri

#3: Ja, när vi talar om potatisstånd, marknadsstånd,  mm så säger vi samma sak i plural, men det andra stånd kommer nog av ett annat ord från början. Eller så har man bara bestämt att det heter så nuförtiden. Språket ändras ju hela tiden.
Idag skulle man nog säga att -Förr i tiden var samhället indelat i olika stånd, men jag är osäker.

## Comment 6
Author: FreddeGurra

#2: Bra förtydligande, och tänkte inte riktigt på att ordet ständer också är lite konstigt. Så har jag lärde jag mig att det heter i skolan.

Men min fråga var egentligen om "riksens". Vad är riksen för något? Antar att det har med rike och riksdag att göra.

## Comment 7
Author: Sindri

#6: Trodde det framgick av mitt första svar; Riksens syftar på "riksdagens" . Låter som en lite slarvig förkortning.

## Comment 8
Author: Carmarino

#6: Hittade den här förklaringen.

## Comment 9
Author: Ephraim

Som #8 redan påpekat är _riksens_ en äldre böjningsform av _rike_. Det är närmare bestämt genitiv singularis bestämd form, och betyder alltså helt enkelt _rikets_. _Riksens ständer_ är detsamma som _Rikets ständer_.

Bakgrunden är ungefär följande.

Förr användes inte genitiv-s på samma sätt som i modern svenska. Istället för att man bara slängde på ett _–s_ på slutet av substantivet (eller på en hel fras) fanns det särskilda genitivformer av substantiv, adjektiv, pronomen m.fl. ord. Ibland slutade dessa på _s_ men inte alltid. Så lite förenklat hette det ungefär _ett stort rike_ men i genitiv _ens stors rikes_, _en stor herre_ men i genitiv _ens stors herra_.

Historiskt kommer den bestämda ändelsen i de nordiska språken av ett separat demonstrativt pronomen som sedan smält ihop med föregående substantiv. Eftersom detta pronomen också böjdes fick vi sedan en ”dubbel böjning” i bestämd form.

Om man lägger på den bestämda ändelsen, som i detta fall var _–(e)ns_ till genitivformen av _rike_ fick vi alltså _rikes + ens > rikesens_. På samma sätt hade vi _lands + ens > landsens_, _dags + ens > dagsens_, _herra + ns > herrans_ osv. Uttrycket _dagsens sanning_ kan man kanske fortfarande stöta på, liksom _ett herrans liv_.

Även för substantiv med neutralt genus (som _rike_) har den bestämda ändelsen för genitiv singularis varit _–(e)ns_, snarare än _(e)ts_ som man kanske kunde tro.

Speciellt här är också att en vokal har fallit bort så _rikesens_ har blivit _riksens_, på samma sätt som _rikes_ har blivit _riks_ i många sammansättningar. Går man längre tillbaka i tiden har det dock även kunnat heta _rikesens ständer_.

## Comment 10
Author: Sindri

#9: Tusen tack för en fantastisk förklaring. 👍
"Tyvärr" har jag någon sorts medfödd språkkänsla som gör att jag oftast automatiskt vet hur ord skall böjas och användas, men är helt rudis på att förklara det grammatiskt, med olika termer. Så skönt (och beundransvärt) med någon som kan! 😊

## Comment 11
Author: Ephraim

#3, #5 Det är samma ord från början, men det har funnits en variation i pluralböjningen och av någon anledning har olika böjningar kommit att förknippas med olika betydelser. Det är just i betydelsen ’samhällsklass (med juridiskt fastställda privilegier)’ som pluralformen _ständer_ fastnat och jag tror fortfarande det är den normala, men säkert förekommer _stånd_ också någon gång. Ordet hänger ihop med _stå_ och _stånda_ (det var ju nyligen en tråd här om formerna _stånda_ och _gånga_).

Pluralformen _ständer_ är ju lite märklig eftersom ordet har neutralt genus, och neutrala ord brukar inte ha pluralformer som slutar på _r_ och med omljud. Jag är inte helt säker på bakgrunden men jag gissar att det är (låg)tyskt inflytande.

Ett liknande exempel är _land_ som ju är neutralt, och som har olika pluralformer i olika betydelser. Jfr:
_Jag odlar grönsaker i mina (trädgårds)land._
_Grönsaker odlas i flera länder._