Nej, jag hade ett fel! Språknörden i mig skäms.

2 fel

De var faktiskt inte helt lätta. Den fråga som jag tyckte var svårast var nummer 10. Tycker den är felaktigt ställd. Ordet är dessutom väääääldigt gammalt. 🙂

Var bara eljest jag fick fel på, men fattar inte varför man valt fel. Brukar veta vad det betyder… 😅

Alla rätt. Måste jag byta kön nu?

#4 Hade samma fel men har mest hört det i betydelsen "lite annorlunda" men jag visste att det fanns en annan betydelse men var inte säker på den 😌

#5 Ja ;)

#6: ah, så pass. 😊

#4: Hade en chef en gång som använde eljest väldigt mycket, så då lärde jag mig vad det betyder. 😊

#5: Det finns tantiga gubbar också. 😉

#0: Fick samma betyg som dig: Det här kunde du bra, snyggt! Var en stolt tant! dock hade jag ett fel. 👵🏻

#11: Ja, nio rätt ligger nog också inom tantkategorin. 👵🏻

'Fingo' är inget ord. 'Finge' möjligen.

#12: Vi äro tanter allihopa! 👵🏻😄

#13: Kan det vara lokala skillnader?

#13 Fingo kanske mer ovanligt (och äldre?) än finge. Tyckte det var lite fel, det stod Att få medan jag tolkat det som fick. Men kanske kan funka på att få också.

Gingo sa man också förr, vilket betyder gick.

"Pojken gingo till smeden och fingo en ny hästsko"
Pojken gick till smeden och fick en ny hästsko (min exempelmening, smedar kanske inte ens gör hästskor)

#13: finge sade man ju om "fick".
Så, jo, fingo låter rätt i mina öron.

#17 Ja, jag tycker ju det men på frågan stod det "Att få". Men jag kanske är lite för petig 😅

#18: tror du missförstod vad jag syftade på.

#19 Absolut möjligt

#20: som jag skrev, finge är "fick".
Alltså är fingo "(att) få".

#21 Jahaa, nu är jag med på vad du menar. Jag har tolkat det som att fingo är mer dåtid. Att få låter som att det händer i nutid. Olika tempusformer.

Och att finge då är en variant på det som kommit senare för att det är aningens lättare att säga.

#13: #16: Jo, fingo är (var) ett ord. Eftersom ledtråden var "Att få" tyckte jag det var fel, eftersom det betyder "fick". Det är en "föråldrad pluralform av fick".

https://sv.wiktionary.org/wiki/f%C3%A5#Verb

Kuggade på "halvannan", fattade senare vad det var, blev sur på mig själv, lurkade iväg och bakade, nu är jag glad igen :D

Btw: att säga "bit" om en låt alltså…. Morsan gör det, men jag tycker inte riktigt om det ordet då jag snarare tänker på bit som i del.
När systern var liten kallade hon beatles för Biten ;)

#24: När det gäller "halvannan" så hjälper det att bo så nära Danmark. 😊

"Bit" är rätt gammalt, såvitt jag minns. Fick tänka efter ett tag innan jag kom på vad det var, för det var länge sedan jag hörde det. Var inte särskilt gammal då. 😄

#24 Halvannan togs upp i senaste På spåret så därför var jag lite säkrare på det 😂

Bit, var bara för mig att tänka på orden "beat" och "biisi", så var det lätt som en plätt. 😛

#13, #16, #17, #23 m.fl.: Håller med om att den quizfrågan var lite tokigt utformad eftersom frågan gäller en särskild böjningsform av ett verb, men man förväntas svara med ett alternativ som är infinitiv (grundformen) av samma verb. Det skiljer sig från utformningen av andra frågor där man skulle svara med en synonym.

Men för att reda ut det:

Finge och ginge är preteritum konjunktiv. Dessa kan, i viss mån fortfarande, användas i konstruktioner som ”Finge jag bestämma, skulle” (”om jag fick bestämma, skulle…”).

Fingo och gingo är preteritum indikativ pluralis (historiskt specifikt tredje person pluralis). Det är alltså ”vanliga” dåtidsformer, fast för flertal. "Pojken gingo till smeden och fingo en ny hästsko" är ogrammatiskt eftersom det bara är en pojke (då ska det vara fick och gick). ”Pojkarna gingo till smeden och fingo en ny hästsko” fungerar däremot. ”Ginge pojken till smeden, finge han en ny hästsko”, med konjunktiv, kan man nog också tänka sig.

Jfr vore och voro, där vore nog är vår idag mest levande konjunktivform.

Jag fick alla rätt men i ärlighetens namn fick jag gissa på en och hade tur.

#25 Ja, bit för ett kortare musik- eller litteraturstycke har vi nog haft sedan 1700-talet åtminstone. Här kan man ju jämföra just ordet stycke för en liknande betydelseutveckling, eller pjäs från franska pièce ’bit, stycke’ (med flera betydelser som utvecklats därifrån). Jfr engelska piece, med liknande användning.

Hade ett fel och går i femman. Halvannan kunde jag inte och fick gissa på eljest. När jag var klar stod det: Det här kunde du! Var en stolt tant.
Ganska länge tills dess.

Eljest är faktiskt en kuggis då det har två betydelser vad jag förstår. Ska inte spoila ifall någon vill göra quizet men ordet har två betydelser vad jag vet. Ni får skicka PM annars.

#28: Ja, min instinkt var faktiskt att skriva pojkarna men sen tänkte jag att det räcker nog med en pojk 😆
Jag kan noll och inget om grammatik och tempusformer, allt är på gehör.

10 rätt!

#28: ah, det förklarar låttexten till Byssan lull "…där gingo tre vandringsmän på vägen".

Ja, jag är en stolt tant.. som kunde alla ord.

Jag kunde alla lätt, men jag är en gubbe.
De flesta användes nära nog dagligen när jag var något yngre.