# Statt upp och gack Author: FreddeGurra ”Statt upp, tag din säng, och gack” säger Jesus till en sjuk man i en äldre bibelöversättning. I nyare översättningar står det ”Stå upp, tag din säng och gå” eller ”Stig upp, ta din bädd och gå”. Förstår ju vad det betyder men vad är statt och gack för ord egentligen? ## Comment 1 Author: Pyttelite ”Statt upp och gack” är faktiskt namnet på en blomma, ört - Johannesört ## Comment 2 Author: FreddeGurra #1 Intressant, det visste jag inte. Men antar att växten fått namn från bibeln då? ## Comment 3 Author: Pyttelite #2: Njae det var nog mera så att det kom ifrån att Johannesört ansågs som en läkande ört som piggade upp. Det finns fortfarande antidepressiva preparat som innehåller Johannesört. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Det kan inte vara inlånat av tyskans "stah up un gah weg", som nämns i [SAOB](https://svenska.se/saob/?id=S_11233-0039.cdR3&pz=5) etymologi, då? Eller något liknande? ## Comment 5 Author: [Borttaget] Nämns också där att uttrycket syftar på versen från Matteus. ## Comment 6 Author: Pyttelite Här är en medicinflaska med tinkturen: https://www.europeana.eu/sv/item/91699/RSMS_objekt_46314 ## Comment 7 Author: [Borttaget] Vill man tro saob, så är det inte bara johannesört som menas med "Statt upp och gack". Intressant läsning, tycker jag. ## Comment 8 Author: Pyttelite Till din ursprungliga fråga är gack och statt imperativ av gå och stå. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Imperativ ## Comment 9 Author: Pyttelite #7: Nej, det finns flera örter med den benämningen och även flera stycken i Bibeln som man använder gack och statt. En annan växt är Ryl som användes mot reumatism. ## Comment 10 Author: [Borttaget] #9: precis. Som nämndes, intressant läsning. 😊 ## Comment 11 Author: FreddeGurra #8 Men är inte imperativ av stå och gå… stå och gå? Som i nyare översättning där Jesus säger stå upp och gå istället för statt upp och gack. Eller är det skillnad, typ singular och plural? ## Comment 12 Author: Pyttelite #11: Det är en gammal variant. https://www.saob.se/artikel/?seek=Gå&pz=1 https://www.saob.se/artikel/?unik=S_13587-0001.N4xv&pz=3 ## Comment 13 Author: Ephraim #11 Det är ingen direkt betydelseskillnad, utan som #12 nämner en formvariant. Historiskt är det singulara imperativformer. Bakgrunden är att _stå_ och _gå_ historiskt är sammansmältningar av två verb. Vi har _ gå_ och _gånga_ (äldre _ganga_) respektive _stå_ och _stånda_ (_standa_). _Gå_ hade inga egna preteritumformer, så därför fick _gånga_ låna ut sina. _Gick_, _gingo_ (pluralis), _ginge_ (konjunktiv) m.fl. är alltså historiskt av _gånga_ och inte av _gå_. På samma sett delade _stå_ och _standa_ på preteritumformer, men ursprunget till _stod_, _stodo_, _stode_ etc. är lite mer komplicerat. I bl.a. presens har det däremot funnits en variation mellan former från de båda verben: _hon går_ eller _hon gångar/gånger_, _du står_ eller _du stånder/ståndar_ etc. Viss dialektal variation finns nog fortfarande här. Vad gäller imperativ hör alltså _gack!_ och _statt!_ historiskt till _gånga_ och _stånda_, medan _gå!_ och _stå!_ naturligtvis hör till de kortare verben. De märkliga formerna har sin förklaring i att äldre _*gang!_ och _*stand!_ blivit _gack!_ och _statt!_ enligt samma ljudlagar som _*ging_ blivit _gick_ och _*fing_ blivit _fick_. ## Comment 14 Author: Pyttelite #13: Tack för att du löste mysteriet. Fanns det ngn betydelseskillnad mellan gå och gånga resp stå och stånda? ## Comment 15 Author: Ephraim #14: Nej, någon egentlig betydelseskillnad tror jag är svår att hitta. Denna variation mellan korta och långa former är urgammal, och även om det mycket väl kan ha funnits en betydelseskillnad från början är den svår att komma åt. Om man jämför vad ’gå’ och ’stå’ heter på olika germanska språk idag ser man ju att de gått lite olika vägar i valet av former. Det verkar snarare ha varit fråga om dialektala eller kanske stilistiska skillnader som varierat över tid. Ännu i senaste upplagan av SAOL finns faktiskt både _gånga_ och _stånda_ upptagna, men som separata verb med en egen svag böjning: _gånga, gångar, gångade, gångat_ och _stånda, ståndar, ståndade, ståndat_. Båda är markerade som ålderdomliga, och _gånga_ anges som synonym till _gå_. För _stånda_ (som även finns upptaget i SO) anges dock betydelsen ’äga rum’ (”när ståndar bröllopet?”). Varken den starka böjningen eller denna inskränka betydelse av _stånda_ är ursprungliga, förstås, utan det är fråga om relativt sena utvecklingar. I sammanhanget är också i intressant att _Svensk Spraklära utgifven af Svenska Akademien_ från 1836, som anger att _gå_ och _stå_ kan utvidgas till _gånga_ och _stånda_ utan skillnad i betydelse, också tar upp _få_ och _fånga_ som ett tredje sådant par. Även om _få_ formellt liknar _gå_ (idag) är det faktiskt inte fråga on två verb som blivit ett i detta fall, utan tvärtom ett verb som blivit två. Redan då, 1836, angavs dock att _fånga_ inte längre hade samma betydelse som _få_, utan hade fått en inskränkt betydelse. ## Comment 16 Author: Pyttelite #15: Spontant från hjärtar - fortsätt med dina förklaringar de är så otroligt intressanta och givande. Stort tack - språk är lite av ett mysterium aldrig logiskt men så spännande och föränderligt. ## Comment 17 Author: Ephraim #16 Vad kul att du uppskattar dem! En av de många saker som är så fascinerande med språk är ju att det ofta går att hitta en förklaring till oregelbundenheter och liknande om man går tillbaka i historien och studerar hur språket har utvecklats.