# Språkbloggen #14 - Hen - ett pronomen med barnsjukdomar
Author: raphanus

Det verkar som svenskan börjar växa ur sina kläder och blickar lystet mot [ungerskans](https://sv.wikipedia.org/wiki/Ungerska), [estniskans](https://sv.wikipedia.org/wiki/Estniska), [turkiskans](https://sv.wikipedia.org/wiki/Turkiska) och [finskans](https://sv.wikipedia.org/wiki/Finska) garderober. I de fyra sistnämnda språken kan man nämligen säga motsvarigheter till saker som "Den som spar, *han* har" eller "Each person has the right to demand *his* rights and liberties proclaimed in this Declaration, independently of *his* sex, ethnic origin or religious belief" eller "När Gud skapade mannen, skojade *hon* bara" utan att någon könsbestämd grupp känner sig förfördelad. När man uttrycker sig på ungerska, estniska, turkiska och finska, måste man nämligen inte hela tiden tala om huruvida en omtalad person är man eller kvinna. På samma sätt som man på svenska kan gömma en persons kön i ett "jag" (den talande) eller "du" (den tilltalade), kan de där fyra språken uttrycka svenskans "hon" och "han" (de omtalade) med ett könsneutralt [pronomen](https://sv.wikipedia.org/wiki/Pronomen).

Så tidigt som 1966 föreslog en Rolf Dunås införandet av ordet *hen* som beteckning för *en icke könsbestämd, omtalad person*. 1980 kom [Byggforskningsrådets](https://sv.wikipedia.org/wiki/Statens_r%C3%A5d_f%C3%B6r_byggnadsforskning) rapport *Att värdera byggd miljö* i artikeln *Värderingsmoment i planeringsprocessen av* [Rolf H Reimers](https://sv.wikipedia.org/wiki/Rolf_Reimers), som konsekvent använder det könsneutrala *hen* i sin text. 1994 följde riksdagsstenografen [Hans Karlgren](https://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Karlgren) efter med samma förslag som Rolf Dunås. Och i år kom Jesper Lundqvists barnbok *Kivi och monsterhund*, där pronomenet *hen* tar klivet in i litteraturen på allvar.

När jag skriver, kan jag tycka att det är väldigt behändigt att kunna ta till pronomenet *hen*. Ibland är det oväsentligt att bestämma könet på en omtalad person, och då kan det vara skönt att slippa ty sig till alternativ som "han/hon", "hon eller han" eller "h*n". Jag vet att *hen* och de föreslagna oblika formerna *henom* och *hens* i mångas ögon kan se ut som felstavade ord, men jag tror att det bara handlar om att vi som läser svenska måste lära oss nya ord. Och har vi redan lärt oss ord som *sputnik* och *dator*, så kan vi ju lika gärna lära oss *hen*. Eller, för att vara mer exakt, att ordet *hen* har fått en ytterligare betydelse. Innan *hen* slog igenom som pronomen, fanns det redan som substantiv i betydelsen *brynsten*.

När jag pratar är jag mindre entusiastisk över pronomenet hen. Jag menar nämligen att ett ord måste smälta in naturligt i sin omgivning för att kunna fungera bra, och jag uppfattar inte att *hen* gör det. Själv talar jag en dialekt där jag ofta slopar *h* i början av orden *han* och *hon*, och jag har för mig att denna talspråkliga förenkling är rätt vanlig i många varianter av svenska. Jag kan säga till exempel: "Ha ru sett att *on* a köpt paprika?" eller "Kom *an* inte in på klubben igår?". Dock har jag svårt för att tänka mig att någon redan tyr sig till ett såpass slappt uttal av pronomenet *hen*, att hen tillåter sig att slopa ordets *h* utan vidare. *Hen* verkar fortfarande vara ett ord, som man uttalar nästan med händerna i sidorna och avslutar med stängda ögon och en smackning för att verkligen ge stuns åt det man säger. Det finns också ett praktiskt problem med att slopa *h* i *hen*, och det är att det i sin stympade form inte går att skilja från pronomenet *en*, alltså objektsformen av det opersonliga pronomenet *man*!

Jag anser att pronomenet *hen* lider av barnsjukdomar, men följer dess mognadsprocess med spänd förväntan. Och den som lever, *hen* får se hur det tas emot av framtiden.

(Inlägget publicerades ursprungligen på en annan webbplats den 5 mars 2012)

## Comment 1
Author: Sabah

*Hen* är nog både hatad och älskad. Vissa ord kommer sig lättare in i vårt språk än vad *hen* har gjort. 

Jag ska erkänna att jag ignorerar ordet *hen*, har varken tagit in det i mitt skriv- eller talspråk, med detta som undantag! Känner mig inte alls bekväm det; skriver hellre meningar med ordet *personen* eller liknande om jag vill skriva könsneutralt.

## Comment 2
Author: Farwuq

Här är »hen« hatat, i grund och botten, det tillhör inte vår språkkultur..
Så... ut med detta konstgjorda uttryck, det är en sjuk modefluga.

## Comment 3
Author: Niklas

"Den som spar, *hen* har" kan man väl säga om man använder **hen** i sitt språk?