# Förändringar i språket Author: taylor__lambert Jag ska skriva en insändera som uppgift i svenska kursen. Temat är språkfenomen och jag tänkte då att jag skulle skriva om det svenska språkets förändring.  Jag hade bara som tanke att ta upp om olika svenska ord som idag betyder en sak men som förr betydde något helt annat. Någon som har några ord? (gärna källhänvisning) ## Comment 1 Author: Effie Kom att tänka på haffa, som dök upp I nyordslistan för 2015. ## Comment 2 Author: DesK Jag tycker att du kan ta upp särskrivningsfenomenet, eftersom detta har blivit så vanligt och ofta får meningen en helt annan betydelse om orden är särskrivna.  Dessutom blir en text med många särskrivningar svårläst. ## Comment 3 Author: taylor__lambert Har skrivit en insändare. Om hur teknologi förstört vårt sätt att tala och skriva. Men vill göra fler för den är inte så bra. Har funderat på särskrivningar men jag tror inte jag är rätt person att göra en insändare över det då jag själv särskriver mycket. :/ ## Comment 4 Author: taylor__lambert En följd fråga. Exakt vad innebär språkfenomen? Känner att jag inte helt har förstått begreppet. ## Comment 5 Author: thenameless #1 Haffa är för mig ett mycket gammalt slangord för att gripa/arrestera en person. Intresant att den finns i en nyordslista ## Comment 6 Author: Effie #5 ja, frågan var ju gamla ord med ny betydelse.  Haffa lär numera användas I betydelsen "ragga, stöta på" ## Comment 7 Author: FreddeGurra Rolig betydde väl lugn förut? ## Comment 8 Author: thenameless #7 Det gör det fortfarande på Norska och danska om jag inte minns fel? ## Comment 9 Author: taylor__lambert #8 jo jag tror att jag hört det i danskan ## Comment 10 Author: thenameless Där kan vi ju härleda betydelsen för ordet "Orolig" som ju fortfarande har den motsatta betydelsen till Lugn. men sällan eller aldrig används i betydelsen "Icke humoristisk". ## Comment 11 Author: Ephraim Ja, det stämmer att rolig förr betydde ’lugn, stilla’ i svenskan, som i danskan och norskan, eller som _rólegur_ på isländska. Jämför även tyskans _ruhig_. Som #10 nämner så lever ju betydelsen indirekt vidare i _orolig_. Jämför också substantivet _ro_ och adjektiven _rofull_, _rofylld, rolös_ och _rosam_. Verbet _roa_ betydde för ’vila’, ’bringa till ro’ och liknande, men där har ju betydelsen följt med _rolig_. ## Comment 12 Author: obstitant Varför inte "själv" som alltmer tappar betydelsen "av egen kraft" och har börjat användas istället för "ensam"? Det skaver i mig varje gång någon säger sig t.ex. "sitta själv hemma" och jag inte var medveten om att personen annars behövde stöd för att sitta... ## Comment 13 Author: Inkanyezi Jag är från Stockholm, och i slutet av femtiotalet hade jag aldrig hört "själv" i betydelsen ensam. Betydelsen "av egen kraft = utan hjälp av någon annan" ligger ju också rätt nära "ensam". När jag kom till Hoka 1957 var det min första kontakt med att _själv_, eller _själver_, användes i betydelsen ensam. Jag kan inte riktigt se att ordet skulle tappa betydelsen "av egen kraft" genom att det också tilldelas en annan innebörd. Snarare är det så att ett ord kan ha många olika betydelser, och att det orsakar missuppfattningar emellanåt. Nyligen deltog jag i en diskussion om ordet "gärna", som har ett otal olika innebörder, beroende på sammanhanget. Sådana ord är ofta svåra att översätta, när man ska föra över betydelsen till ett annat språk. I det sammanhanget är det intressant att se att just "själv" ofta kan "bokstavstolkas", så att man kan använda ordboken vid översättning, vilket inte alltid gäller. Själv i betydelsen ensam är mycket närliggande den andra betydelsen, och det går väl knappast att ensidigt hävda att bara den ena innebörden är riktig. ## Comment 14 Author: thenameless Men "Själv"  i betydelsen **ensam** är inte det  samma sak som av egen kraft? Jag menar man får ju inte hjälp av någon annan direkt, och man gör det ensamt. Ordet har en dubbel eller vid betydelse och har nog alltid haft? ## Comment 15 Author: Furienna #10: Det har skett en liknande utveckling med orden "färdig" och "ofärdig". Ursprungsordet fick en ny betydelse, men motsatsordet behöll sin gamla betydelse.