# Själv vs ensam Author: raphanus Betydelsen hos det svenska ordet "själv" verkar vara föremål för en utvidgning. När jag var barn, betydde det "i egen hög person", "av egen kraft" eller "utan hjälp eller stöd". **Exempel: **Det är magister Bengtsson själv som har byggt skolan. Han har byggt skolan själv. Tuulas ettåriga dotter kan redan gå själv. Sedan några år har jag dock noterat att många svensktalande byter ut "ensam" mot "själv". **Exempel:** Mamma och pappa reser bort i helgen, så jag ska vara alldeles själv hemma. Barn behöver inte lära sig att sova själva. Min dotter kan inte leka själv. Jag kan tänka mig att "själv" i de här fallen är en förkortning av "för sig själv", men i fraser som "sitta själv" tycker jag att risken för misstolkning är allt för stor. Det är stor skillnad mellan _att sitta utan hjälp_ och _att sitta utan sällskap_. Jag har också hört någon säga: "Det känns ensamt att vara själv", vilket tyder på att yngre svensktalande lägger ner en viss betydelseskillnad i begreppet "att vara själv" och "att vara ensam". Varifrån kommer detta språkbruk? Varför duger inte begreppet "ensam" längre? Så vitt jag vet har det inte fått fäste i så många andra språk. Jag har aldrig i betydelsen _att vara ensam_ hört någon säga: Jeg er helt **selv** hjemme. Ich bin ganz **selbst** zuhause. Je suis **même** à la maison. Mä olen **itse** kotona. ## Comment 1 Author: Andina _Varför duger inte begreppet "ensam" längre?_ Kanske för att vi så ofta förknippar ordet "ensam" med sorgsna/negativa känslor?  Jag älskar att få vara ensam med mig själv (ego?) - men tycker, förstås, inte om att känna mig ensam... ## Comment 2 Author: maxiq "Ensam är stark" "Själv är bästa dräng" ## Comment 3 Author: JAUS Ja, det saknas en mer positiv synonym till ensam, så då använder man själv i den betydelsen istället. ## Comment 4 Author: Inkanyezi Och bruket av själv i den betydelsen är gammalt. Jag hade själv aldrig gjort det förrän jag kom till Hoka första gången, och det var 1957, och där sade man "själv" när man menade ensam. "Är du själv hemma?" var en vanlig fråga på telefon. ## Comment 5 Author: KPD "Vi sitter inte själva i regeringen", sa Romson i Ekots lördagsintervju. Tydligare kan det inte illustreras, att "själv" inte är en synonym till "ensam". Visst sitter Romson själv i regeringen! ## Comment 6 Author: TjockaBerta I min barndoms dialekt gör man skillnad mellan ensam och själv. Det sitter så djupt rotat i mig att en gång på förskolan sa en pedagog att hon var där själv och jag uppfattade det som att hon skulle ha haft en ersättare som fått förhinder så att hon var tvungen att gå till jobbet i alla fall. Stor förvirring 😁 ## Comment 7 Author: Ephraim Det är många som har noterat det här bruket av _själv_, och jag har sett förklaringen just att _ensam_ uppfattas som lite negativt. Helt ny är nog inte betydelsen av _själv_, SAOB har något belägg från 1900. Men jag tror den har blivit vanligare. Däremot har vi ju uttrycket _för sig själv_, där man kan _vara för sig själv_ i betydelsen att ’vara ensam’. Detta uttryck verkar vara fornsvenskt åtminstone, så det är nog därifrån den nya betydelsen av _själv_ kommer. ## Comment 8 Author: KPD #6 Det är inte bara dialektalt. Däremot tror jag, att det nu är en generationsfråga, där många yngre hellre säger "själv" än "ensam". Om en 20-åring frågar mig "åkte du själv till London", reagerar jag inte, men om en 60-åring ställer samma fråga, höjer jag litet på ögonbrynen och undrar vad vederbörande tror om mig. ## Comment 9 Author: obstitant Det här är en av mina språkliga pet peeves, men jag har kapitulerat och insett att yngre inte vill använda "ensam".  Men nog kliar det lite i mig när någon säger att "jag vill inte gå själv" och jag vet att vederbörande har en fullständigt adekvat gångförmåga. ## Comment 10 Author: Lisabet Mitt barnbarn åkte själv till Göteborg  för ett tag sen, dvs hon klarade det själv. Min dotter åker ofta till Göteborg, ingen specifikation. För det mesta ensam, men ibland tillsammans med familjen. Så visst är det skillnad. När mitt minsta barnbarn inte ville gå själv, så svarade jag alltid att jag inte kunde bära henne, för jag har ont i ryggen. Och det var vad hon menade. Vill hon inte gå ensam, så frågar hon om jag kan följa med. ## Comment 11 Author: thenameless Väldigt intressant diskussion måste jag bara inflika... ## Comment 12 Author: KPD #7 Det var en intressant tanke, att "för sig själv" har bidragit till denna sammanblandning. Jag har inte tänkt på det, utan utgått från att det skulle handla om oskicket att ändra språket, när det egentligen är ett förhållande man skulle vilja ändra. ## Comment 13 Author: Ephraim På engelska skiljer man ju på _alone_ och _lonely_, där _alone_ i grunden bara betyder ’utan sällskap’, och inte direkt lägger någon värdering i detta. _Lonely_ brukar däremot betyda att någon är sorgsen över avsaknaden av sällskap. Svenskans _ensam_ har sedan länge haft båda betydelserna. Det har kunnat användas neutralt, men det har också kunnat användas för att uttrycka att någon känner _ensamhet_ (som väl alltid är en negativ känsla). Att en neutral och en negativ betydelse samsas om ett ord kan ställa till vissa språkliga bekymmer. Så det som verkar ha hänt är att många språkbrukare helt slutat att använda ordet neutralt. Men då behövs ju ett nytt sätt att uttrycka den neutrala betydelsen. Därav den nya användningen av _själv_. Jag skulle tro att uttrycket _"för sig själv"_ har spelat in här – det uttrycket har väl inte varit förknippat med negativa känslor av ensamhet. Man kan ju tycka att det är bra att skilja på _ensam_ och _själv_, men det är också bra att skilja på _alone_ och _lonely_. Så vi är väl på väg att förlora en distinktion men att vinna en annan. ## Comment 14 Author: KPD #13 Är det säkert att vi får en ny distinktion bara för att vi förlorar en gammal? Jag är nog inte ensam om att använda ensam också i den neutrala betydelsen, så jag tolkar heller inte in en någon negativ betydelse hos andra. ## Comment 15 Author: Ephraim Man får se de olika språkbruken var för sig. De som följer det nya bruket gör en distinktion, de som följer det gamla bruket gör det inte. Under en övergångsperiod måste man förhålla sig till båda bruken så det innebär ju vissa begränsningar, förstås. Men det gäller ju all språklig variation. Även enligt det gamla bruket finns det många fall där _ensam_ enbart kan tolkas som 'upplevandes ensamhet' (den negativa betydelsen). Den betydelsen kan graderas, man kan ju känna mer eller mindre ensamhet. Betydelsen 'utan sällskap' (den neutrala betydelsen) är däremot absolut: _”jag är så ensam”_ _”jag måste vara ensammast i världen”_ Här är inte tolkningen 'utan sällskap' möjlig. Man kan inte heller byta ut _ensam_ mot _själv_ enligt det nya språkbruket. ## Comment 16 Author: Ephraim Jag ångrar lite att jag kallade betydelserna negativa och neutrala, för det framstår som att det är talarens/skribentens värdering som är det centrala. Det har inte så mycket med det att göra egentligen. Det handlar mer om huruvida man uttrycker en känsla (ensamhet) eller ett sakförhållande (brist på sällskap). Det är ju intressant att jämföra med engelska: **1\. I am lonely in the castle.** = _Jag är ensam på slottet._ **2\. I am alone in the castle.** = _Jag är ensam/själv på slottet._ **3\. I myself am in the castle.** = _Jag är själv på slottet._ **4\. I am myself in the castle.** = _Jag är mig själv på slottet._ Det nya språkbruket i svenskan låter oss alltså skilja på 1 och 2, på bekostnad av sammanfall av 2 och 3. Engelskan skiljer 3 och 4 åt endast genom ordföljden (vad gäller 3 är det nog vanligare att sätta _myself_ sist, exemplet är något ålderdomligt). ## Comment 17 Author: FreddeGurra Så kan det vara engelskt inflytande som gör att många säger själv istället för ensam? ## Comment 18 Author: thenameless #17 Det låter troligt. Men kan ordet inte alltid ha haft en viss dubbelbetydelse?? ## Comment 19 Author: Ephraim #17 Man kan spekulera i att det är engelskt inflytande som introducerat distinktionen mellan 1 och 2, men det är nog lite svårt att påvisa att det är så. Det rör ju sig om ett rätt indirekt inflytande i så fall. #18 Om du syftar på dubbelbetydelsen av 1 och 2 ovan så ja, båda betydelserna verkar ha funnits hos ordet _ensam_ åtminstone så långt tillbaka som SAOB går (alltså till 1500-talet). ## Comment 20 Author: thenameless #19 Precis det var så jag menade att Själv kan betyda både ensam  och för sig själv. Och det gjorde det tydligen .det  är inget nytt. Intressant.  Gustav Eriksson Vasa brände ju många böcker och sysslade med historieförfalskning , så jag har hört att det är svåt att hitta skrifter som är mycket äldre? ## Comment 21 Author: Ephraim Man brukar språkhistoriskt dra en gräns mellan fornsvenska som är språket i från de äldsta handskrifterna (alltså inte inskriptioner i sten och liknande) till Gustav Vasas Bibel (dvs perioden 1225–1526) och nysvenska som är allt efter det (ibland används även nusvenska om språket de senaste 100–150 åren). Svenska Akademiens Ordbok (den stora alltså) har bara med uppslagsord och belägg från den nysvenska (och nusvenska) perioden, inte från fornsvenskan och tidigare. Därav att man inte får uppgifter om hur orden användes innan 1500-talet. Det finns en del texter bevarade från den fornsvenska perioden, men säkerligen är det rätt mycket som har gått förlorat.