# Trið råðstemną um övdalskų
Author: Ephraim

Den 7–8 maj 2015 hölls den tredje konferensen om [älvdalska](http://en.wikipedia.org/wiki/Elfdalian) i Köpenhamn. Jag kan tipsa om att videoinspelningar av alla föredrag finns tillgängliga på konferensens hemsida:

http://elvdalsk.inss.ku.dk/program/  

Föredragen är antingen på svenska, danska eller engelska. Vissa förkunskaper inom språkvetenskap och särskilt nordiska språk krävs nog för att ha behållning av föredragen men de är ändå på nivån att de kan passa en mer insatt allmänhet. Det krävs inga direkta förkunskaper om älvdalskan med det rekommenderas att börja med Yair Sapirs introduktion till språket (på väldigt tydlig danska):

http://video.ku.dk/elvdalsk-introduktion-til-elvdalsk-i

En av de första sakerna som tas upp i detta introduktionsföredrag är myten att älvdalskan skulle vara något slags fornnordiska som levt kvar oförändrad sedan vikingatiden. Så är inte fallet. Älvdalskan är på vissa punkter närmast unikt konservativ (till och med mer konservativ än isländskan) men detta kombineras också med en hel del nymodigheter som kan vara minst lika intressanta.

## Comment 1
Author: tarantass

Tack för tipset. Mycket intressant. Och roligt att någon tar upp så förmodligen "smala" saker här.

Låt oss också tända ett ljus för alla de dialekter som inte ens i tolfte timmen har fått den här uppmärksamheten. Det är mycket av våra gamla dialekter (det vill säga av vårt _språk_ utöver den på sätt och vis konstgjorda blanddialekten rikssvenska) som har gått förlorat eller går förlorat just nu och gör den bild vi har, och kommer att fortsätta ha, grovrastrig och säkert ofta missvisande.

(Kan också ta ett exempel där _rikssvenskan_ är ålderdomligare än isländskan: den grava accenten, den i "anden" av "ande" till skillnad från "anden" av "and". Även om vi inte vet exakt hur den lät på vikingatiden. Mer än man tror beror på vad man tittar (lyssnar) på.)

## Comment 2
Author: tarantass

Även om språket/dialekten skulle överleva på något sätt lär flera av dess ålderdomligaste eller säregnaste drag inte göra det. Det brukar vara just det som ur rikssvensk synvinkel är "svårast" som är mest hotat även hos dem som fortsätter tala en dialekt. I det här fallet gäller det t.ex. grammatiken, nasalvokalerna, w:et och kortstavigheten.

(Språk eller dialekt, vilket man nu vill kalla det. Så unikt som många tror är det inte. Andra ovansiljansmål (Mora, Orsa, Våmhus) är mycket snarlika, liksom vissa former av rättviksmål och så vidare. Å andra sidan skulle både de och andra dialekter behöva politiskt skydd precis som älvdalsmålet (inte fick), vilket torde vara aningen mindre motigt om man lanserar dem som "språk". Å andra sidan igen, då kommer många att anse att det går inflation i språkbegreppet.)

## Comment 3
Author: Ephraim

Konferensen blev faktiskt ovanligt uppmärksammad i allmänmedia, mer än arrangörerna väntat sig får jag intryck av.

http://videnskab.dk/kultur-samfund/isoleret-folk-i-sverige-brugte-runer-helt-op-i-1900-tallet  

http://politiken.dk/kultur/ECE2650274/sprogforskerne-fandt-en-skat-i-skoven/  

https://soundcloud.com/bbc-world-service/swedens-endangered-ancient-language  

———————

Något som är intressant och som framgår dels av Sapirs introduktionsföredrag och Ahler och Sapirs föredrag om älvdalska bland barn är just att det finns väldigt stora skillnader mellan generationerna. Det är ju lite ovanligt att man har en kronologisk uppdelning mellan klassisk, traditionell och modern älvdalska där alla fortfarande talas (från svensk språkhistoria är vi ju vana vid perioder som är några sekler långa). Den moderna älvdalskan är väl på många punkter inte alls lika avvikande från rikssvenskan som den klassiska.

http://video.ku.dk/elvdalsk-alvdalska-bland-barn-i-alvdalen

## Comment 4
Author: Ephraim

Angående distinktionen mellan akut och grav accent i isländskan så var denna faktiskt uppe för diskussion på ett annat forum för inte så länge sedan. Jag blev då uppmärksammad på att [Haukur Þorgeirsson skrivit en avhandling](https://notendur.hi.is//~haukurth/Hljodkerfi_og_bragkerfi.pdf) om ämnet. Slutsatsen där verkar vara att distinktionen fanns i isländskan åtminstone in på 1500-talet.

Äldre isländska torde ha haft samma källor till distinktionen i inhemska ord som vi är vana vid från svenskan:

1\. Svarabhaktivokalen _u_

_heitur_ ’het’ (från äldre _heitr_), akut accent

_heitur_ ’bryggningar’ (nom.pl av _heita_), grav accent

2\. Bestämd artikel

_heiðit_ ‘den klara himled’ (av _heið_)  

_heiðit_ ‘hedet’ (n.nom/acc.sg av _heiðinn_)

Utöver dessa två fall finns också några andra som är mindre bekanta från svenskan men som gissningsvis kunde skiljas åt i fornisländskan genom en accentskillnad:

1\. Enklitiskt _–ðu_

_gættu_ ’vakta, passa, gäta!’ (prs.imp.2sg av _gæta_ + _–ðu_), akut accent

_gættu ’_(de) vaktade, passade, gätte’ (prs.ind.3pl av _gæta_), grav accent

2\. Enklitiskt _–gi_

_eigi_ ’ej’ (_ei_ + _–gi)_, akut accent

_eigi_ ’äge, have’ (prs.kjv.3sg av _eiga_), grav accent

3\. Enklitiskt _–a_ eller _–at_

_vaska_ ’jag var inte’ (vas ‘var (1sg)’ + –k ’jag’ + –a ’inte’), akut accent

_vaska_ ’vaska, tvätta’, grav accent