# "Sade-sa", "mig-mej"? Author: [Borttaget] Jag tillhör den del av befolkningen som gick i skolan på femtiotalet, och nu funderar jag på om mitt språk börjar bli mossigt. Är jag kanske omodern när jag skriver "sade" istället för "sa" och "mig" istället för "mej" - vilka former använder du som gått i skola på 2000-talet? (Den här frågeställningen har säkert förekommit här tidigare, men eftersom språket ständigt är under förändring är det kanske inte fel att aktualisera den.) ## Comment 1 Author: VT4ever använder mig av sa och mig. ## Comment 2 Author: lollynonna Jag skriver sa och mig,"mej" låter så töntigt och varje gång jag ser någon som har skrivit "mej" tänker jag alltid att de ska stava rätt .\_. ## Comment 3 Author: Ephraim Att skriva _sade_ är ganska gammalmodigt, ja. Ska man gradera det så är det mer gammalmodigt än att skriva _skall_ men inte fullt lika gammalmodigt som att skriva _bliva_ och _hava_. Idag är det dock _ska, sa, bli_ och _ha_ som dominerar även i formell text. Däremot är _mig_ inte alls gammalmodigt utan högst neutralt. Former som _mej, dej, sej_ förekommer kanske i vardaglig text (bloggar, forum, facebook etc.) men jag tror att _mig, dig, sig_ fortfarande dominerar i yrkesmässigt framställd text. Min känsla är tvärtom att _mej, dej, sej_ hade en glansperiod på 70- och 80-talen när de var relativt vanliga i skönlitteratur men att de därefter faktiskt minskat i popularitet sedan dess och ersatts av de mer traditionella _mig, dig, sig_. ## Comment 4 Author: Surpan Skriver som tidigare sagt orden "sa" och "mig". Sade känns alldeles för omodernt och "mej/dej" känns okej - men bara i barnramsor eller liknande. ## Comment 5 Author: Intehärutandär Jag _vägrar_ skriva mej/dej/sej, men jag vet att de gjorde det då mormor växte upp. Har vykort och brev från hennes syster som skriver så.  Är lite ålderdomlig jag med, för jag skriver helst "något" istället för "nått" t ex. Ibland fuskar jag, men oftast skriver jag som jag lärt mig. Skriver ju inte dialekt, så för mig blir det märkligt med "slang" som det annars känns som. ## Comment 6 Author: thenameless I skolan lärde jag mig att mej, sej osv var talspråk och den korrekta formen i skrift så väl som i tal var/är MIg och Sig osv... Nu ärju Svenska akademien otroligt liberal i sin förvanskning  av vårt modersmål,Men jag tror att detta fortfarande gäller? ## Comment 7 Author: tarantass Språket blir inte nödvändigtvis radikalare med åren, som de flesta tror. Det har på många sätt blivit konservativare sedan läs- och skrivkonsten slog igenom bland folk. Det här är ett exempel. Astrid Lindgren "förvanskade" friskt genom att skriva mej dej sej. (Som man har _sagt_ i hundratals år på många håll.) ## Comment 8 Author: Farwuq Jag skriver **mig** och **sade**. Däremot slutade jag  - för cirka 15 år sedan -  med skriva **skall**, numera blir det oftast **ska**. _Jag är 58 fyllda._ ## Comment 9 Author: [Borttaget] #8 Där är vi överens, tror jag! En nyfiken fråga till er som skriver "sa" i stället för "sade": skriver ni "la" eller "lade"? ## Comment 10 Author: thenameless Däremot skriver jag Ska och Sa ## Comment 11 Author: woopwoop Jag är född -93, så gått skolan sedan... -99 eller -00 (?) och jag skriver sade, skall, lade, mig, dig, något etc. :) Använder även de/dem och inte dom. ## Comment 12 Author: Farwuq #11 Det är respektingivande. Många som är 20 år äldre än dig, klarar inte av det som du klarar. 👍 ## Comment 13 Author: Intehärutandär Angående ålder så har jag vykort från mormors syster o svägerska där de skriver Mej, sej, dej. De var födda på 1910-tal. Födda i Dalarna, men bodde efter giftemål i Uppsala och Stockholm. ## Comment 14 Author: thenameless #13 Det är kanske så att de använde talspråk då de skrev till familj och vänner? Det gör ju många även idag. Jag gör det tex ## Comment 15 Author: [Borttaget] Jag använde mej av mej sedan många årtionden. Den andra varianten är väl sakral. Sa duger. ## Comment 16 Author: Thaeri Tvärtemot #3 tycker jag att det ser modernare ut med "sade" än "skall", men de ligger ändå inte _så_ långt ifrån varandra på gammalmodighetsskalan. Fast tänker jag inte aktivt på vilken stilnivå jag håller blir det nog så att jag skriver "sade" (och "lade") men inte "skall". "Mej", "dej", "sej" känns som skriftspråkets svar på slang för mig däremot, de känns betydligt mer daterade än sina klassiska stavningar. "Dom" tycker jag däremot mest är vardagligt och helt OK även om jag inte använder den formen personligen, och i den kategorin har "nån", "nåt" och "nåra" börjat smyga sig in - de använder jag även själv, i chattar och liknande - medan saker såsom "de e" och liknande bara är jobbigt att läsa. Ett annat ord jag kom att tänka på: "sen" istället för "sedan" känns lite mitt emellan, inte fullt lika vardagligt som "dom" och funkar i en neutral text, men inte i en formell. (En parentes: jag fullkomligt hatar när man använder apostrof för att markera kortformer som är helt och hållet accepterade i lägre stilnivåer, såsom "sen", jag tycker det ser så fruktansvärt illa ut med "se'n". Speciellt som det normala i europeiska språk är att använda apostrof när man drar ihop _två olika_ ord, som i engelskans "it's" ("it is") eller franskans "d'Artagnang" ("de Artagnang" = "från/av Artagnang). En personlig grej visserligen, men det finns fler som mig så vill man att läsningen ska flyta på bra för alla är det nog bäst att undvika apostrof i sådana former.) ## Comment 17 Author: Farwuq Vad tycker ni om uttrycket "sta'n"? Som i "En flicka kommer till sta'n". ## Comment 18 Author: thenameless Stan är väl i det närmaste ett vedertaget ord numera? Nästan alla skriver/säger "stan" I bemärkelsen " Den här staden"  Jag skriver eller säger det nog aldrig om en annan stad om jag inte befinner mig där..... Sen är det en förkortning eller talspråk ursprungligen men så gammalt att det inte stör mig alls. ## Comment 19 Author: Ephraim Jag ska faktiskt modifiera mitt uttalande i #3 vad gäller _sade_ och _skall._ Jag sökte i Korp och jämförde nyhetstext, skönlitteratur och sociala medier. Särskilt skillnaderna mellan nyhetstext och skönlitteratur är värda att notera. I nyhetstext från 2010–2013 dominerar fortfarande _sade_, det visade sig faktiskt vara ungefär tre gånger så vanligt som _sa_. Så i nyhetstext och liknande är det fortfarande det normala att använda den långa formen _sade_. I skönlitteratur (de nyaste materialet från 1999) är förhållandet ungefär det omvända. Det kortare _sa_ är två–tre gånger så vanligt som det långa _sade_. I både den senaste skönlitteraturen och nyhetstexten är däremot det korta _ska_ ganska mycket vanligare än det långa _skall_ – i nyhetstexter nästan 12 gånger vanligare. I sociala medier är det, föga förvånande, _sa_ och _ska_ som dominerar. _Sa_ är ca 17 gånger vanligare än _sade_, och _ska_ ca 10 gånger vanligare än _skall_. Här stämmer alltså ordningen i #3 att _sade_ är relativt sett något mer ålderdomligt än _skall_. **Slutats** I sociala medier dominerar de korta formerna _sa_ och _ska_. _Sade_ är relativt sett något ålderdomligare än _skall_. I skönlitteratur (åtminstone på 90-talet) är _sa_ den dominerande formen. Det långa _sade_ är däremot jämförelsevis mindre ålderdomligt än det långa _skall_. I tidningstext däremot är _sade_ fortfarande den dominerande formen. Det korta s_ka_ är dock betydigt vanligare än det långa _skall_. ## Comment 20 Author: [Borttaget] #19 Skönt - då fortsätter jag att skriva "sade"!  (Valet "Ska" contra  "skall" har jag inte varit inne på. ) ## Comment 21 Author: thenameless Envar efter tycke och smak Själv uppfattar jag de långa versionerna i talspråk som lite högfärdigt och som att personen försöker vara "fin". ## Comment 22 Author: Farwuq #21 Klart att man i talat språk inte säger **sade**, då säger man **sa.** I skrift skriver jag **sade**. ## Comment 23 Author: [Borttaget] #21 Fast i det här fallet handlar det ju om skriftspråket. ## Comment 24 Author: thenameless Det kan ibland även stämma in i skriftspråket då man i alla fall i skrift till en icke myndighetsperson använder sig av lite stelare  former som "ni, mig sade" osv... Lite pretentiöst helt enkelt.  Jag kom fram till att jag aldrig skriver så till vänner och bekanta men väl i kontakt med myndigheter och företag. ## Comment 25 Author: Effie Jag skriver sade, lade. Jag skriver talade, hoppade etc också, även om jag uttalar dem också utan -de på slutet; skulle det vara någon skillnad?  Om vi nu inte pratar sms; då kan jag skriva sa och la och andra liknande förkortningar. Och jag började skolan 1963. ## Comment 26 Author: thenameless #25 Där har de ju det där med presens och futurum och sånt  Jag talade med någon förut d, De talade om trollen,  osv Jag var mer inne på de lite äldre  tilltalsorden  "ni " "de" "dem" eller gamla och gamla Man säger "Dom" men skriver "Dem" enligt reglerna Men innan DU reformen på sjuttiotalet så sade och skrev man Ni till äldre och högre stående personer. Inte bara till personer man ej känner ## Comment 27 Author: tarantass #26: och innan du-reformen hade man en ni-reform. Före den sade man "herrn", "fröken", "frun", "direktör Magnusson", "professorskan", "Ulla" (till väninnor eller tjänare) och allt möjligt sådant, eller "han/hon", bara "Magnusson", "mor Ulla" och sådant till eller mellan "enklare" folk, och gjorde sitt bästa för att undvika "ni", som kunde uppfattas nedsättande.  Och man undvek att behöva upprepa titlarna genom att säga "får det (lov att) vara …", "går det bra med …", "vad behagas" och sådant. Under hela ni-reformens tid var "ni" omstritt och hade för många kvar den där nedsättande klangen. Det är nog också en bidragande faktor bakom att många av oss som är uppvuxna med "du" har svårt för att bli niade. ## Comment 28 Author: Ephraim #25 Ja, det är en enorm stilskillnad mellan å ena sidan _sa_ och _la_ och å andra sidan _hoppa_ och _tala_ (som preteritumformer). I grunden är det ju samma språkliga fenomen men de korta formerna har helt olika stilvärde i skrift. Vilket stilvärde en form har är inte alltid helt logiskt men det hjälper säkert till att _hoppa_ och _tala_ sammanfaller med infinitivformerna vilket _sa_ och _la_ inte gör. _Sa_ är som nämnts ovan faktiskt den vanligaste formen i skönlitteratur och den förekommer även i nyhetstext, även om _sade_ där är vanligare. Formen _la_ för _lade_ är inte ovanlig i skrift men den är jämförelsevis mer vardaglig än _sa_. En Korp-sökning visar att _la_ är ungefär hälften så vanlig som _lade_ i skönlitteratur (där _sa_ ju tvärtom är vanligare än _sade_) och en fjärdedel så vanlig i nyhetstext. Däremot förekommer _tala_, _hoppa_ (för _talade_ och _hoppade_) i princip aldrig i skrift förutom kanske i de mest vardagliga sammanhangen, även om de nog är norm i tal i de flesta delar av landet. Motsvarande gäller alla flerstaviga svaga verb som slutar på obetonat _–ar_ i presens. ## Comment 29 Author: Ephraim Generellt kan väl sägas att ett ords stilvärde kan vara ganska svårt att fastställa, det är inte alltid ens känsla stämmer så väl. Ett bra redskap är dock Korp där man kan söka i olika textsamlingar. På så sätt kan man ta reda på hur vanligt ett ord eller en ordform är specifikt i en viss texttyp. Man kan bland annat att söka efter uppslagsord (kallat lemgram) och på så sätt sortera ut _la_ som en form av _lägga_, från exempelvis alla de fall där _la_ är franskans bestämda artikel (vilket visade sig vara rätt många i svensk nyhetstext). http://spraakbanken.gu.se/korp/ ## Comment 30 Author: tarantass #28: "Hela landet"? Svenska talas även i (framför allt) Finland. Såvitt jag har märkt är "-de"-lösa preteriter (som "tala" och "hoppa" för "talade" och "hoppade") vanligare där i skrift. Fortfarande vardaglig förstås. ## Comment 31 Author: Ephraim #30 Nej, inte "hela landet" utan "de flesta delar av landet". Troligen gäller det även "de flesta delar av det svenskspråkiga området" men jag är osäker på hur det förhåller sig med den saken. Enligt Bengt Pamp finns åtminstone traditionellt fullständiga _–ade_\-ändelser (i lite olika former) i tal i södra Östergötland, Småland, östra Halland, Gotland, Öland och Älvdalen. Omvänt är de korta _a_\-formerna dominerande på andra håll. Sen har nog de fullständiga –ade-ändelserna återupptagits i tal även i andra delar av de svenskspråkiga området under inflytande från skriften. Hur det förhåller sig med dialekterna i Finland eller Estland (+ Ukraina) vet jag inte men jag antar att de ligger inom det förkortande området. ## Comment 32 Author: tarantass … och i de delar av språkområdet där man har haft kvar d:et har säkert d-lösa former trängt in från den centrala rikssvenskan. Sedan finns det fler former än -a(de); åtminstone -e(de) också. Samt en viss personböjning här och där. Ännu ett tag. Antagligen förbisåg jag en massa när jag kommenterade "hela landet", jag har glömt exakt vad som stod i inlägget. Det jag hade i åtanke var skriftformerna, eftersom det var dem tråden handlande om. ## Comment 33 Author: Ephraim Om det finns någon geografisk skillnad vad gäller skriftformerna har jag ingen uppfattning om alls. Men korp har några korpusar med finlandssvenska texter (de flesta andra är specifikt från Sverige) så det skulle kanske gå att undersöka den saken. Dock vet jag inte om man kan sortera _tala_ som preteritum från _tala_ som infinitiv av samma verb. ## Comment 34 Author: tarantass Inte säkert att det kan undersökas. Det gäller som sagt vardaglig stil. ## Comment 35 Author: Thaeri #32, häromkring har d-lösa former trängts undan av rikssvenska -de.