# Dialektord Author: Jollabolla Det är så att vi håller på med ett arbete om dialekter i skolan och tänkte därför ställa en fråga till er som vi hoppas många förhoppningsvis känner för att svara på. Vet ni några ord som stavas samma, men har oliks betydelser på olika platser i Sverige? T.ex. att grina i Skåne betyder skratta medan det i Stockholm betyder gråta. ## Comment 1 Author: Maria Lipa är väl också ett ord med olika betydelser som gråta eller räcka ut tungan men jag vet inte vilka regioner det är frågan om. ## Comment 2 Author: luckiestboy Stukad kan betyda att man stukat något eller att man är hög. Tror det var något sådant...  (vet inte om jag fattade rätt) ## Comment 3 Author: Niklas Bro betyder förstukvist i Norrland men "bro" i Stockholm. Tutte betyder napp i Norrland och bröst i Stockholm. ## Comment 4 Author: Farwuq Balle betyder "skinka"  på skånska, uppe i landet är det en annan kroppsdel. 😉 ## Comment 5 Author: Hanna I Värmland kan vi säga jämt åt "en stund, nyligen" och även "alltid". Exempel: \- Affären har jämt stängt = Affären har nyligen stängt. \- Jag ska jämt gå på toa = Går kanske inte att "översätta" rakt av, men kort och gott att man ska på toa en snabbis. Vet inte hur många gånger min kille (smålänning) förvirrats över alla "jämt" som inte betyder "alltid". 😂 ## Comment 6 Author: fluffis En "bulle" i Skåne är en bulle som man har smör, skinka och ost på. En bulle uppåt i landet betyder kanelbulle. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Minns att  åtminstone förr så använde man "när" i betydelsen "hos" i västra Värmland, t.ex. "är det bra när dig?", som då betydde "är det bra (mår de bra) hemma hos dig?" ## Comment 8 Author: [Borttaget] #6 En "bulle" känner jag även igen som slang för taxi, kanske främst förekommande i 08-området. Fast det kanske inte kan ses som dialektalt... ## Comment 9 Author: Niklas Bulle i ugnen = gravid. Slussa = föda. Fast det är nog mer slang också. 🙂 ## Comment 10 Author: Inkanyezi Det vi kallar kudde i större delen av landet betydde testikel i Blekinge när jag var yngre, medan det som man hade under huvudet var en puta. Vet inte om det fortfarande är så, det var femtio år sedan jag bodde där. Eftersom de är två, förekom ordet oftast i plural, men också i formen "kuddet" för pungen. ## Comment 11 Author: Maria Kom att tänka på ordet "pulla" som kan betyda alltifrån höna till, någon slags burk och till en mer ekivok betydelse😉😇 ## Comment 12 Author: [Borttaget] En "semla med ost och skinka" låter kanske lite främmande för de flesta, men i svenska dialekter i Finland  är en "semla" vad som vi nog oftast kallar småfranska eller rundstycke här. ## Comment 13 Author: thenameless En semla var ju ursprungligen bara en "bulle" som sedan utvecklades till vad den är idag. ## Comment 14 Author: cattisa "Värsta" betydde sämsta när jag var ung i Bohuslän en gång i tiden. I Dalarna - och vissa andra delar av landet-  idag, kan det vara samma sak som bästa . "Klå" betydde i Bohuslän att slå. I Dalarna används det ofta för klia eller kela med. Exempel: "Jag har Dalarnas värsta älghund. Jag klår honom varje dag. " betyder här i Dalarna att man har en väldigt bra älghund som man kelar mycket med. Hemma i Bohuslän betyder det att man har en usel älghund som man misshandlar varje dag... ## Comment 15 Author: thenameless #14 "värsta"använder jag själv för att beskriva något som väldigt bra eller värst helt enkelt. Däremot skulle jag nog aldrig använda den som en beskrivning av en varelse. Värsta hojen eller bilen, typ Värst har gått ifrån att vara negativt till att beskriva något som är bäst. ## Comment 16 Author: Kyllan56 Grina är väl ett utmärkt exempel. I Skåne betyder det skratta och i övriga landet gråta. ## Comment 17 Author: Farwuq Jag grinar glatt när jag läser denna tråd. 😃 ## Comment 18 Author: Intehärutandär Balle(n) på dalmål betyder också balkong.  _Ska tänka på detta, så återkommer jag. Jag och min karl kommer 7-8 mil från varandra men har helt olika uttryck ibland. Ska starta en diskussion med honom idag. _🙂 ## Comment 19 Author: sjuras Ytlig betyder Ful där jag bor (Västra götaland) men en del använder det för att beskriva utseendefixerade människor :) ## Comment 20 Author: Maria #19 Var i västra götaland? ## Comment 21 Author: thenameless #18 Mitt ex är ifrån skåne och kallade också balkongen "Ballen" väldigt humoristiskt när h\*n pratade om att "sitta på ballen" fast även en vän ifrån farsta använde detta uttryck, så det verkar vara spritt. ## Comment 22 Author: Magi-cat I delar av Östergötland säger man att någon är "tydlig" med en annan betydelse än ordet vanligen har. (Jag har faktiskt aldrig riktigt fattat vad man menar...Det låter som något lite negativt.) "Snål" på finlandssvenska betyder att man är sugen på något. (Kan lätt bli komplikationer där...) Att få en "örfil" i ett finlandssvenskt bageri är ingen fara, man får då en god kanelbulle... ## Comment 23 Author: Inkanyezi Vi har ju den betydelsen av snål kvar i uttrycket att snålvattnet rinner, för att det vattnas i munnen. ## Comment 24 Author: Magi-cat #23 Det stämmer! Många bortglömda ord i svenskan lever kvar i finlandssvenskan. ## Comment 25 Author: Inkanyezi Jag har ju när jag var ung under en tid talat en annan dialekt än stockholmska, när jag bodde i Blekinge. Jag var under två somrar sommarbarn hos ett par familjer i Hoka, och när jag kom tillbaka hem talade jag Hokamål. Läsåret efter den andra sommarvistelsen placerades jag av Stockholms barnavårdsnämnd i HAL i Karlshamn, inackorderad hos en lärare. Ingen i Karlshamn som inte visste det misstänkte någonsin att jag kom från Stockholm, eftersom det inte fanns spår av stockholmska i mitt tal, utan ett mycket brett lokalt bygdemål. Vi brukade skoja om det där, bland dem jag kände i Hoka, och säga att jag kunde tala skånska, blekingska och svenska. Och Hokamålet var verkligen så skilt från den vanliga svenskan, att det inte kunde användas i Karlshamn, utan man måste anpassa sig. Samma gällde andra bygdemål, som Jämshögsmålet, kanske den mest obegripliga svenska dialekten. Det skilde sig från Hokamål främst fonetiskt, medan orden var ömsesidigt begripliga. Men det handlar inte om ett annat språk, eftersom det huvudsakliga ordförrådet och syntaxen överensstämmer med rikssvenska, även om fonetiken är mycket avlägsen från stockholmska och enstaka ord, som hosa (byxa), lomma (ficka), däka (flicka) och en del andra är speciella för dialekten. Och historiskt tror jag att hosa/hosor har använts också längre norrut, men jag är inte säker på att det skulle ha kommit från tyskan, utan det kan helt enkelt vara ett urgermanskt ord som fanns med från längre bak i tiden.  Det ord som kanske passar in bäst här (utöver grina) är kanske "vispa", som i stockholmskan är ett verb, men i Blekinge är ett substantiv och betyder geting. Att ordet kommer från latin är väl rätt klart, men hur det har hamnat i Blekinge är kanske mindre klart. Så om jag säger att en vispa kröp ner i hoselomma och stack mej på kuddet, så förstår i alla fall äldre Hokabor var det måste ha gjort mycket ont. ## Comment 26 Author: thenameless #25 Hosor känner jag igen som ett gammelsvenskt ord för byxor. hosor/hosorna användes nog ända in i början på 1900-talet trior jag? ## Comment 27 Author: Farwuq En visping är en geting här i Skåne. ## Comment 28 Author: svenake Hosor var väl ursprungligen strumpor (eller något liknande)   som med tiden blev längre och längre, - och slutligen knöts i bältet eller syddes samman till det som blev byxor.   Hosen i tyskan betyder  ,  -  byxor.   (tror jag) ## Comment 29 Author: Farwuq Hossor är fortfarande strumpor här i djupa södern. ## Comment 30 Author: Ephraim _Hosa_ (som väl precis som de flesta "par-plagg" oftast dyker upp i plural: _hosor_) är ett utmärkt exempel på ett gammalt germanskt arvord som vi kan se spår av över hela det germanska språkområdet. Ordet _hosa_ är belagt i fornordiskan och _hosa_ eller _hose_ finns åtminstone dialektalt även i norska, danska, isländska och färöiska. Utanför de nordgermanska språken finns ordet även i östgermanska (gotiska husa) och i västgermanska. Tyska _Hose_ (pl. _Hosen_) har redan nämnts men vi hittar även ordet i nederländskans _hoos_ (som betecknar en sorts stövel, eller en virvelvind) och i engelskans _hose_. Det senare ordet känner vi ju mest igen i betydelsen ’slang’ (det är faktiskt samma ord) men det kunde åtminstone förr beteckna en form av byxor. Jämför även _pantyhose_. I alla nämnda språk torde det vara ett germanskt arvord. Det är alltså inte så att engelskan lånat ordet från fornnordiskan eller att vi lånat det från lågtyskan (som ju annars inte är ovanligt). Vi kan rekonstruera ett urgermanskt _\*husǭ_ som sedan utvecklats åt olika håll i de germanska språken. Den äldsta betydelsen är troligen _’hölje, skal’_ eller liknande (och ordet är möjligen släkt med _hus_) men redan under urgermansk tid kan det ha utvecklats en bibetydelse ’hölje för benen’ > ’strumpor~byxor’. Nu har väl plaggen sett lite olika ut genom historien och så jag vet inte om man kan säga att varken ’strumpor’ eller ’byxor’ är den äldsta betydelsen, betydelsen har nog varierat med plaggens utformning och ofta har det nog varit något mellanting. ## Comment 31 Author: Ephraim Angående _vespa_ (_vispa_, _vispe, vespe, visping, väss_ etc.) i betydelsen ’geting’ verkar det faktiskt inte vara lånat från latin som man kunde tro. Det är roligare än så! Ordet är faktiskt släkt med latinets _vespa_ men både i svenskan och latinet är det frågan om riktigt gamla arvord som kan spåras tillbaka till urindoeuropeiskan. Vi kan rekonstruera ett urindoeuropeiskt ord _\*Hwobʰséh₂_ just i betydelsen ’geting’ (av en rot _\*Hwebʰ-_ som också ligger till grund för svenskans _väva_ och engelskans _web_). Ordet har sedan utvecklats till ryska _оса_ (_osá_), litauiska _vapsvà_, medelpersiska _vaβz-_ och förstås latinets _vespa._ Ordet har även, med viss oregelbunden utveckling, levt vidare i den germanska språkgrenen. Vi kan rekonstruera ett urgermanskt \*wepsǭ som gett upphov till tyskans _Wespe_, engelskans _wasp_, norska _(k)veps_, danska _hveps_ och svenska dialektala _vespa_ (etc). ## Comment 32 Author: Inkanyezi Ajdå, där kan förklaringen ligga till att vispa finns i blekingskan. ## Comment 33 Author: Intehärutandär Hosor brukade mormor prata om, med rysning. För henne var det stickiga ull-sockor som man fäste i underbyxor eller om det var liv. ## Comment 34 Author: svenake Nå -  var kommer ordet byxor ifrån??  Att man säjer "ett par byxor"    beror väl på att   "hosorna "   var just två? ## Comment 35 Author: Ephraim Ordet _byxa_ är faktiskt släkt med ordet _hosa_ på lite avvägar_._ Hosorna använder ju ett ursvenskt ord men _byxa_ är lånat från medellågtyskans _buxe_ (eller liknande form). Det medellågtyska ordet har i sin tur utvecklats ur en sammansättning av _buck_ (’bock’) och _hose_ (som just betyder ’hosa’, och då kanske snarare i betydelsen ’byxa’ än ’strumpa’). Så _\*buckhose_ > _\*buckse_/_buxe_ ungefär. Ursprungligen betecknade ordet specifikt byxor av bockskinn men kom sedan att användas om motsvarande plagg oavsett material. Det är ju lite lustigt att man säger _ett par byxor_ (och därför sällan använder entalsformen) trots att det är ett plagg. Det har väl helt enkelt blivit så att vi språkligt konceptualicerar byxorna som två byxben (precis som glasögonen är två glas) snarare än ett plagg, och det var väl kanske så det utvecklades också genom att man började sy ihop två hosor. ## Comment 36 Author: Effie När jag var liten, på sextiotalet, sade expediterna i klädbutiker vanligen "en byx" om plagget (Göteborg). Men jag hörde aldrig någon annan använda detta ord. För att återgå till trådens tema, så är "munk" i Göteborg något som i resten av landet kallas "gräddbulle" eller "kokosboll". Om det nu fortfarande är så, för jag pratar sällan om munkar. ## Comment 37 Author: Maria Munk säger jag också men har aldrig hört "en byx" ## Comment 38 Author: Intehärutandär Munk har jag också hört neråt. Blir riktigt konstigt för mig som bagare/konditor om någon vill ha munk, menar kokos/chokladboll/skumtopp och får en äpple/vanilj/ringmunk här. :) ## Comment 39 Author: thenameless Munkar är vad ungdomar och snabbköp numera kallar  "Doughnuts" eftersom det är häftigare att använda engelska ord på allt Det vill säga friterad deg med ofta kläggigt innehåll som sedan glaserats med socker ## Comment 40 Author: Maria För mig är munkar såna där lätta bollar med vitt sött äggviteskum inuti och med choklad eller choklad/cocos runt. ## Comment 41 Author: thenameless Det är ju kokostoppar....? oh well vi verkar ha olika namn på bakverken i olika delar av landet ## Comment 42 Author: Jalking "Mina byxor" säger jag, men jag hör ganska ofta "min byxa". (Dalarna) ## Comment 43 Author: fluffis #40 #41 Det där är ju gräddbullar ni pratar om, hehe... Alternativt kokostoppar. I mina kretsar diskuterar vi om donuts är sådana med hål i mitten och munkar är typ detsamma fast utan hål, eller om donuts och munkar är samma sak 🙂 ## Comment 44 Author: Intehärutandär #43 fast där blir det krock igen. ;-) Kokostoppar här är bakade gula toppar med kokos, ägg, socker o vaniljkräm. :) ## Comment 45 Author: fluffis #44 Lol, vad är det? ...Eller vänta, nu vet jag. Plastmormor brukade baka dem när jag var liten 🙂 Nuförtiden är det aldrig någon i min omgivning som gör dem. ## Comment 46 Author: Intehärutandär #45 Inte? Här gör vi dem på de flesta fik. Gärna större, botten doppad i choklad. De görs ofta privat på kalas. Bara att röra ihop och klicka ut på plåt. Simpelt men gott. :-) ## Comment 47 Author: Inkanyezi När det gäller bakverk varierar orden rätt mycket. Vi ser motsvarande mellan olika språk också. Wienerbröd har ett otal olika namn, och i Wien kallas de följaktligen inte wienerbröd, eftersom det namnet är danskt och härrör från Wienerbageriet i Köpenhamn. I Wien heter de följaktligen Kopenhagener Gebäck, medan de annars på tyska också kallas Plunder. På engelska kallar man den Danish pastries, Lika stor kan förbistringen vara mellan olika landsändar, inte bara i Sverige, och när man sätter ett lokalt namn från främmande land eller landsnamn på någonting, så är det inte säkert att någon från den platsen eller landet skulle känna igen det. Det vi kallar franskbröd har aldrig såvitt jag vet förekommit i Frankrike, och stockholmarnas småfranska heter rundstycke i Göteborg. Så gräddbullar och kokostoppar kan vara lite vad som helst. Det är emellanåt förvirrande med benämningar i handeln; exempelvis "lime" är en handelsbenämning på små gröna citroner, men det är också namnet på en större rund citrusfrukt med karakteristisk smak. Namnet "lime" som uttalas på engelskt vis har vi fått från engelska, och på svenska kallades det som på spanska är "lima" under femtiotalet "lemon", som ju är engelska för citron. De små gröna är för mig citroner, eftersom de precis som den gula citronen heter "limón" på spanska på Kuba, men man kallar den "lima" i Spanien, men för mig är "lima" den andra mildare runda frukten som är stor som en apelsin och grön som mogen. Och handlarn kallar de små gröna citronerna "lajm".  Så det är inte bara svenska dialekter... Man råkar emellanåt ut för "falska vänner" också inom ett språk när ord har olika betydelse i olika delar av världen. På spanska heter transportmedlet buss "ómnibus", som ofta förkortas till "bus", men på Kanarieöarna och Kuba säger man "guagua". I Colombia är guagua en ganska stor gnagare som brukar jagas för att hamna på bordet. Det låter lustigt för en kuban, när colombianen ska ut och skjuta en buss. Och lite längre söderut, Perú, Chile, Bolivia och Argentina, där betyder "guagua" spädbarn. Som om inte det vore nog, använder man i Argentina och vissa delar av Chile verbet "coger" enbart för att ha samlag, så att när kubanen säger "coger la guagua" betyder det att ta bussen, medan det i Argentina betyder att våldta bebisen. Jag är ganska hemma i de flesta av de där lokala varianterna, och jag har självklart någon gång lyckats använda ett ord bland de där falska vännerna galet. Jag minns särskilt när jag repeterade med ett band i Santiago de Cuba, ett band med sju tjejer. Jag tyckte att Zulemas tres lät lite ostämd, så jag sade till henne: "Pásame el tres, que lo voy a templar". Sju tjejer blev plötsligt dödstysta, och så frågade hon "Vad sa du att du skulle göra med min tres?". - "Templar" används i Argentina för att stämma ett instrument. På Kuba betyder det samma som "coger" i Argentina... ## Comment 48 Author: thenameless #44 De brukar kallas choklad eller kokos toppar för de har oftast något chokladskal med kokos på. De där kokosklägget de spritsar på en plåt och kör i ugnen kalas nog också "kokostoppar"  tror jag? ## Comment 49 Author: Intehärutandär #48 Precis, kokostoppar kallas de avbakta som innehåller kokos (i receptböcker med. Vi kallar de andra (med gelatin) kokosboll. :) ## Comment 50 Author: thenameless Jag är ingen bagare, bara utgår ifrån vad jag ser i butiken.  Men det finns ju cocosbollar eller "korvar" med vispad äggvita i också. samt chokladbollar med kokos runt istället för pärlsocker, De brukar jag kalla kokosbollar. ## Comment 51 Author: Lia Uppåt finns ju bulle (taxi) och nalle (mobiltelefon) till exempel. Men det är ju i och för sig också slang. ## Comment 52 Author: thenameless #51 Slang är en form av dialekt. Bara lite annorlunda än er. ## Comment 53 Author: Thaeri #52, det är ganska stor skillnad på slang och dialekt, dels handlar slang nästintill bara om ord medan dialekt även inbegriper uttal och grammatik. Dessutom går alla dialekter av ett språk tillbaka till en gemensam punkt någonstans tillbaks i tiden (även om det såklart skett en utveckling) medan slang uppkommer på plats på ett annat sätt ochordförrådet präglas mycket av lån och innovationer, och den förändras dessutom mycket mycket snabbare. Det handlar absolut inte inte om att det ena är sämre än det andra, bara att dessa variationer i språket tillkommit på olika sätt och inte fungerar likadant. ## Comment 54 Author: [Borttaget] Frack är ju en högtidlig klädesdräkt, men åtminstone i Värmland och Bohuslän kan det också betyda "bra", "duktig" etc. och hörs oftast i samband med negation, "inte så frack" / "det var inget frackt" ( i betydelsen "inget vidare"). Tror att det är ett låneord från (eller gemensamt med) norskan, men det är möjligt att uttrycket finns även i andra landsdelar. Jag lämnar den frågan öppen! ## Comment 55 Author: thenameless jag trodde det var fräckt de sa? ## Comment 56 Author: [Borttaget] #55 Nej, fast  "fräckt" är väl i viss mån en variant (och kanske ett senare påfund). Men om man känner sig lite krasslig så kan man säga att "jag mår inte så frackt", men kanske inte lika självklart  "jag mår inte så fräckt"? ## Comment 57 Author: Ephraim _Frack_ i betydelsen 'högtidsdräkt' är ett lån från franskan (via tyskan) och ursprunget där är oklart. Det _frack_ som nämns i #54 är däremot ett ursvenskt ord, och det är _fräck_ också. Det är alltså inte samma ord men de är nära släkt och de har eller har haft väldigt överlappande betydelse. De är ursprungligen bildade som avljudsformer ur samma rot. SAOB ger _frack_ betydelsen 'hurtig, rask, flink, duglig, duktig' och markerar det som starkt bygdemålsfärgat. Det finns också en utdöd betydelse ’ansenlig, präktig, förnämlig, "stolt"' (artikeln från 1925). _Fräck_ ges som en utdöd betydelse ’rask, hurtig, käck; överdådig, dristig’ men den moderna betydelsen är nog influerad av tyskan. _Frack_ är nog ursprungligen samma ord som _frank_, men de kan ha sitt ursprung i olika dialekter. Det är väldigt vanligt att västnordiska dialekter tappat en nasal framför klusil (mp > pp, nk > ck etc.), jfr _sopp_ och _svamp_ som ursprungligen är samma ord, eller _bänk_ och _backe_ som är nära besläktade. Det finns faktiskt fler svenska ord som kommer från samma rot: _frak_ (med ungefär samma betydelse som _frack_) och _fräken_ ’tapper, modig'. Roten är också spridd över hela det germanska språkområdet. Namnet på det germanska folkslaget _franker_ (som gett namn åt Frankrike) har sannolikt bildats till denna rot. ## Comment 58 Author: Maria Åh vad ni kan. Jag använder ordet frack emellanåt och jag är från Göteborg. T.ex känner jag mig inte så frack idag😉 ## Comment 59 Author: [Borttaget] #57 Fast hur är det med spridning, med tanke på frågan i #0? Har det funnits en spridning i hela riket, eller är det främst i till Norge gränsande områden det använts? Tycker att det finns antydningar till det i ditt inlägg också. ## Comment 60 Author: Intehärutandär Med bild ska jag visa vad jag menar, då jag säger olika saker. Tycker detta är intressant som bagare. Finns otroligt många bakverk som heter olika saker. Det mer spännande är att man använder ord, som finns för helt skilda bakverk i landet. 😃(Bilder lånade ifrån google) ## Comment 61 Author: Ephraim #57 Jag tror att ordet har haft större spridning i Sverige en gång i tiden men när SAOB-artikeln skrevs 1925 var det begränsat till vissa områden. Tyvärr talar SAOB oftast inte om spridning, det står bara (om den här betydelsen) att den är "starkt bygdemålsfärgat" vilket väl innebär att den är dialektal och inte standardspråkligt. Men i vilka och hur många dialekter det finns anges inte. Som belägg citerar SAOB Emilie Flygare-Carlén som var från Strömstad, och Wilma Lindhé som var från Norrköping, vet inte hur stora slutsatser man kan dra av det. Annars tror jag faktiskt att det stämmer ganska väl att det är i landskapen närmast Norge det används. Rietz dialektlexikon ger en angivelse om var orden förekommer. Där anges för _frak_ och _frack_ (under samma uppslag, till skillnad från SAOB) att det i betydelsen ’god, rask, duglig, stark’ förekommer i **Jämtland, Härjedalen, Hälsingland, Värmland, Bohuslän och Västergötland**. Nu skall det sägas att dialektlexikonet utkom mellan 1862–1867 så det är inga färska uppgifter men man kan nog inte misstänka att området ökat sedan dess. Att det är runt gränsen till Norge ordet används skall inte förstås som att ordet är lånat från norskan. Det är snarare ett exempel på hur det, särskilt historiskt, inte har funnits några skarpa gränser mellan de fastlandslandsnordiska språken utan att språkliga drag har kunnat gå tvärs över landsgränserna. Vad jag förstår är ordet geografiskt begränsat i Norge också och gissningsvis är det där vanligast just runt gränsen till Sverige. ## Comment 62 Author: thenameless Frack är väl ändå en kostym  men med "Pingvinsvansar" på bakstycket? ## Comment 63 Author: [Borttaget] #62 Ja, att det är en klädedräkt har väl redan påpekats i två inlägg här ovan?  Frågan häller ju olika innebörd av samma ord, och det är ju inget som hindrar att "frack" även kan innebära något annat! ## Comment 64 Author: thenameless En "Träfrack" är något helt annat tex ## Comment 65 Author: Maria #64 Ja då är man sannerligen inte frack om man är i behov av en träfrack🙂 ## Comment 66 Author: Lia #60 Så säger jag också - förutom munken. De med hål är för mig doughnuts och de utan hål är för mig munkar :) ## Comment 67 Author: thenameless #66 För mig var #60 exakt rakt på. Friterad deg är för mej munkar. Doughnuts är va de heter på engelska. #65  På sätt och vis nej Men om man bär en träfrack brukar man ofta ha på en frack  "under". ## Comment 68 Author: Lia #67 Ja, så är det ju med allt - skilda åsikter ^^ ## Comment 69 Author: Effie #58, #59, #61. Jag är göteborgare, och med släkt kring norska gränsen (norra Bohuslän/Östfold). Kan inte minnas att jag någonsin hört ordet frack i denna betydelse. Vilket inte bevisar någonting. ## Comment 70 Author: [Borttaget] #69 Nej, det är väl inte ett ord som är så vanligt i våra dagar, men om man söker på SAOB så finns där angivet två citat på adjektivet "frack",  och båda kommer faktiskt från just Bohuslän (därav ett från en bok av Flygare-Carlén). ## Comment 71 Author: Intehärutandär #66 Jag säger munk om både ring och fyllda. Fast då man vill precisera sig (om man ska handla åt annan, eller baka) då säger vi munk - och ringmunk.  Nu finns ju ringmunkar med fyllning och olika glasyr som säljs på nästan alla mataffärer. De är från Tyskland tror jag. De vettesjutton vad jag tycker om. Sonen älskar dem, men jag vill ha svenska (?) hederliga med citronskal i degen och doppad i kanelsocker. Varma. 🙂 ## Comment 72 Author: Sukram Många ord här jag reagerat på: **Grina**\- använder jag aldrig för jag tycker det är så knepigt att inte veta om folk menar om de skrattade eller grät? **Frack**\- i Västergötland säger många än "_dä va en fracker.._." när man menar en fin/ bra/ ordentlig- något.  **Munk**\- "flôtmonkar" är en friterad eller kokt i olja "doughnut". ## Comment 73 Author: [Borttaget] Det har ju blåst lite här i södra Sverige, men nu börjar vinden mojna. Jag skrev om det på annat håll, där jag skrev att vinden "lanat". Det slog mig att det ordet inte hörs så ofta, och jag hittade inte den betydelsen i SAOB. Eftersom jag har rötterna i Värmland kollade jag Värmländsk ordbok, och där fann jag _"lane, laan, v. - lugnas, minskas, lägga sig (om blåst, om värk). Dä laner."  _ Däremot fann jag på nätet att i Kindbotrakten i närheten av Borås säger man "lana ved" när man kluvit veden och staplar den i travar. Någon som känner igen de här varianterna från sitt närområde? ## Comment 74 Author: Farwuq "Lanat" om vinden har jag inte hört, men väl "lunat". ## Comment 75 Author: [Borttaget] #74 Var (i vilken dialekt) säger man så? ## Comment 76 Author: Farwuq Här i Skåne. ## Comment 77 Author: [Borttaget] #76 Verkar vara ett arvegods från danskan, "Veiret luner eller det luner i Veiret dvs.: Blæsten lægger sig". (Källa [ODS](http://ordnet.dk/ods/ordbog?select=lune,4&query=lune).) ## Comment 78 Author: Farwuq Kan så vara. Vet du varifrån ordet "skula" kommer.  \[Ta skydd från regn\]. ## Comment 79 Author: [Borttaget] #78 Låter för mig som en variant av "skyla sig". (Jmfr. danskans  "[skule](http://ordnet.dk/ods/ordbog?query=skule&search=S%C3%B8g)".) En helt [annan betydelse](http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/252/210.html) av "skula" är matavfall, som jag minns det mest i samband med potatisskal. ## Comment 80 Author: Amandla Se där, att vinden lanat skulle vara dialektalt har jag aldrig funderat över ens. Jag är värmlänning och tillbringade mycket tid på Vänern som barn, så jag har ju hört det ofta. ## Comment 81 Author: RomDoll07 Bland den yngre generationen förekommer begreppet att man "har lanat", alltså att flera personer träffas, kopplar ihop sina datorer och spelar datorspel (så kallade LAN-partyn). ## Comment 82 Author: [Borttaget] #81 Fast i det fallet finns det väl ingen dialektal skillnad? ## Comment 83 Author: fluffis Spännande, jag har aldrig hört att vinden har "lanat" eller "lunat". Jag är sydskåning. ## Comment 84 Author: Inkanyezi På Södertörn och i Stockholms skärgård har jag hört verbet _luna_, för att med hjälp av en hävstång lyfta eller flytta någonting mycket tungt. Också hävstången kallas _luna_, och det handlar ofta om en grov bjälke av trä eller ett mindre träd som fälls för ändamålet. ## Comment 85 Author: JazzBass Blev mäkta förvånad då jag hörde att man i Närpes talade om bensinporr, eller bara porr, för en dunk man har bensin eller olja i. Vad det betyder resten av den svensktalande världen tror jag inte jag behöver berätta. 😛 "Pirra" kan betyda en tvåhjulig transportkärra, men är också ett verb med bekant betydelse ("det pirrar i magen"). Dessutom används ordet dialektalt i södra Finland som synonym till "gråta", och i Skåne har jag förstått att det på vissa håll används synonymt med ordet pippa. Ganska vitt skilda betydelser för det ordet också alltså. ## Comment 86 Author: Ephraim Både _luna_ och _lana_ om väder finns i Rietz dialektlexikon men ingen av dem finns i SAOB så båda är definitivt dialektala. Det är tydligen olika ord dessutom. _Luna_ (formen _lyna_ förekommer nog också) är ursprungligen samma ord som _lugna_ (eller _lygna_) och enligt Rietz är det just i Skåne och Halland den formen förekommer. Utvecklingen delas som nämns ovan av danskan som har verbet _lune_ av samma ursprung. _Lana_ om väder är ett annat ord, det kommer av ett fornnordiskt _hlāna_. Rietz anger att ordet förekommer i Värmland, Dalsland och Västmanland. Dessutom finns det i norskan och isländskan. Verbet _luna_ eller _lunna_ ’framsläpa timmer’ har inget med ovanstående att göra och detta ord finns faktiskt med i SAOB (man får slå på _lunna_). Verbet torde vara avlett av ett substantiv _luna_ eller _lunna_ som betyder ’grov stång av trä’ eller liknande. Jämför fornisländska _hlunnr_. Jag har däremot inte kunnat hitta något om _lana_ i betydelsen ’stapla ved’ som nämns ovan (förutom en beskrivning just av att det förekommer i Kindbodialekten i Boråsområdet). Varifrån det ordet kommer vet jag inte. Jag vet inte om det är släkt med/samma ord som ett dialektalt _läna_ i betydelsen ’stödja ngt. mot ngt.’, vilket verkar vara lånat från tyska _lehnen_. Det moderna _lana_ är självklart av ett helt annat ursprung som man gör på LAN-partyn har självklart ett annat ursprung. _Skula_ i betydelsen ’ta skydd från regn’ (det har även kunnat betyda just ’skyla sig’) är lånat från lågtyskan. Det finns även ett besläktat dialektalt substantiv _skul_ i betydelsen ’skydd’ som också det är lånat från lågtyskan. Verbet _skyla_ är inte samma ord men det är släkt. _Skyla_ är en avledning av _skjul_ och det är ett nordiskt arvord. Ordet kommer av samma rot som det lågtyska ordet, dock en annan avljudsform. ## Comment 87 Author: Inkanyezi Lunnekälke kallade vi den lilla kälken som vi släpade timmer efter hästen med när jag bodde i Blekinge,  och släpandet av timmer var att lunna. Det var en liten träkälke ungefär en meter lång och något mindre bred, med järnbeslagna medar av trä. Vi björnade fast ett långtimmer på kälken och drog fram det, lunnade, med häst. ## Comment 88 Author: Intehärutandär Skulor då, vart kommer det från ? Dvs smulor, det sista man har, inte mycket för världen, men alltid något osv Inget dalmål vad jag hört, tror jag hört det på tv-film-bok. ## Comment 89 Author: Farwuq Man tacka för förklaringarna. 👍 ## Comment 90 Author: thenameless #88 Skulor lärde jag mig var något man matade grisarna med. Så det stämmer nog de sista smulorna va måltiden gick till grisen/grisarna ## Comment 91 Author: Ephraim _Skula_ tror jag har varit ganska spritt i språket förr men det kan hända att det blivit mer dialektalt idag om det lever kvar bättre på sina håll i landet idag än det gör i allmänspråket. SAOB anger att ordet i pluralis (som är det vanligaste) betyder _’matavfall (i uppblött tillstånd l. i diskvatten l. sköljvatten)’_. Närbesläktat har det också kunnat beteckna själva vattnet med matrester, eller i singular ett större stycke matavfall i vätskan. En utvidgad betydelse som liknar betydelsen i #88 anges också: _’i fråga om mat: skräp som blivit kvar sedan det av bättre kvalitet konsumerats l. tagits undan, värdelösa rester.’_ Uppenbart har ordet använts även om rester som inte är helt värdelösa. Ordet kommer av ett äldre verb _skula_ eller _skola_ med betydelsen ’skölja av’ eller ’skölja bort’. Det verbet är också släkt med just verbet _skölja_. Det går ju lättare att förstå ursprunget om man vet att ordet just har kunnat betyda ’matavfall i sköljvatten’. ## Comment 92 Author: thenameless Där ser man.. Ja det är ju troligen ett gammalt ord som var vanligt när fler människor var lantbrukare och /eller hade  bruksdjur hemma ## Comment 93 Author: Farwuq Vad har ni att förtälja om ordet "mög"? ## Comment 94 Author: thenameless #93 Skånskt och västgötskt ord för skit ## Comment 95 Author: Farwuq Jo det används här i Skåne, men det har nog en historia och ett ursprung. Kommer det från vår månghundraåriga danska bakgrund och historia? 🤔 Här i Skåne används det både för smuts och för något av "dålig kvalité". T.ex: Jag blev **mögig/möged** när jag meckade med bilen, jag é en redi **mögtocke**. T.ex: Vilket jädra/jäkla **mög** den där skjortan é. T.ex: "Sicket **mögvär**". --> Vilket dåligt väder. ## Comment 96 Author: Ephraim Den rikssvenska formen är väl _mök_ fast idag förekommer det nog främst i södra Sverige, som _mög_ då (notera den karakteristiskt sydsvenska övergången k > g som ju delas med danskan och vissa norska dialekter). Ordet är urgammalt. Det finns ett fornsvenskt _myk_ (neutralt) som väl i grunden betydde ’djuravföring, gödsel’ men kanske även mer allmänt ’avföring, smuts’ (skit helt enkelt). I fornisländskan finns belagt _myki_ (feminint), och en äldre form _mykr_ (också feminint tror jag) med samma betydelse. I modern isländska är formen _mykja_. Danska har _møg_, norska (bokmål och nynorsk) _møkk_ med en alternativ (nynorsk) form _møk_. Engelskans _muck_ är också lånat från det fornnordiska ordet. Substantivet _mök_ kommer av samma rot som verbet _mocka_ och adjektivet _mjuk_. Denna rot kan spåras ända till protoindoeuropeiskan, där formen rekonstrueras som _\*mewg-_ eller _\*mewk-_ och betydelsen som ’hal’ eller liknande. Det är samma rot som gett upphov till latinets _mūcus_ ’slem, snor’. Verbet _möka_ är bildat ur _mök_, det tror jag har lite större spridning i landet. ## Comment 97 Author: Intehärutandär Mök använder vi. Vid något som luktar illa. En gödslad åker eller fis... ## Comment 98 Author: Cochon Fitta, den första betydelsen kan nog de flesta räkna ut själva 😛, den andra är om man i Skåne har "fittat ti' nu't" så har man klöddat till något, fast det var också skånska... hmm... man har krånglat till något blir väll bästa förklaringen. ## Comment 99 Author: thenameless #98 Fitta har jag lärt mig, Betydde ursprungligen våtmark/träsk men började användas i annan mening i modern tid, det är ursprungligen ett slangord  som spreds över landet i sin senaste betydelse. När man vet det så tycker jag det blir fyndigt, men det ärkanske bara jag? ## Comment 100 Author: Intehärutandär Om man ska ta fula ord. Hur många köper en hora på Jula ? ## Comment 101 Author: Farwuq Kanske de som meckar med sin bil? 🤔 ## Comment 102 Author: Cochon #100 Menar du en verkstads hora? 😛🤐 ## Comment 103 Author: Ephraim Ursprunget till ordet _fitta_ är faktiskt väldigt omdiskuterat. En vanlig förklaring är just att det skulle komma av ett fornsvenskt _fitja_ med betydelsen 'våt ängsmark, sumpmark' (därav ortsnamnet _Fittja_). Det verkar vara den vanligaste förklaringen att presentera i mer populära framställningar, antagligen därför att det är den mest poetiska. En annan vanlig förklaring är dock att det skulle komma av ett fornsvenska _fita_ 'fett, fet vätska' som utvecklats till att betyda 'något svällande' och sedan 'kvinnligt könsorgan'. Detta ord är släkt med _fet_ (fornislänska _feitr_) via avljud. Enligt Hellquist är faktiskt också fornsvenska _fitja_ av samma rot. Ordet har också kopplats till ett fornnordiskt _fuð_ som eventuellt kan ha betytt ’spricka’ från början men som också tidigt verkar ha använts dels (1) om kvinnors (och hondjurs) könsorgan dels (2) om människors och djurs bakdel. Detta finns belagt som ett dialektalt svenskt _fod_ eller _fo_ med i första hand betydelse 2. Liknande ord finns även belagt i andra germanska språkfamiljer med båda betydelserna. Tyskans _Fotze_ har betydelse 1 men nederländska _vot_ har betydelse 2. Nederländskans _hondsvot_ verkar betyda ’hunds bakdel’ (förutom att det också kan användas nedsättande) medan svenskans _hundsfott_, som är lånat från lågtyskan, snarare betyder ’könsorganet på en tik’. Sen har ordet kopplats till latinets _fistula_ ’rör, kanal’ (därav _fistel_). Hur det än är så är ordet fitta i betydelsen 'kvinnligt könsorgan' inte någon modern slangterm. Sannolikt är den betydelsen ganska gammal. Den är belagd i skrift sedan 1500 eller 1600-talet men det är säkert äldre. Ordets natur gör ju att det inte har skrivits ner så ofta. Ordet finns också i norskan som _fitte_ (sedan 1800-talet i skrift verkar det som). I danskan finns (eller fanns i alla fall på 1800-talet) ett dialektalt _fitte_ med samma betydelse_._ Vanligare idag är kanske _fisse _som jag antar är släkt. Att använda ordet nedsättande är säkerligen inget nytt fenomen heller, det är ju rätt typiskt för alla könsord och såvitt vi kan se verkar det ha varit så i alla tider. Att använda _fitta_ (_fittade, fittat_) som ett verb, särskilt i utryck som _fitta till något_ eller _fitta upp något_ skulle jag däremot tro är mycket nyare. Samma sak med adjektivet _fittig_. Givetvis är dessa alla härledda ur substantivet _fitta_. Jag tror inte direkt att de är dialektala men det kan kanske finnas vissa regionala skillnader. ## Comment 104 Author: Cochon #103 Njo, att fitta ti' något är dialekt, var kanske lite otydlig. =) På skånska så blir ju fett = fitt, så att fitta ti' något är bara att liksom fetta till det, även om man mer menar att krångla till det. ## Comment 105 Author: Ephraim Ah, förstår, hade inte ens tänkt på den ljudutvecklingen. Utöver då den skånska användningen verkar man ju mer allmänt i Sverige (och väldigt vardagligt) kunna säga att någon _fittat till_ (ngt) och det finns faktiskt åtminstone två ursprung: **1\. Av substantivet fitta.** Jag hittar två användningar på nätet: 1.a ’förstöra’. Särskilt i uttrycket _fitta till det_ men man kan nog även _fitta till_ något specifikt_._ 1.b ’få något på ett oschyst (fittigt) sätt’. Man kan tydligen _fitta till sig_ något som är eftertraktat. **2\. Av engelskans _fit_.** 2a. ’bli vältränad’ av engelskan _fit_. Särskilt i uttrycket _fitta till sig_. ## Comment 106 Author: [Borttaget] "Agnefit" sägs ju vara namnet på en "föregångare"  till Stockholm.  Om "Agne" står för mansnamnet Agne eller kanske en plats där man agnade fisk träter de lärde om, men att "fit" betyder ungefär "sank strandäng" eller "våtmark" tycks man i stort sett vara ense om, om jag har uppfattat det hela rätt. ## Comment 107 Author: [Borttaget] Journalisten Pelle Johansson på NSD tyckte på en presskonferens inför Skid-VM att Marcus Hellner ser "skabbig" ut inför stora mästerskap. Efteråt motiverade han sig så här för [Expressen](http://www.expressen.se/sport/langdskidor/hellners-ovantade-svar-du-ar-vacker/): "Han ser skabbig ut fram till mästerskapen. Det är hans grej. Jag tror att skabbig är något mer dialektalt ord än vad du från Skåne förstår, säger Johansson". Har "skabbig" en annan betydelse i Norrbotten än i Skåne? SAOB nämner inget om någon sådan dialektal skillnad. ## Comment 108 Author: Inkanyezi Skabbig används för "ovårdad och nergången" lite här och var i landet. Jag vet inte i hur hög grad det har anknytning till skabb. Man kan anta att ordet har sitt ursprung där, men när någon "ser skabbig ut" betyder det ungefär som när man i Stockholm säger att personen ser härjad ut. Jag tror att bruket kan vara dialektalt. ## Comment 109 Author: [Borttaget] #108 Ja, SAOB förknippar det med "skabb". Men vad får dig att tro att ordet är dialektalt? Själv har jag bott på en del olika platser, och bruket av "skabbig" känner jag igen från Värmland, Västmanland och Västergötland, överallt med samma betydelse. Att använda det om en människa anser jag vara nedsättande, jag kan inte se någon annan innebörd. Tycker att det var elegant kontrat av Hellner, som kallade den raggige reportern för "vacker"... 🙂 ## Comment 110 Author: Inkanyezi Att det kan vara dialektalt grundar jag på att jag aldrig har hört det användas i Stockholm på det sättet. Faktiskt har jag bara hört folk längre norrifrån bruka uttrycket för att man ser ovårdad ut, men det kan så klart finnas på andra håll också. ## Comment 111 Author: Farwuq För mig som är skåning, är skabbig mycket mer hårt än härjad. Skabbig säger man om en som är riktigt nedgången, t.ex. en uteliggare som dessutom är missbrukare.  Härjad kan man vara efter en blöt utekväll. ## Comment 112 Author: Intehärutandär Vi säger skabbig om människa eller ting som ser ovårdad/t ut. ## Comment 113 Author: [Borttaget] #112 Låter ju bekant, men var någonstans i landet i ditt fall? ## Comment 114 Author: Inkanyezi Ska vi gissa på nånstans kring Borlänge? Här i Stockholm är det som fonetiskt ligger närmast som jag har hört "schavig", och på engelska säger man ju "shabby", som möjligen kan ha samma ursprung. ## Comment 115 Author: Intehärutandär #113 #114 Det stämmer, Borlänge. Fast född granngårds i Säter o våra dialekter skiljer en hel del, även om många ord är lika. Då Säter är en äldre stad o Brlg en industristad där de talar "bruksmål". ## Comment 116 Author: thenameless Skabbig verkar ju vara omtvistat även om ni egentligen kommer fram till samma sak. Man ser sliten och ovårdad ut. Precis som en räv eller annat däggdjur som drabats av parasitsjukdomen brukar göra.