Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Grammatik

En bugg i systemet

2017-09-23 21:03 #0 av: raphanus

Riktigt bra dataprogram hjälper sina användare i deras arbete under många och skiftande moment år ut och år in. Riktigt så bra är det dock inte hela tiden i verkligheten. Förr eller senare stöter man som användare på någon bugg. Något litet fel i programmets uppbyggnad hindrar det fria flödet i arbetets gång. Ungefär så är det även med människans språk.

Man bör välja sina strider. Men är man ung och omedveten om vad som spelar roll ute i den stora världen, kan det förstås vara svårt att veta vad som är en relevant konflikt i det långa loppet. Det visste inte jag när jag var sex år gammal. När jag var sex år gammal hade jag en lekkamrat som hette Linda. En dag berättade Linda om sin mormors död. Det råkade hampa sig så, att Linda var närvarande när mormodern dog, och Linda visste att berätta, att hennes sista ord var: ”Nu dör jag.”

Jag skulle ha kunnat leva mig in i situationen och visa mig delaktig i Lindas sorg, men jag var redan i denna tidiga ålder så asocialt uppslukad av mitt intresse för språk, att det enda jag tyckte var relevant att svara i den situationen var:

— Nej! Hennes sista ord var ”jag”!

Jag vet inte om Linda någonsin var besviken på mig för att jag fick hennes berättelse att handla om någonting annat än det hon egentligen ville prata om, men hur det nu än var, hakade hon på mitt resonemang, och argumenterade emot:

— Nej! Hennes sista ord var ”Nu dör jag!”!

Som jag minns det pågick den här argumentationsrundan några vändor till, utan att vare sig jag eller Linda ville ge sig. Vad jag dock tror att ingen av oss tänkte på var att vi båda faktiskt hade rätt i vår lätt absurda konflikt. Vad vi, medvetet eller ej, hade stött på här var nämligen en av buggarna i det svenska språket.

Det svenska språket är uppbyggt så, att det gör det lätt att uppfatta om sakerna man beskriver är en eller flera till antalet:

Keramikern Fabrizios mugg är vackrast i hela Toscana.
Keramikern Fabrizios muggar är vackrast i hela Toscana.

Buggar i systemet gör dock att den ordningen inte är hundraprocentigt säker. Ibland går det, på grund av rena tillfälligheter, inte att förmedla om det man beskriver är en eller flera till antalet:

Keramikern Fabrizios bägare är vackrast i hela Toscana.

I sådana fall måste man tillgripa någon sorts buggfix, och oftast finns det gott om sådana:



Keramikern Fabrizios bägare är den vackraste i hela Toscana.
Keramikern Fabrizios bägare är de vackraste i hela Toscana.

Keramikern Fabrizios lilla bägare är vackrast i hela Toscana.
Keramikern Fabrizios små bägare är vackrast i hela Toscana.

Och Fabrizio själv kan förstås, om han har riktigt gott självförtroende (och kan svenska) säga:

Min bägare är vackrast i hela Toscana.
Mina bägare är vackrast i hela Toscana.

Buggen sitter i det här fallet i ordet bägare, och när jag och Linda trätte om omständigheterna kring hennes mormors frånfälle hängde allt på ordet ord. Just på dessa två ord går det nämligen ibland inte att se om det är fråga om en/ett eller flera. Denna bugg finns i ganska många substantiv i svenskan. Påfallande många är ord som i grundform slutar på konsonant och som man kan sätta ett framför:

ett bad — flera bad
ett slag — flera slag
ett tak — flera tak
ett tal  — flera tal
ett problem  — flera problem
ett skrin — flera skrin
ett skåp  — flera skåp
ett rör — flera rör
ett hus — flera hus
ett staket — flera staket
ett brev — flera brev

Buggen finns också i en del andra ord som inte uppfyller de ovan nämnda kriterierna:

en bägare — flera bägare
en ordförande — flera ordförande

När man lär sig främmande språk kan det vara en omtumlande upplevelse att stöta på sådana här buggar. Ibland kanske man också hittar egna små lösningar för att kringgå buggarna. Trubaduren Cornelis Vreeswijk, som hade nederländska som modersmål och kom till Sverige som tolvåring, har till exempel lämnat efter sig följande formulering:

Så faller daggen förutan ljud
och gräs och blader blir våta

Så långt svenska. Nu bor jag i Estland och brottas likt Cornelis en gång med ett språk som jag inte hade med mig från början. Härom dagen stötte jag på en bugg så det bara smällde om det!

Kapis on mitu vedelikku. Mõned on mürgised, teised on mürgivabad. Kõik mürgised vedelikud on värvitud.
I skåpet finns det flera vätskor. Några är giftiga, andra är giftfria. Alla giftiga vätskor är färgade.

Buggen sitter här i ordet värvitud. Det betyder färgad och är avlett av verbet värvima, som betyder färga. Många andra estniska verb böjs likadant, och det är ingenting konstigt med det:

tükeldama (att stycka) — tükeldatud (styckad)
koguma (att samla) — kogutud (samlad)
avama (att öppna) — avatud (öppnad)

I andra ringhörnan (jag kör ett tag till med brottningstermer här) har vi motsvarigheten till de adjektiv som på svenska ofta slutar på -lös. På estniska slutar dessa i regel på -tu:

töö (arbete) — töötu (arbetslös)
lootus (hopp) — lootusetu (hopplös)

värv (färg) — värvitu (färglös)

Precis som på svenska kan dessa ord böjas så att man förstår om det handlar om en eller flera:



töötu (arbetslös) — töötud (arbetslösa)
lootusetu (hopplös) — lootusetud (hopplösa
värvitu (färglös) — värvitud (färglösa)

Som exempel kan vi sätta in det sista ordet i listan i ett sammanhang:

Kapis on mitu vedelikku. Mõned on mürgised, teised on mürgivabad. Kõik mürgised vedelikud on värvitud.
I skåpet finns det flera vätskor. Några är giftiga, andra är giftfria. Alla giftiga vätskor är färglösa.

Nu blir det riktigt spännande här. Det estniska ordet värvitud betyder således både färgade och färglösa! Om man råkar arbeta med något så absurt som att provsmaka kemikalier, så kan man alltså, om man har estniska som arbetsspråk, praktiskt taget betrakta sig som dödsdömd!

(Som tur är finns det buggfixar även för estniskan. Färgad kan också heta värviline och färglös eller ofärgad kan också heta värvimata.)

Anmäl
2017-09-24 01:03 #1 av: svenake

   . . . .   är det inte boxningstermer?     Skämtar    ringhörna  ?     

Anmäl
2017-09-24 10:41 #2 av: raphanus

#1 - Bara om du väljer att boxas med dina problem. Jag föredrar dock att brottas med mina. Den arena där brottningsmatcher utspelar sig kan också kallas för ring.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.