Annons:
Etiketternation-politik-identitetartikel
Läst 15198 ggr
raphanus
3/9/10, 6:26 PM

Tidsmaskinen språket

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Resor i tiden är ett återkommande tema i människans fantasi, och följaktligen även i fiktiva berättelser i bok- och filmform. Enligt filosofins principer och fysikens lagar talar allt för att det är omöjligt att resa bakåt i tiden. Dock kan vi göra tidsresor med språkets hjälp, i alla fall om vi hanterar språket varsamt. Alla språk förändras över tid, och ingen kan förhindra det, men alla kan göra något för att med språkets hjälp ta med sin historia in i framtiden.

Till vårt förfogande har vi människor i de flesta fall en skriven variant av vårt språk. Det talade språket är knutet till sin utsträckning i tiden och kommer bara dem till del som råkar befinna sig i närheten och lyssnar när vi pratar, men den skrivna varianten av vårt språk är inte knuten till tid på samma sätt. Det någon skriver måste inte komma någon annan till del just i skrivögonblicket, utan kan läsas när mottagaren själv så önskar, och dessutom i exakt den hastighet som läsaren själv väljer. Det finns visserligen medium för att registrera mänskligt tal, men i hållbarhet och tillgänglighet över tid är fortfarande språket i skriftlig form oöverträffat. Tack vare bevarat skrivet språk kan vi idag ta del av tankar hos människor som levde för så länge sedan som 5.000 år. Ingen kan idag veta hur vi kommer att kommunicera om 5.000 år, men det är en fascinerande tanke att det någon säger eller skriver idag kan komma någon till del om 5.000 år.

Kilskrift

Det kanske inte är av yttersta vikt att alla idag levande människor tar del av skrifter från sumerernas händer. I takt med våra tekniska landvinningar ökar dock vikten av att vi som lever nu kan lämna ifrån oss begripliga meddelanden till dem som kommer efter oss. Det radioaktiva avfall vi producerar idag kommer att finnas kvar under en tidsperiod som är avsevärt mycket längre än den som skiljer nutidens människor från de kilskriftsskrivande sumererna, och det är inte helt oväsentligt för framtidens människor att veta vad som finns i de armerade kärl dagens människor lämnar efter sig.

Att ta del av tankarna hos forna tiders människor genom att läsa deras skrifter är ibland dock bara teoretiskt möjligt. Det är inte allom förunnat att kunna läsa den kilskrift som sumererna använde för 5.000 år sedan, och det finns egentligen inga garantier för att framtidens människor kommer att utan problem begripa skriftliga lämningar från vår tid. Dock kan vi hjälpa framtidens människor på traven och göra deras resor tillbaka till vår tid mer lättillgängliga. Det är bland annat därför vi upprättar råd som kan besluta om hur ett lands språk ska förvaltas, och det är därför det finns de som så hårt slår vakt om att vi ska fortsätta att skriva sig, dig, någon, staden, och egentligen, fastän många i vardagligt tal säger sej, dej, nån, stan och ijänklien. Alternativet är att var och en använder språket efter sitt eget godtycke, men då förvandlas det till en kortlivad individmarkör och upphör med att vara det demokratiska och tidsöverbryggande medium det skulle kunna vara. Hur långa tidsresor vardagliga människor kan göra med sitt språks hjälp hänger alltså samman med i vilken mån det har funnits högre beslutande språkråd och på vilket sätt dessa har getts fullmakt att verka. Våra språks öden skiljer sig åt ganska mycket på den här punkten, vilket det finns talrika exempel på.

Fyra exempel på olika grader av språks "resvänlighet"

De som behärskar isländska kan göra långa tidsresor. Isländskan av idag bygger på en skrifttradition som är nästan helt obruten sedan 800 år. Detta görs möjligt bland annat genom att nya företeelser får namn med gamla ordrötter. Att hitta på rent isländska ord för nya företeelser har blivit lite av en folksport på Island. Dator och elektricitet, till exempel, heter tölva och rafmagn på isländska. Det första ordet är bildat av telja (räkna) och völva (spåkvinna) och det andra betyder egentligen ”bärnstenskraft”. Under de senaste åren har till exempel dock orden blogg och videó fått fotfäste i isländskan.

Gammal och ny isländska

För svenskans del är balansen mellan den personliga friheten och de normeringar som stipuleras från högre instans tämligen god. Sedan 1786 verkar samfundet Svenska Akademien för att ”arbeta uppå svenska språkets renhet, styrka och höghet”. Som vi kan se idag, består svenska språkets styrka i det avseendet i att de som kan svenska utan vidare problem kan ta del av innehållet i svenska texter som är åtminstone 200 och ibland till och med 500 år gamla. Carl Michael Bellmans sångtexter är fortfarande mycket omtyckta, och sjungs i Sverige i oreviderad form, trots att det har gått över 200 år sedan han dog. För detta kan vi tacka de människor som på vägen mellan Bellmans tid och vår i sitt språkbruk hela tiden i någon mån har knutit an till det språkgods som redan har funnits till hands.

Svensk gammal stavning och modern stavning

De kortaste tidsresorna erbjuder nog turkietturkiskan. Den är en av flera olika språk i familjen turkspråk och är nationalspråk i Turkiet. Türk Dil Kurumu (Turkiska Språkkommittén), som bildades 1932 på initiativ av landsfadern Mustafa Kemal Atatürk, har ansvaret för utgivningen av landets officiella ordbok och har i puristisk anda genomdrivit införandet av många nyskapade ord som ersättning för gamla persiska och arabiska lånord. Omvandlingen från osmanska till modern turkiska inleddes dock redan 1928, när den arabiska skriften ersattes med latinsk. Syftet var att öka läskunnigheten i landet. Tidvis har nyorden i turkiskan införts genom att Turkiska Språkkommittén helt enkelt har förbjudit landets medier att använda nyordens arabiska och persiska föregångare. Atatürks stora tal till parlamentet 1927 kan i sitt originalutförande i regel inte förstås av dagens turkisktalande. En översättning av talet till en modernare språkform gjordes 1963, och ytterligare en 1986.

Turkiska med arabisk och latinsk skrift

Kinesiskan, slutligen, har en skrifttradition som enligt en ofta spridd legend tog sin början ungefär 2650 f.Kr. I förhållande till isländskan, svenskan och turkiskan har kinesiskan ett invecklat skriftsystem. För att kunna läsa vardagskinesiska måste man kunna känna igen två tusen olika tecken, och det tar tre till sex år att lära sig skriven kinesiska någorlunda bra, men rikskinesiskans ljudsystem är inte mer invecklat än att språket lätt skulle kunna skrivas med en uppsättning av bara 25 tecken. Till den invecklade variantens försvar anförs dels tidsreseargumentet. Om man bytte ut dagens kinesiska skriftsystem mot ett enklare, skulle förmågan att läsa gamla kinesiska urkunder snabbt gå förlorad hos den stora majoriteten. Det argumentet håller dock inte helt, för skrifttraditionen löper inte hela vägen från 2650 f.Kr. till idag. Under årens lopp har en mängd tecken kommit ur bruk helt, samtidigt som det har uppstått helt nya. Med syfte att öka läskunnigheten förordade regeringen i Folkrepubliken Kina på 1950- och 1960-talen dessutom en förenkling av hur många vanliga tecken ska skrivas. I Hong Kong har man dock inte infört de nya förenklade tecknen, varför kinesiskt skriftspråk idag finns i två varianter – en med traditionella tecken och en med förenklade.

Traditionella kinesiska tecken och deras förenklade motsvarigheter

Källor:
Wikipedia - Kilskrift Wikipedia - Radioaktivt avfall Wikipedia - Old Icelandic Lingvistbloggen - Isländsk purism på fallrepet Wikipedia - Turkiska Wikipedia - Turkish Language Association Wikipedia - Written Chinese Wikipedia - Mandarin phonology

Annons:
Upp till toppen
Annons: