Grammatikskolan: Konjugationer
I det här avsnittet av Språk iFokus grammatikskola avhandlas begreppet ”konjugationer”.
Verben är de ord som talar om vad som händer eller vad någon gör. I många språk kan verben också böjas i olika former, beroende på om de är knutna till ett visst tidsförlopp eller en viss person. Sättet ett verb böjs på kallas konjugation. I turkiska och esperanto finns det bara en enda konjugation – där böjs alla verb på samma sätt, men på svenska finns det fyra konjugationer. Antalet konjugationer kan förstås skifta stort mellan olika språk, men i den här artikeln ska vi titta på hur det ser ut specifikt i svenskan. Kontentan av genomgången är ändå att även de svårigheter man måste igenom och de fel man kan göra är universella – de gäller på något vis alla språk.
Ett språk vet i sig självt naturligtvis inte om hur svårt det är, och ingen ensam person kan ställas till svars för hur svår ett språks grammatik kan tyckas vara. Någon gång har någon eller några samlat in och katalogiserat svenskans ord och deras böjningar, och någonstans i denna process har det visat sig att verben i svenskan går att sortera i just fyra klart avskiljbara grupper, så kallade konjugationer. I språk som har flera konjugationer brukar den konjugation som är vanligast förekommande få numret 1. Så här ser konjugationerna ut i svenskan:
Första konjugationen
• grundformen (infinitiv) slutar på –a
• imperativen stavas och uttalas precis som grundformen
• presensformen slutar på –ar
• presensparticipen slutar på –ande
• tvåstaviga presensformer har grav accent i de dialekter där grav accent förekommer
• supinumformen slutar på –at
Exempel:
Infinitiv
Presens
Preteritum
Supinum
Imperativ
Presens particip
Perfekt particip
gissa
gissar
gissade
gissat
gissa!
gissande
gissad
hämta
hämtar
hämtade
hämtat
hämta!
hämtande
hämtad
kasta
kastar
kastade
kastat
kasta!
kastande
kastad
klia
kliar
kliade
kliat
klia!
kliande
kliad
När nya verb bildas i svenskan, böjs de oftast efter första konjugationen:
Infinitiv
Presens
Preteritum
Supinum
Imperativ
Presens particip
Perfekt particip
mejla
mejlar
mejlade
mejlat
mejla!
mejlande
mejlad
sms:a
sms:ar
sms:ade
sms:at
sms:a!
sms:ande
sms:ad
twittra
twittrar
twittrade
twittrat
twittra!
twittrande
twittrad
zappa
zappar
zappade
zappat
zappa!
zappande
zappad
De som inte kan svenska så bra, brukar böja de flesta verb efter första konjugationen. Kan man svenska bra, tycker man att det låter och ser knasigt ut, men rent teoretiskt vore det ju tänkbart:
Infinitiv
Presens
Preteritum
Supinum
Imperativ
Presens particip
Perfekt particip
finna
finnar
finnade
finnat
finna!
finnande
finnad
glömma
glömmar
glömmade
glömmat
glömma!
glömmande
glömmad
tänka
tänkar
tänkade
tänkat
tänka!
tänkande
tänkad
växa
växar
växade
växat
växa!
växande
växad
** Andra konjugationen**
• grundformen slutar på –a
• imperativen är kortare än infinitiven
• presensformen slutar på –er eller är kortare än infinitiven
• presensparticipen slutar på –ande
• tvåstaviga presensformer har aldrig grav accent
• supinumformen slutar på –(t)t
Exempel:
Infinitiv
Presens
Preteritum
Supinum
Imperativ
Presens particip
Perfekt particip
höra
hör
hörde
hört
hör!
hörande
hört
lyda
lyder
lydde
lytt
lyd!
lydande
lydd
läsa
läser
läste
läst
läs!
läsande
läst
sätta
sätter
satte
satt
sätt!
sättande
satt
vänja
vänjer
vande
vant
vänj!
vänjande
vand
** Tredje konjugationen**
• grundformen slutar på betonad vokal
• imperativen stavas och uttalas precis som grundformen
• presensformen slutar på –r
• presensparticipen slutar på –ende
• supinumformen slutar på –tt
Exempel:
Infinitiv
Presens
Preteritum
Supinum
Imperativ
Presens particip
Perfekt particip
fly
flyr
flydde
flytt
fly!
flyende
flydd
gro
gror
grodde
grott
gro!
groende
grodd
spy
spyr
spydde
spytt
spy!
spyende
spydd
sy
syr
sydde
sytt
sy!
syende
sydd
tro
tror
trodde
trott
tro!
troende
trodd
**
Fjärde konjugationen
**
• grundformen slutar på –a
• imperativen är kortare än infinitiven
• presensformen slutar på –er
• presensparticipen slutar på –ande
• tvåstaviga presensformer har aldrig grav accent
• supinumformen slutar på –it
• stammen har omljud
Exempel:
Infinitiv
Presens
Preteritum
Supinum
Imperativ
Presens particip
Perfekt particip
binda
binder
band
bundit
bind!
bindande
bunden
dricka
dricker
drack
druckit
drick!
drickande
finna
finner
fann
funnit
finn!
finnande
funnen
gripa
griper
grep
gripit
grip!
gripande
gripen
springa
springer
sprang
sprungit
spring!
springande
sprungen
Härutöver finns det ett antal verb som inte kan räknas till någon av de fyra konjugationerna, utan står vart och ett i en klass för sig. De saknar dessutom några av de böjningsformer som de allra flesta andra svenska verb har:
Infinitiv
Presens
Preteritum
Supinum
Imperativ
Presens particip
Perfekt particip
kunna
kan
kunde
kunnat
-
kunnande
-
skola
ska(ll)
skulle
skolat
-
-
-
vilja
vill
ville
velat
-
-
-
veta
vet
visste
vetat
vet!
vetande
-
**
Vad händer om man väljer fel konjugation?
**
Det finns många som ger upp tanken på att lära sig mer om grammatik när termerna och tabellerna blir för många. Kanske det inte verkar så viktigt att böja alla verb helt rätt hela tiden, om man ändå för det mesta blir förstådd. Dock finns det exempel på fall då valet av konjugation spelar stor roll för ordets betydelse. Här är exempel på vanliga verb, som det kan vara lätt att böja fel:
leda:
Bakbenet ledar mot skankbenet i knäleden.
IFK Göteborg leder mot Kalmar med 2-0.
ljuda:
Mikael ljudar sitt namn: ”M-I-K-A-E-L”.
När signalen ljuder, är matchen över.
ringa:
Lotten ringar in de rätta svarsalternativen.
Klockan ringer ut till matrast.
skita:
Runar skitar ner byxorna.
Runar skiter ner byxorna.
sluta:
Det slutade att regna för en kvart sedan.
Rigmor slöt ögonen och somnade.
sprätta:
Kent sprättade upp kuvertet.
Hjördis sprätte iväg en sten med skon.
sticka:
Lars-Åke stickar en tröja till Märta.
Lars-Åke sticker en femtiolapp i handen på Märta.
svida:
Werner svidade om inför kvällens supé.
Det sved när Rita tvingades betala kvarskatt.
yra:
Den febersjuke låg och yrade.
Utanför fönstret yrde snön åt alla håll.
Källor:
Svenska Akademiens grammatik 2 (Norstedts Ordbok, 1 uppl, 1999)
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
Sen har vi en del bevarade starka verbformer!
Du får gärna ta upp dem i en artikel / tråd.
Jag tänker på lyder - lydde / löd.
Lysa - lyste (lös) Obs lös är mer dialektalt!
Simma - simmade /sam
M fl.
#1 - O ja, våra dialekter bjuder på en rik flora av alternativa verbformer! Jag har en artikel om Dalbymålet i norra Värmland på lut. Där säger man t.ex. vov (rimmar på grov) i stället för vävde.
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
#2 Häftigt. Jag drar paralleller till värmländskan som har mycket norska influenser. Norskan i sin tur, har en del engelska influenser. T ex vindue - window. Vov tror jag har med det att göra också, woven har jag för mig att det heter på engelska. Eller Woft.
#3 Det är väl tvärtom - engelskan har fått window från norskan! Och skotskan har väl ännu fler vikingaord. Bairn, t.ex. Fast det har ju inte med verb att göra.
Visst går det. Om inte annat, så går det galet
Jo i Skottland säger dom bairn och inte paiste. Paiste är ett lustigt ord, i plural heter det leanai. Har vi några svenska ord som helt byter stam mellan singular och plural?
#3-4 window/vindu skall etymologiskt tolkas som "vindöga" - ett öga som riktas mot vinden (blåsten). Kitchen och tile är två andra ord som de engelsktalande har fått från Skandinavien.
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
#5 Jag kommer på ett adjektiv: liten - små.
Visst går det. Om inte annat, så går det galet
#5/#7 - En bokhandel - flera boklådor.
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
liten - mindre - minst Kanske?
lite OT men jag tycker det är synd att svenskan lånade in tyskans ord för "vindue" vindue är mycket snyggare och finare ord än fönster
(iaf har jag fått lära mig att det hette så innan vi lånade ifrån hansan, men när jag slår i min mytologiska ordbok står det att det kommer från fsv fynster, så nu är jag förvirrad.)
Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!
Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta!
#10 Svenska och tyska är ju närbesläktade språk, så man ska knappast svära på att ett ord som ser inlånat ut nödvändigtvis kommer från tyskan, det kan lika gärna vara urgermanskt. Dock kommer fönster i den betydelse som vi känner det ifrån latin så vitt jag vet, ordet finns i italienska och franska. Finster på tyska betyder inte fönster, utan mörker, och kanske är det den betydelsen i det fornsvenska fynster. Det är osannolikt att man hade särskilt mycket fönster på sina hus på vikingatiden eller stenåldern, och språket kan mycket väl ha saknat ett sånt ord. Spanskans ord för fönster är ventana, och dess stam har att göra med vind (blåst), vi har det i ventilation, och i tropikerna har man inte glas i sina fönster. De är ventiler.
Jag tvivlar på att fynster, om det är belagt i fornsvenska, skulle betyda fönster, och också att det skulle vara ett inlån. Om ordet finns i någon fornsvensk/fornnordisk uppteckning, så blir ju den intressanta frågan hur det används och vad det betyder.
Språkforskare är också vanliga människor, de gör misstag precis som andra dödliga. Jag har ett exempel som ännu inte har rättats till, från engelska, där etymologin för leisure anges som att det kommer från franskan leisir (numera loisir), som har sin grund i latinets licere. Det är så klart fel, eftersom skrönan som följer med anger att det hade med soldaternas permission att göra. Vi har fått ordet permission från franskan.
Visst har leisure samma ursprung som och kommer möjligen från leisir, men franskans loisir är hämtat från gaeliska, där dag heter la, och ledig heter saor. När man gör en sammansättning, en ledig dag, sätts det i genitiv, lae-saoir, och uttalas just som den äldre franskans leisir. Gaeliska talades på de brittiska öarna också, så det kan tänkas att ordet inte lånades från franska, utan att det är tvärtom.
Är ingen expert på fornnordiska, men det är i varje fall vad som står i den etymologiska ordboken. Fynster kommer från lågtyska vinster (Ty Fenster) som har samma betydelse som latinets fenestra (fönster).
Vill ju tro att Norstedts förlag ger ut böcker som kan sin sak och inte bluff-och-båg-böcker.
Vi hade språkhistoria som tema på svenska i gymnasiet och där fick vi lära oss att fönster var inlånat från Hansan och lågtyskan, samt att det i Sverige, likt de andra nordiska länderna, hade hetat vindue innan dess.
Borde förresten inte vindue vara det urgermanska ordet? Fönster kommer ju från det romanska latinet.
Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!
Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta!
Jo, vindu eller vindue är troligen ett äldre ord för fönster. Om du läser igen vad jag skrev, så tvivlar jag på att fynster verkligen betyder fönster. Finster på tyska är ett adjektiv som betyder mörk. Det har inget att göra med om Norstedt bluffar. Exemplet som jag tog upp på etymologin för leisure i engelska är väl befäst bland engelska språkforskare, trots att man inte kunnat visa att soldaternas ledighet i Frankrike någonsin har betecknats med någon avledning av latinets licere. Alla kan göra misstag, och jag är ganska säker på att leisir är närmre lae saoir än permission, som verkar väldigt avlägset. Därför skulle jag så klart vilja veta vad finster står för i "fornsvenska". Om det är ett adjektiv, så kan man nog utesluta varje släktskap med fönster.
OT: Ein Schauer überfiel ihn in der Finsternis - en sjåare överföll honom i fönsternischen
(Stilblommor och grodor - en favoritbok)
Visst går det. Om inte annat, så går det galet
Jo, jag läste igenom det några gånger innan jag svarade, kanske missuppfattade jag det ändå.
Jag förstår inte vad "finster" har med saken att göra. Fynster kommer inte därifrån, vinster/fenster verkar heller inte göra det. De kommer från fenestra och jag känner inte till några latinska morfem med grund i "fen" som skulle betyda mörk.
Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!
Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta!
#15 Stämmer att Fenster inte kommer från finster det är helt väsensskilda saker, men vad fynster betyder, ser jag inte som att det skulle vara klarlagt. Vi har alltså ett germanskt ord finster, som betyder något helt annat än fönster, och att finster och fynster skulle kunna vara besläktade ord är ju helt möjligt.
Så för att få veta det måste man så klart att tolka någon text där ordet ingår.
#14 - Älskar den boken!
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
#16 Du menar så
Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!
Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta!
Väldigt nyttigt med sådana här utförliga språklektioner.
#2 Jag minns en kvinna norrifrån som berättade om den gången hon besökte en hemslöjdsbutik i Bohuslän och tittade på något vävt alster. Den gamla kvinnan i butiken (tydligen från trakten) framhöll att väven var "handvoven".
Den unga damen norrifrån upplevde det som självklart att den gamla damen på västkusten hade ett språk uppblandat med engelska och förstod precis.
Finns det fler liknande exempel från västkusten?
#19 - I norra Värmland sade man i alla fall fordom vov (med långt o) för "vävde". Mer om dialekten i Norra Värmland kan man läsa här.
raphanus
sajtvärd på Språk iFokus
medarbeider på Karbohydrater iFokus
Frågan är om det är uppblandat med engelska. Jag skulle snarare gissa på norska. Inte för att jag kan böja "väva" på norsk, men det låter rimligt att bohuslänska och värmländska är besläktade med norska.
Visst går det. Om inte annat, så går det galet
Jo, om man verkligen känner ett behov av att se släktskap mellan dialekter så, men om man ser tillbaka så är ju de nordiska språken alla besläktade, så det är inte ett dugg märkligt att drag i det ena eller andra språket kommer igen i någon dialekt. Det finns exempelvis starka drag av svenska i tröndersk.
Här handlar det ju bara om en stark böjning av ett verb som oftast böjs svagt. Det finns åtskilliga exempel på verb som kan ha både stark och svag böjning, och det är väl bara att konstatera att väva tillhör dem.
Jo, men det är väl inte orimligt att språk och dialekter påverkas av geografiskt närliggande språk och dialekter.
Visst går det. Om inte annat, så går det galet