Annons:
Etikettspråkhistoria
Läst 6511 ggr
Sesshou94
2015-10-22 20:11

Fornsvenska hjälp med några meningar

Hej! Jag började läsa fornsvenska verk för att lära om svenskans historia. Just nu läser jag Herr Ivan och jag skulle vilja ha lite hjälp med två meningar. Jag nästan förstår men eftersom svenskan inte är mitt modersmål, tänkte jag fråga om nån kan hjälpa. De här är ur kapitlen 20-21: skäggith hwast ok illa flät, ryggin lang, medh kulom sät, Alltså någontin som Skäggen vass och illa fläta (alltså fläta betyder den där hårstilen, eller hur? Men vad betyder illa i denna sats?) Ryggen lång ….. Men sen vet jag inte… Kan nån fylla in? Tack om nån vet och kan hjälpa!

Annons:
sisela
2015-10-22 20:19
#1

Illa flätat, kanske? Att det är dåligt flätat.

thenameless
2015-10-22 20:28
#2

Skägget vasst och illa (dåligt)  flätat. 

Ryggen lång med kulur=tovor?? Andra raden är svår jag förstår den inte heller.

Får se vad professorn säger?

I forntiden var det ju populärt att fläta sitt långa skägg. och otvättat okammat  hår tovar sig ju.

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Sesshou94
2015-10-22 20:47
#3

Oj då, hade ju fell genus. :D Men tack, du har en idé där.

Ephraim
2015-10-22 21:01
#4

Skägget vasst och illa flätat,

ryggen lång, med kulor satt.

Om man ska översätta ordagrannt.

hwas(s) kan helt enkelt betyda ‘vass, skarp’, men även ‘sträv’ eller ‘ojämn, oländig’.

illa betyder just samma sak som på modern svenska, alltså ‘dåligt’, typ.

flät(t) är helt enkelt perfekt particip av verbet av verbet flǟtta (=fläta). Det en variant av den vanligare formen flǟttat eller flǟttadh (=flätat/flätad). Det bör alltså vara skägget som är illa flätat. Har man tillräckligt långt skägg går det ju att fläta även det.

kulom är dativ pluralis (notera alltså just att det är en pluralform) av kula som nog i sammanhanget betyder ‘knöl’ eller något liknande. Prepositionen mädh (=med) styr dativ, ackusativ eller möjligen genitiv.

sät(t) är alltså perfekt perticip av verbet sätia (=sätta). På modern svenska böjs ju sätta som sätta, satte, satt men på fornsvenska var alltså böjningen ofta sätia, sätte, sät(t). I sammanhanget betyder ordet väl närmast ‘försedd’ eller ‘besatt’ eller något liknande.

Det finns två fornsvenska ordböcker som nog i princip innehåller alla ord som finns i det bevarade fornsvenska textmaterialet (som ju inte är hur stort som helst). Dessa går att söka i gemensamt i Fornsvensk Lexikalisk Databas. Det gäller dock att man stavar orden på rätt sätt, för stavningen kan variera ganska mycket mellan olika texter:

http://spraakbanken.gu.se/fsvldb/

Maria
2015-10-22 21:19
#5

Jag tolkar andra meningen som att han är lång och kutryggig😉 men jag vet inte om det är rätt.

/Maria

Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.

svenake
2015-10-25 13:26
#6

 . . .  Eller mager så att man kan se kotorna genom skinnet på ryggen?

Annons:
Ephraim
2015-10-25 16:00
#7

Det som avses är antagligen att han är puckelryggig, fast det är kanske inte helt uppenbart. Kula kan betyda ‘knöl’ eller ‘svulst’ på en kropp, så det skulle kanske även skulle kunna tolkas som att ryggen är täckt av lite mindre svullnader.

Herr Ivan lejonriddaren är ju en översättning av ett franskt verk, Yvain, le Chevalier au Lion av Chrétien de Troyes. I det fornfranska originalet står det så här:

Longue espine, torte et bochue.

På modern franska tror jag det motsvarar:

Longue épine, tordue et bossue.

På svenska något i stil med:

Lång ryggrad, vriden och puckelryggig.

Så i originalet är det mer tydligt vad som avses.

Upp till toppen
Annons: