Annons:
Etikettövrigt
Läst 11822 ggr
abk1991
9/2/15, 4:41 PM

Engelska uttal

Hej! Vilka ord/ljud tycker ni är jobbiga att uttala i engelskan? Vet att många tycker t.ex "the" är lite svårt att säga. Skriv gärna vad ni tycker är svårt att uttala i engelskan.

Annons:
abk1991
9/2/15, 5:01 PM
#1

Eller vad ni har tyckt varit jobbigt när ni var yngre.

Linnea1986
9/2/15, 6:58 PM
#2

''issue'' hade jag problem med

Ephraim
9/2/15, 7:20 PM
#3

En klassiker är marry vs. merry vs. mary. Dessa sammanfaller i många men inte alla nordamerikanska dialekter, men i övrigt uttalas de ofta olika (se Wikipedia). Jag tror att jag ofta uttalar Mary och marry likadant men uttalar merry med en annan vokal. Hursomhelst har jag lite svårt att hålla reda på vilken som har vilken vokal i Received Pronunciation (RP).

Här är uttalsangivelser från Oxford English Dictionary upplaga 2 (som representerar lite mer traditionell RP), upplaga 3 med brittiskt uttal (något nyare RP), och upplaga 3 med amerikanskt uttal (typ General American).

Mary — OED2 /ˈmɛərɪ/, OED3 Br /ˈmɛːri/, OED3 US /ˈmɛri/

merry — OED2 /ˈmɛrɪ/, OED3 Br /ˈmɛri/, OED3 US /ˈmɛri/

marry — OED2 /ˈmærɪ/, OED3 Br /ˈmari/, OED3 US /ˈmɛri/

Ephraim
9/2/15, 7:36 PM
#4

Konsonantklustret sth /sθ/, som i sixth, måste jag också säga att jag har problem med, särskilt då i löpande tal. Jag tror dock att många engelsktalande har svårigheter med det också, så att uttal som /ˈsɪkθ/ är ganska vanliga i mindre noggrant tal.

I lånord kan kombinationen till och med förekomma ordinitialt. OED har exemplet sthenic /ˈsθɛnɪk/ som inte är helt enkelt. Kombinationen sthm /sθm/ hittar vi ju också i ord som asthma /ˈæsθmə/ och isthmus /ˈɪsθməs/. OED anger dock (lyckligtvis) förenklade uttal /ˈæsmə/ och /ˈɪsməs/ eller /ˈɪstməs/.

Inkanyezi
9/2/15, 8:44 PM
#5

Jag har inte råkat ut för någonting som är svårt att uttala i engelskan, men däremot hade jag en hel del jobb med en del glottaliserade konsonanter i quechua, och eftersom jag inte använder det språket ofta kommer inte konsonantkluster som innehåller sådana ljud särskilt lätt för mig. Jag har inte heller helt lätt för att uttala oaspirerade klusiler i holländskan. 

Men engelska, som sagt, inga problem alls att uttala. Däremot händer det ibland att uttalet av nya ord som jag bara har läst blir lite udda mot vad folk är vana vid, eftersom uttalsregler i stor utsträckning saknas - liksom i svenskan - främst vad gäller intonationen.

Ett särfall är inlånade ord som innehåller ett a eller i, främst i sin första stavelse, där många engelskspråkiga uttalar det som diftong, medan det oftast inte är fel att använda ett uttal som mer liknar ursprungsspråket som ordet togs ifrån. Där brukar jag vid ord lånade från spanskan uttala det utan diftong. Många engelskspråkiga, kanske främst i USA, ser diftonguttalet som "finare" - exempelvis varumärket på vissa sportkläder som har hämtats från en grekisk gudinna.

Jag har inget problem alls med att uttala det som najk, men jag gör det inte, eftersom det låter så illa, också när amerikaner säger så. För mig får de uttala hur de vill, men jag uppfattar det som rätt okunnigt att inte bemöda sig om att uttala något lite mer likt ursprunget.

Så det är inte uttalssvårigheter som gör att jag avstår från att följa alla avarter av engelska uttal. Jag kan, om jag vill.

Sagolikt
9/2/15, 8:50 PM
#6

Jag tycker att det är svårt med tonande s-ljud (tror att det heter så), det som skiljer uttalet av ice och eyes.

Annons:
Ephraim
9/2/15, 9:23 PM
#7

#5 Ja, så heter det (skrivs /z/ med fonetisk skrift). Jag tror faktiskt att distinktionen /s/–/z/ är en av engelskans svåraste distinktioner för den som har svenska som modersmål, både att uppfatta och att uttala. Jag såg en studie av 17 svenska modersmålstalare som försökte uttala engelska /s/ och /z/ ord. De lyckades tydligen bara att korrekt producera /z/ i strax över 10 % av fallen. Det är relativt sent som jag själv någorlunda lärt mig att göra distinktionen och jag är rätt säker på att jag gör fel ibland.

Problemet ligger nog delvis i att engelskans /z/ faktiskt ofta inte är helt tonande. Ljudet är nog som mest tonande i början av ord, exempelvis i zebra, zinc, xenophobia. Här är det som lättast att uppfatta skillnaden. Mellan vokaler och särskilt i slutet av ord kan /z/ vara ganska svagt tonande så att det är väldigt likt /s/. Den stora skillnaden ligger istället i att vokalerna uttalas lite längre före /z/ (vilket också gäller före andra tonande ljud, såsom /b/ och /v/) och lite kortare före /s/ (och andra tonlösa ljud som /p/ och /f/).

Det finns ju motsvarande distinktion mellan tonande sh-ljud /ʃ/ som i mission /ˈmɪʃən/ och tonande sh-ljud /ʒ/ som i fusion /ˈfjuːʒən/. Det tror jag svenskar har ungefär lika svårt med, men den distinktionen är å andra sidan inte så viktig eftersom /ʒ/ är ett relativt ovanligt ljud i engelskan.

#6 Jag är inte säker på att jag förstår vad du menar, brukar du på engelska uttala Nike (oavsett om det handlar om varumärket eller den grekiska gudinnan?) utan diftong? Alltså som /ˈniːki/, typ?

Det som annars är extremt vanligt bland svensktalande (och möjligen bland någon engelsktalande, fast jag tror inte jag hört det så ofta) är ju att uttala varumärket Nike enstavigt, alltså just som najk som du skriver. Det är ju det förväntade uttalet utifrån stavningen, men det etablerade engelska uttalet både av gudinnan och varumärket är ju faktiskt tvåstavigt /ˈnaɪki/.

Inkanyezi
9/2/15, 9:58 PM
#8

Jag uttalar det tvåstavigt, och i Miami, som är den plats jag oftast besöker i USA är det väldigt många som uttalar det likadant, men det andra uttalet, som av många svenskar blir det enstaviga "najk" och som en del uttalar tvåstavigt, men som jag också har hört enstavigt i USA, det förekommer också, främst bland enspråkiga engelsktalande.

Nu är ungefär hälften av dem jag känner i Miami enspråkigt spansktalande, medan de flesta övriga är tvåspråkiga (spanska/engelska). De flesta jag känner som talar engelska där gör det med kubansk brytning. Och nej, de låter inte som spanjorer som pratar engelska, utan deras uttal är väldigt typiskt för kubaner i Miami. Jag brukar inte själv tala engelska med dem, och jag använder nästan alltid spanska i första hand i affärer och på andra ställen.

Framför allt när det gäller adresser, som ju i de flesta fall har engelsk bakgrund, vållar det Miami-kubanska uttalet ofta missförstånd. Det skulle vara så mycket enklare om de inte försökte "amerikanisera" sitt uttal. Exempelvis verkar alla jag känner som bor i Dadeland ha svårt att uttala D i början, det låter som Weylan, men nu när jag vet om det, förstår jag att de menar Dadeland. Om de i stället hade uttalat det som om det vore spanska skulle det ha varit mycket enklare. 

Motsvarande problem med engelskspråkiga har jag inte upplevt.

Ephraim
9/2/15, 10:31 PM
#9

#8 Min förvirring rörde snarare första stavelsen eftersom du skrev:

"Ett särfall är inlånade ord som innehåller ett a eller i, främst i sin första stavelse, där många engelskspråkiga uttalar det som diftong, medan det oftast inte är fel att använda ett uttal som mer liknar ursprungsspråket som ordet togs ifrån. Där brukar jag vid ord lånade från spanskan uttala det utan diftong. Många engelskspråkiga, kanske främst i USA, ser diftonguttalet som "finare" - exempelvis varumärket på vissa sportkläder som har hämtats från en grekisk gudinna. "

Har du på engelska hört uttalet av Nike som "kneekey" /ˈniːkiː/~/ˈniːki/ eller något liknande, istället för med diftong i första stavelsen?

Inkanyezi
9/2/15, 10:42 PM
#10

Ja, jag har hört det uttalet också, men hittills bara i Miami, där språkförbistringen är närmast total. Utöver de två största språken spanska och engelska hör man också ganska ofta patois och cajun-franska. Engelska förekommer i nästan alla tänkbara varianter, där Jamaica kanske står för den vanligaste utländska dialekten. Det är kanske inte riktigt fruktbart som miljö för att lära sig "korrekt" engelskt uttal. ;-)

Ephraim
9/2/15, 11:15 PM
#11

#10 Ok, det är intressant, har jag aldrig hört. Man får kanske gissa att det är spanskt inflytande snarare än ett försök att uttala närmare originalspråket (alltså forngrekiska), även om det senare ju är en effekt av det hela.

"Klassiska" ord, alltså ord av forngrekiskt eller latinskt ursprung (även om det ibland är nybildningar) är ju på både svenska och engelska lite en klass för sig vad gäller uttalet. De kan ha lite egna uttalsregler som skiljer sig från resten av ordförrådet, men uttalet brukar hålla sig till dessa regler, och inte influeras så mycket av originalspråkens fonologi.

Lånord från exempelvis franska och spanska beter sig ofta lite annorlunda. De brukar ju kunna ha ett mer fortsatt inflytande från originalspråket även efter att de lånats in. Det kan visserligen finnas ett etablerat mer engelskt eller svenskt uttal, men talare kan också välja att använda ett uttal som ligger närmare originalspråket. Så brukar man ju inte göra vad gäller det "klasssiska" ordförrådet.

OlgaMaria
9/3/15, 9:06 AM
#12

Jag har aldrig haft svårt att lära mig olika uttal, men det är ju jobbigt när man inte vet hur man ska säga ett visst ord. T ex iniquities är jag glad att jag vet hur man säger nu. Finns fler såna där ord som är lite svåra att veta hur man ska uttala innan man hört någon annan säga dem, men kan inte komma på fler nu.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Inkanyezi
9/3/15, 9:30 AM
#13

#12 Jag har haft två sådana ord genom åren, det ena var colloquial, och det andra incandescent. Colloquial har faktiskt en intonation som stämmer rätt väl med hur motsvarande ord uttalas i exempelvis spanska, men jag hade inte lärt mig spanska första gången jag såg ordet. Incandescent har däremot en rätt udda intonation som inte är självklar (betonas på tredje stavelsen).

Annons:
Effie
9/3/15, 11:14 AM
#14

Awry är ett ord jag har svårt att lära mig uttala…

Det finns en dikt, som börjar "Dearest creature in creation" och som handlar om hur ord som ser lika ut uttalas olika, eller tvärtom… Jag tycker jag är ganska bra på uttal, men kommer inte igenom den - även om man har stöd av rimmen.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Inkanyezi
9/3/15, 12:13 PM
#15

http://tim.vanwerkhoven.org/public/images/english_spelling/poem_phonetic.pdf

#14 Några av dem haltar ju en del, men Jag orkar knappast igenom dem för att det inte verkar särskilt meningsfullt. Det visar ändå på att engelskans uttal inte framgår av hur orden skrivs. Det finns också en hel del homografer som har olika betydelse när de uttalas olika, exempelvis wind, som med kort i-ljud betyder vind (blåst) men med diftongen ai blir verbet vinda.

Det kanske kan vara en liten tröst att engelskspråkiga har lika svårt att komma på hur ett skrivet ord ska uttalas om de inte har hört det.

Ett ord som många gör fel på, oavsett om engelska eller något annat språk är deras modersmål, är just pronunciation. Det är väl också ett exempel på hur stavning och uttal ses som normerande, snarare än beskrivande i vissa fall. Ordet både skrivs och uttalas "fel" av engelskspråkiga. Den som skriver "pronounciation" [obs felstavat, ska vara pronunciation] får helt klart en röd bock för stavningen.

Jag som åtminstone när det gäller spanska har blivit rätt pragmatisk såväl vad gäller grammatik som stavning och uttal småler lite grann åt det. Jag har visserligen lärt mig att det ska vara på ett visst sätt, men den felaktiga stavningen och motsvarande uttal påverkar ju inte förståelsen och bryter inte heller rytmen i läsningen eller lyssnandet.

Vi har en motsvarande svårighet att hitta rätt uttal också för en del svenska ord, vars uttal, främst accenten, inte framgår av stavningen. Men engelskan tar nog förstaplatsen i den ligan. Jag minns en liten grabb på Irland som hade mycket svårt att lära om till rätt uttal av ordet trough, efter att han en gång hade läst högt och uttalat det fel som rim på through, fast det rimmar på tough. Det blev inte lättare för att mamman visade på att man kunde uttala på ännu fler sätt när någonting stavas så i slutet som bough.

Så det där problemet med engelskt uttal gäller inte bara oss som har ett annat modersmål. Också engelskspråkiga kan krokna rätt rejält på det.

Effie
9/3/15, 12:33 PM
#16

#14 Jag menade ju inte att man måste klara allihop…bara att det är en kul illustration till att det faktiskt är svårt.

Funderar på den där irländaren I ditt exempel…det borde ju finnas ord som uttalas olika, beroende på varifrån man kommer (som engelskspråkig).


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Inkanyezi
9/3/15, 1:15 PM
#17

#16 "det borde ju finnas ord som uttalas olika, beroende på varifrån man kommer (som engelskspråkig)."

Det borde väl vara ganska uppenbart att det är så. Uttalet på svenska skiljer ju rätt mycket mellan Vasa och Viken. Det vore väl konstigt om ett språk som har så stor spridning som engelska inte hade liknande olikheter, främst i uttalet. Nu skiljer ju dessutom en del annat mellan amerikansk engelska och brittisk. Samma gäller spanska, som är mitt andraspråk. Uttalet skiljer kanske inte lika mycket, den mest markanta skillnaden är avsaknaden av läspljud i de flesta av dialekterna.

Det som kanske mest kännetecknar brittiskt uttal är stumt R i slutet av stavelser, medan amerikaner i regel alltid uttalar R. Brittisk engelska har också två mycket karakteristiska a-ljud som nära nog saknas i amerikansk engelska. Men flera av dialekterna på de brittiska öarna har ganska tydliga rullande R, som skiljer sig från det amerikanska och brittiskt-engelska retroflexa.

Effie
9/3/15, 1:50 PM
#18

Jo…jag tänkte mer på alla dessa bough - tough - through, sådana där som uttalas olika fast stavas lika.

Det jag kommer på är väl potato - tomato, som uttalas olika på brittisk engelska, men så vitt jag vet lika på amerikansk.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Ephraim
9/3/15, 2:38 PM
#19

Det är ju skillnad på systematiska uttalsskillnader och ord-specifika uttalsskillnader. Att många brittiska varieteter (inklusive RP) inte uttalar r i slutet av stavelser, och därför har sammanfall av law och lore, är ju ett exempel på en systematisk skillnad. Samma sak med att många nordamerikanska varieteter har samma vokal i father och bother. Här kan man ju lätt förutse vilket uttal som ska finnas i en viss varietet.

Tomato är ju ett bra exempel på ett ord där uttalsskillnaden inte är systematisk. Om vi koncentrerar oss på andra stavelsen (slutstavelsen kan ju också variera, jag skriver den som /əʊ/ oavsett) finns åtminstone tre varianter:

/təˈmeɪtəʊ/ (vanligast i Nordamerika)

/təˈmætəʊ/ (ovanlig, men förekommer tydligen i Kanada)

/təˈmɑːtəʊ/ (vanligast i Storbritannien)

FreddeGurra
9/10/15, 4:58 PM
#20

Squirrel är svårt att säga

Annons:
[Daisy-Moa-Elsa]
9/10/15, 8:12 PM
#21

Jag säger "hippo"… å inte hippopotamus…. för jag får ALLTID in två "po" för mycket. OMG fråga mig inte varför jag får in det två gånger…,, jag har gett upp för många år sen.

Upp till toppen
Annons: