Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Grammatik

Engelska med svensk grammatik

2014-01-30 16:02 #0 av: Penmedown

Min syster går i åttan och jag hjälpte henne med engelskan hon hade i läxa härom dagen, och jag lade märke till att grammatiken var svensk. All stod på brittisk engelska men användning av kommatecken osv. var tagen från svenska regler. Det jag undrar är om det är så i gymnasiet också. Hade kollat igenom mina egna böcker om jag hade haft dom kvar!

Nu var det nästan tio år sen jag gick ut gymnasiet så jag kommer inte ihåg.

Jag undrar varför i hela friden läroverket gjort så här, är det för att barnen inte ska bli förvirrade med för mycket grammatik kanske?

Anmäl
2014-02-05 20:33 #1 av: Ephraim

Låter väldigt konstigt. Kan du ge ett exempel?

Anmäl
2014-02-06 13:44 #2 av: Tilde

Vi gick faktiskt inte igenom användning av kommatecken på engelska förrän i Engelska C (Cambridge-engelska) tredje året på gymnasiet. Jag antar att de flesta svenskar inte lär sig korrekt användning av kommatecken och liknande. Hmm... Funderar

♥ Tilde

Anmäl
2014-02-11 10:05 #3 av: Inkanyezi

Kommateringen sammanfaller ju mestadels i svenska och  engelska, och så har det alltid varit. Jag ser det inte som någonting märkligt alls. Den egentligen största skillnaden är engelskans flitiga användning av presens particip och gerundformen av verb, som nästan inte alls förekommer i svenska, och vars innebörd vi uttrycker på andra sätt. Vid ren presens eller imperfekt (preteritum) är svenskans och engelskans syntax lika.

Det är knappast märkligt om man tycker att de liknar varandra grammatiskt, eftersom de ju har samma stam, den germanska, med mycket lite inflytande från latinet i grammatiken, olikt tyska, som dels har bevarat mycket av den äldre germanska strukturen, uppblandat med latinsk influens.

Men jag är lite undrande över hur man numera lär sig grammatik mer grundläggande, i modersmålsundervisningen, så många exempel som jag numera ser på osäkerhet kring de ganska enkla subjekt- och objektformerna av personliga pronomen, främst i tredje person.

Anmäl
2014-02-11 14:19 #4 av: Penmedown

Hmm. Kasst foto, men detta är ifrån min systers läxbok.

Eftersom att jag jobbar med amerikansk engelska så är min svenska grammatik katastrofal numera. Jag har glömt namn, regler, och...tja, det mesta som har med svensk grammatik att göra. Så det enda jag kan gå på är hur man skriver i am. engelska, alt. brittisk engelska.

Till exempel användning av citationstecken, dom är alltid dubbla i engelskan. Personen kommer före "said," dock ingen regel men något som anammats senare, samt placering av kommatecken innan "but" och "and." Det görs - vad jag vet - inte ofta i svenskan men nästan uteslutande i engelskan. Slutligen, i engelskan sätter man stor bokstav på varje titel och namn. Mom, Dad, Dr. Stevens, Mrs. Smith, osv.

Anmäl
2014-02-11 14:34 #5 av: Inkanyezi

Placeringen av komma före but och and är helt analog med svenskans, men den har inte ett dugg med orden but och and att göra, utan det handlar om satserna. Visserligen avgränsar but alltid en sats, medan and inte alltid gör det, motsvarande svenskans men respektive och. Båda avgränsar likställda satser, exempelvis två huvudsatser. Men det är inte ordet i sig, utan satsen, som avgör kommateringen - samma i svenska och engelska, oavsett om engelskan är amerikansk, brittisk, jamaicansk eller från något annat land.

Och stor respektive liten bokstav är inte en grammatikregel, utan ortografi, rättstavning. Vi skriver på ett visst sätt, där adjektiv alltid har liten bokstav, medan man i engelskan alltid sätter stor bokstav på adjektiv formade av namn på nationer och mestadels på adjektiv formade av andra egennamn, liksom på månaderna.

Grammatiken berör satser, satsdelar, ordklasser och deras användning, liksom syntaxen i satserna. Ortografin, rättstavningen, har åtminstone jag alltid betraktat som skild från grammatiken, en del av det skrivna språket, men inte det talade, liksom citattecknens utseende och andra typografiska särdrag.

Att blanda uttrycken för grammatik och andra aspekter av språket, som i många fall är skilda från språkets ursprungliga form, talet, är kontraproduktivt, eftersom det förvirrar mer än förklarar.

Anmäl
2014-02-11 20:46 #6 av: Ephraim

Vad gäller interpunktion är det väl så att engelskan har flera konkurrerande konventioner som alla har hög prestige. I svenskan är det något mer standardiserat, låt vara att det kan finnas någon variation (särskilt just vad gäller citationstecken där ”citat”, »citat« och »citat» alla får anses korrekta).

#4 Det stämmer nog inte riktigt, vad gäller citationstecken skulle jag faktiskt hävda att läroboken går emot svensk konvention men följer någorlunda (en) engelsk konvention. För det första ser det ut som att man använder vänsterställda citationstecken (‘ eller “) i början av citat och högerställda (’ eller ”) i slutet även om det är lite svårt att avgöra i den lågupplösa bilden. Svenskan använder konsekvent högerställda. För det andra använder man enkla citationstecken vilket man alltså inte gör på svenska.

Man anväder alltså inte alltid dubbla citationstecken i engelska, tvärtom är detta ett område där båda konventionerna förekommer. Antingen används enkla citationstecken för de yttersta citatet och dubbla för citat i citat, eller så gör man tvärtom (som på svenska). The Oxford Guide to Style rekommenderar faktiskt enkla citationstecken ytterst och dubbla innerst (därefter enkla igen o.s.v.) och beskriver detta som ”British practice”. Däremot, skriver man, ”[t]he order is often reversed in newspapers, and uniformly in US practice”.

Däremot tycks läroboken gå emot både svensk och engelsk konvention i det att man använder samma citationstecken (enkelt) för både yttre och inre citat, att döma av sista raden på andra sidan. Jag antar att citatet fortsätter på nästa sida, annars har man också missat att sätta ut slutcitat.

Angående komma före and och but skriver The Oxford Guide to Style att de kan utelämnas om satserna är korta eller nära sammanlänkade. Det är ungefär samma princip som på svenska alltså, där man mycket väl kan ha komma efter och och men. Möjligen finns en gradskilnad i vanlighet.

Det som är vanligt i vissa engelska interpunktionskonventioner, men som inte används i svenska, är det som kallas Oxford comma. Det är alltså när man använder komma innan and i uppräkningar med tre eller fler termer. Huruvida detta komma ska användas är väldigt omdiskuterat, särskilt i Storbritannien. Boken följer alltså inte denna konvention: ”Mickey and Magda placed the video case on the counter, paid and walked out of the shop.” Men det finns som sagt många engelska stilguider som inte rekommenderar detta komma.

Angående stor bokstav ska det givetvis användas på namn och titlar, där tror jag i princip bara det finns en engelsk standard. Jag kan inte se att boken bryter mot detta men det finns ju inga titlar på den sidan.

Anmäl
2014-02-11 21:53 #7 av: Penmedown

Nu jobbar jag bara inom skönlitteratur, amerikansk sådan, och där är det endast dubbla citationstecken i dialog. Känner såklart till Oxford comma också; det är det jag använder mig av. 

Visade texten för min editor i USA och hon tyckte också det var märkligt hur mixad texten var med användning av komma, citationstecken, etc.

Som sagt, jag har helt glömt vad allt kallas på svenska eftersom jag är så fokuserad på amerikanska. Det var korta satser som jag menade när jag skrev, "...samt placering av kommatecken innan "but" och "and." Det görs - vad jag vet - inte ofta i svenskan men nästan uteslutande i engelskan." Nästan uteslutande, förutom då vid kortare satser. Där finns en fem-ordsregel. (Tror det var fem.)

Anmäl
2014-02-11 22:53 #8 av: Ephraim

Det är helt enkelt så att det finns flera konkurrerande konventioner i engelskan. Jag antar att din arbetsplats har en särskild style guide som beskriver vilka regler just ni ska följa. Men författare utanför din arbetsplats är ju inte bundna av de reglerna, tvärtom kan de vara tvungna att följa en style guide med helt andra regler.

I amerikansk engelska är det konventionen med dubbla citationstecken ytterst som dominerar så det är säkert det du ser. Jag tror detsamma gäller de flesta engelskspråkiga länder utom just Storbritannien och Sydafrika (tydligen) där enkla citationstecken ytterst faktiskt är normen, men dubbla är ett vanligt alternativ.

Angående kommatecken före but/men och and/och: det är ingen större skillnad på engelska och svenska konventioner. Svenska skrivregler från Språkrådet rekommenderar som huvudregler att man sätter komma före men och och när de binder samman huvudsatser eller bisatser, men medger att detta kan utelämnas om satserna är korta och nära sammanbundna (det är dock inte fel att följa huvudregeln). Detta är nästan identiskt med reglerna som föreskrivs i The Oxford Guide to Style. Ingen av dem nämner någon exakt satslängd utan det är lite upp till det fria skönet. Möjligen är svenska författare något mindre benägna att sätta ut komma men det är en gradskillnad. I bilden du postade kan jag dock inte hitta något exempel på långa satser där det borde varit ett komma.

Fem-ordsregeln du tänker på är nog från ett annat sammanhang, nämligen inledande adverbiala fraser. Dock är det på intet sätt så att alla style guides föreskriver just en gräns vid fem ord.

Anmäl
2014-02-11 23:06 #9 av: Ephraim

Jag kan dock hålla med om att man blandar stilar som oftast inte brukar höra ihop. Texten följer för det mesta den (i huvudsak) amerikanska konventionen att alltid placera komma och punkt innanför citationstecknen oavsett om det hör till det citerade eller inte. Det står till exempel:

‘Wait,’ he said.

Detta görs nästan konsekvent utom på sista raden där det står:

some of the ‘actors’.

Här följs alltså den brittiska (och svenska) konventionen att placera punkt efter det citerade om det inte hör till citatet. Dessutom följer man som sagt den i huvudsak brittiska konventionen att använda enkla citationstecken. Förutom då att man som sagt (som exemplet ‘actors’ ovan visar) använder samma citationstecken för citat i citat, något som jag inte tror någon skulle rekommendera. Och så missar man det avslutande citationstecknet, om det nu inte är så att citatet fortsätter på nästa sida.

Detta är dock inte alls exempel på att man använder svenska regler, tvärtom.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.