Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Språk i förändring

Kränkt?

2013-03-14 22:41 #0 av: Maja

Är det bara jag som reagerar mer och mer på hur ordet "kränkt" exploderar mer och mer här i landet (och kanske även utomlands, vad vet jag)...?

  • "Jag kände mig kränkt för att busschauffören inte lät mig åka med för att jag saknade biljett."
  • "Jag blev kränkt eftersom ni sade att jag hade fel när jag påstod att han var 28 år gammal."
  • "Jag känner mig kränkt för att min lokala ICA-butik är dyrare än ICA-butiken på andra sidan vägen."
  • "Han blev kränkt eftersom skoaffären inte kunde returnera hans köp då han saknade kvitto."
  • "Jag känner mig kränkt eftersom klänningen inte fanns i min storlek."

...osv. Ja, ni förstår.

Enligt NE förklaras ordet "kränkning" på följande sätt:

"...som folkrättslig term en handling som strider mot allmän folkrätt eller ett internationellt rättsligt åtagande i bl.a. avtal, konvention eller traktat."

Källa: http://www.ne.se/kränkning

Eller är det bara jag som har blivit gnällig, tjurig, bitter och lite anti gällande hur vissa ord används nästan lite för mycket?

När tycker ni att man kan påstå att någon har blivit just "kränkt"? Vad krävs för att det ska klassas som en kränkning?

Vet inte vilken grupp som jag ska lägga detta i, så flytta gärna om det är fel!

Anmäl
2013-03-15 09:47 #1 av: Inkanyezi

Nu har jag inte Nationalencyklopedin, men den citerade texten är inte fullständig, utan det är ungefär hälften av det som står under kränkning, och kränkning är ett ord med betydligt vidare innebörd än det citerade.

Att sedan folk är lättstötta och "känner sig kränkta" av småsaker ändrar inte att det faktiskt är ett ganska alldagligt ord i sig, som i de allra flesta fall beskriver sådant som ligger långt ifrån den citerade första satsen från NE. Kränkningar förekommer ofta inom det politiska livet, där de sällan påtalas. Kanske den vanligaste inom de kretsarna är vad som kallas härskarteknik; ett exempel är hur Göran Persson, då han var statsminister, efter ett anförande av Mona Sahlin vänder ryggen mot henne och byter ämne. Det är en tydlig kränkning, men ligger långt ifrån betydelsen som antyds av citatet ovan.

Men jag jar en känsla att den ganska stora mängden lösryckta citat helt enkelt är påhittade. Flera av dem är bara alldeles för osannolika. Jag har inte sett eller hört den varianten av "kränkningar" någonsin, och de flesta gånger jag har hört det handlar det om verkliga kränkningar. Inte ett enda av "citaten" leder till träff på Google, och utan citattecken hittar man väldigt få som innehåller någon form av verbet kränka, och i samtliga fall som jag har kollat handlar det om korrekt bruk av ordet.

Det är alltså kränkandet att peka ut en person som tjock, även om hon är smällfet, eller kanske i synnerhet då. Likaledes är det kränkande, och dessutom olagligt, att välja ut mörkhyade för "inre gränskontroll" i tunnelbanan. Om Elisabeth Olsson Wallins bild av Camilla med pizza omgiven av män är kränkande för drottningen kan diskuteras, men även om bilden i sig inte är kränkande är det fullt möjligt att hon känner sig kränkt. Det är alltså inte säkert att något som får en person att "känna sig kränkt" verkligen är en kränkning.

Jag misstänker att inlägget är lite trollande, för att bygga upp en diskussion kring ett icke-ämne. Jag har inte kommit i kontakt med den varant av "kränkningar" som antyds, och jag hittar ingen när jag söker dem på nätet.

Anmäl
2013-03-15 13:38 #2 av: raphanus

Jag kan ansluta mig till uppfattningen att det verkar ha gått inflation i kränkning. Språk förändras över tid, och om femtio år kanske kränkning inte framstår som ett så allvarligt ord som många fortfarande vill ha det till. Ett annat ord som har trivialiserats lite på samma sätt är chock.

Anmäl
2013-03-15 14:14 #3 av: TjockaBerta

Det är ett uttryck som jag försöker undvika att använda. Istället säger jag att någon handlat "respektlöst" t ex. Ett annat uttryck som det gick inflation i är "utbränd". 


>>>Malum domesticum<<<

Anmäl
2013-03-15 15:12 #4 av: Inkanyezi

Det är naturligtvis en avsevärd skillnad mellan att vara kränkt, dvs att någon verkligen har kränkt en, och att "känna sig kränkt", vilket är långt ifrån samma sak som att en kränkning verkligen har förekommit. När jag fortsätter titta på nätet efter uttrycket "jag känner mig kränkt", så hittar jag ett övervägande antal berättelser där det finns goda skäl just till att känna sig kränkt, medan det, vilket för mig var överraskande, är ett ganska stort antal skribenter ur en viss politisk falang som "känner sig kränkta" av att det förekommer invandrare och folk med utländsk bakgrund i landet.

Där utkristalliseras Jimmie Åkessons parti tillsammans med en del andra knäppskallar, som ett gäng gnällspikar, som känner sig kränkta bara av att det finns människor som inte ser ut som dom, inte kvackar som dom eller går som dom.

Kränktheten, eller "känner mig kränktheten", har alltså en alldeles bestämd politisk färg åt det bruna hållet, med retorik som hämtad från tjugo- och trettiotalets Tyskland. Och där är jag beredd att hålla med ursprungspostaren, att det har gått väldig inflation i att känna sig kränkt.

Jjag hittar ändå ingenting som liknar de ursprungliga citaten, men mycket mycket värre.

Verkliga kränkningar förekommer också offentligt, som i den senaste debatten om bredbandsdator och tevelicens, där man faktiskt hävdar att den som aktivt har valt bort television ändå måste betala licens genom att företaget påtvingar oss sin smörja. Det är faktiskt en verklig kränkning, även om det i stor utsträckning är ett ilandsproblem.

Och det finns ganska stora nyansskillnader mellan olika kränkningar, vilket kanske visas av ovanstående stycke. Att tvingas betala tevelicens för att man har en dator till att betala sina räkningar och ta del av nätets utbud, där teve verkligen inte är vare sig en huvudsak eller åtkomligt bara av att man har dator och bredbandsanslutning, är ju svårt att jämföra med kränkningen som Gérard Mbeyo utsattes för i Klippan när han mördades för att han inte såg ut som Emil i Lönneberga.

Anmäl
2013-03-15 15:57 #5 av: Maja

#1 - Citaten är inte påhittade, det är vad jag har hört från olika personer. Kanske är de inte 100% korrekta (de kanske sa "han" och inte "jag", men det har ingen större betydelse i sammanhanget').

Jag arbetar med människor, jag får höra både det ena och det andra. Så nej, citaten är inte från google, de är från personer som jag var talat med/hört. Mitt syfte med tråden är - som jag skriver - att höra när ni tycker att det är okej/inte okej att använda ordet "kränkt" och vad det har för betydelse för er. Citat måste inte nödvändigtvis vara från google, jag kan citera delar ur samtal och de finns inte nedskrivna.

#2 - Precis så jag menar! Man "överkonsumerar" så att säga orden... Till slut blir man nästan lite immun mot det, om du förstår hur jag menar?

Anmäl
2013-03-15 18:56 #6 av: Inkanyezi

Det är väl ganska tydligt att för en del människor uppstår känska av att vara kränkta utan att någon kränkning egentligen har förekommit, och jag tror inte att det är något nytt, eller att det leder till en allmän inflation i språket, även om just de personerna inte kan nyansera sig bättre. Den som blir kränkt av sådant som nämns i inledningen är ju vad man i dagligt tal kallar "ute och cyklar".

Ett av exemplen ser jag som möjligt att det faktiskt kan vara kränkande, och jag har själv stått på fel sida minst en gång i en sådan kontrovers. När jag var bussförare godtog jag vid ett tillfälle inte att en flicka skulle resa för halvt pris, då jag antog att hon var äldre än vad som då gällde för halvt pris, dvs inte under 12 år. Man fick resa på halv biljett om man var under 12. Hon kände sig kränkt, berättade det för sin mamma, och mamman berättade det senare för mig. Jag skämdes hemskt. Jag tänkte att jag faktiskt borde ha godtagit att hon var elva, även om hon såg mer ut som sjutton,

Och jag har full förståelse för att hon upplevde det som kränkande. Jag har bett om ursäkt, men det hjälpte ju inte i precis situationen som var just då. Hon är ganska mycket äldre nu, och jag vet inte om hon ens kommer ihåg det, men jag kan be om ursäkt en gång till. Det var Maria-Pia Boëthius dotter, och det är en av de där sakerna som jag inte glömmer bort i brådrasket. Min avsikt var inte att kränka, men det hindrar inte att hon kan känna sig kränkt.

Anmäl