Annons:
Etikettskriftspråk-ortografi
Läst 3290 ggr
aggeelin
2011-12-29 12:54

Varför inte jag?

Jag har alltid haft svårt att förstå varför det skrivs på nedanstående sätt. Vem är farmor? Det är samma sak som att skriva "man" istället för "jag".

"Farmor är så glad :) fick besök av mina Älskade prinsar och deras pappa & mamma…"

Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet

Annons:
JohannaEkroth
2011-12-29 12:59
#1

Farmor är mer personligt än bara "jag", det är ett mer berättande uttryck.

Och om jag får utveckla med en egen frågeställning också under samma ämne:

Autistiska personer tenderar att kalla sig själva vid förnamn istället för att säga jag.

"Kalle ska åka till stan med mamma och pappa", istället för "Jag ska åka till stan med mamma och pappa."

Varför gör de så?

Suicide doesn't take away the pain, it gives it to someone else

aggeelin
2011-12-29 13:10
#2

Hmm.. tänker du så? Jag tycker att det blir förvirrande att skriva "farmor är så glad". Då tror jag som läsare att det är farmor till den som skriver som är glad. För mig känns det mer personligt att skriva "Jag är så glad"! Då blir det också mer roligt att läsa följande text om varför hon är glad.

Att personer med t ex autism gör så, uppfattar jag som något annat. Jag träffade en pojke på ett sommarkollo som sa "imorgon kommer pappan hit". Det är som om de uppfattar omgivningen och sig själv mer som en sak - inte  gör väl vi andra det?

Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet

TjockaBerta
2011-12-29 15:45
#3

Så tycker jag de flesta gör när de får barn. "Kom till mamma så ska mamma hjälpa" t ex. I det här fallet gör hon likadant med barnbarnen.

>>>Malum domesticum<<<

Aniara4
2011-12-31 11:28
#4

Jag tänker också att det har att göra med förhållandet till barn. Små barn förstår ju inte att samma person kan kallas för olika saker beroende på vilket relation den talande har till dem, och inte heller att "jag" och "du" byter plats i någon annans perspektiv. De upplever alltså "pappa", "farmor" eller "jag" som egennamn.

Jag har ett syskonbarn som fortfarande är övertygat (i enlighet med tidigare tråd Flört) om att jag har ett dubbelnamn - Faster-Aniara. Hen vägrar ta in att jag bara heter Aniara (eller i själva verket ett annat namn, förstås), och ÄR faster.

aggeelin
2011-12-31 11:34
#5

#4 Jo,visst låter det rimligt att barn tar det på det viset. Men det kan väl inte vara anledningen till att skriva så på facebook. Som det står skrivet ser det ut som om hon skriver om sin egen farmor.

Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet

Aniara4
2011-12-31 11:44
#6

#5 Jo, det är inte särskilt logiskt, men jag tror vissa blir så engagerade att de definierar sig själva som farmor (eller mormor; män verkar däremot mindre benägna att definiera sig själva genom sina relationer till andra) även när de inte pratar direkt med barnbarnen. Jag har också sett det där på Facebook. Oftast i mer begripliga sammanhang, som att lägga upp en bild och skriva "farmors lille prins".

Exemplet i #0 är förstås felsyftande, men jag antar att det är viktigt för farmodern att definiera sig som just sådan i inlägget.

Man kan ju beskriva sig själv i någon annan av sina roller. "Brevbäraren är inte glad, mycket snö idag" t.ex. Det skulle kunna syfta på den som delar ut post i avsändarens hus, men om man vet att avsändaren är brevbärare förstår man ju att hen syftar på sig själv.

Annons:
svenake
2011-12-31 16:01
#7

Det kan ju vara så att man är helt uppfylld av lyckan att bli  mormor/farmor/morfar/farfar    och man vill betona den glädjen.

Har hört många gånger att barnbarn är livets efterrätt.

Upp till toppen
Annons: