Annons:
Etikettgrammatik
Läst 14358 ggr
parsley
2011-11-28 19:37

Stavning av sig mm

Hur ser reglerna ut kring stavningen av orden sig, mig och dig? Vanligtvis stavas de som jag skrivit i första meningen, men hur är det med alternativa stavningar, som t ex sej, mej och dej eller säj, mäj och däj?

Har det funnits någon strävan att förenkla stavningen av dessa ord?

I Dan Anderssons dikt "Tiggaren Simons sång" stavas mig både mäj och mig.

Raden "Jag är tiggaren Simon, vill du höra mäj predika"? inleder dikten. Lite senare står det "min mor ville slita sig till döds för att ge mig en brödbit lite större än hon själv hade fått"

Annons:
raphanus
2011-11-28 22:49
#1

SAOL godkänner enbart skriftspråksformerna mig/mej, dig/dej och sig/sej. Det Dan Andersson sannolikt vill åt med formen "mäj" är ett visst uttal av ordet - han återger alltså hur tiggaren Simon uttalar ordet, och då sätts rättstavningsläran förstås åt sidan.

Det är alltså inte tillrådligt att skriva säj, mäj och däj i normalprosa, om man inte syftar till att återge en viss persons specifika munart.

Vid valet mellan mig, dig och sig å ena sidan och mej, dej och sej å den andra kan man ha som rättesnöre att det i stort sett aldrig är fel att välja mig, dig och sig, men att mej, dej och sej kan göra att en text ser oavsiktligt ledig ut i stilen. Dock är det väl rekommendabelt att skriva mej, dej och sej om skriftbilden kräver det, till exempel där man vill att mej, dej eller sej i slutrim ska höra ihop med konterfej, förgätmigej, leverpastej eller liknande.

Upp till toppen
Annons: