Annons:
Etikettspråk-i-förändring
Läst 8025 ggr
Lill-Kisse
2011-10-01 11:51

att utelämnas

Jag saknar ordet "att" jättemycket. Först utelämnades det successivt i texter. Nu utelämnas det i tal också. Språket känns stympat.

1. Kan det vara motiverat i vissa avseende att utelämna "att" och i så fall vilka?
2. När bör man envisas med att skriva "att" ändå, trots att det har blivit omodernt?

Annons:
raphanus
2011-10-02 12:00
#1

Jag antar att du menar att att utelämnas när det är infinitivmärke. Jämför:

Jag kommer att köpa den där bilen en dag.
Jag kommer köpa den där bilen en dag.

Språkrådet kommenterar företeelsen på följande vis:

"Det är numera inte ovanligt att kommer konstrueras utan att. Det finns ingen anledning att motarbeta den att-lösa konstruktionen, även om det fortfarande står kommer att i nio fall av tio i tryckt text. Andra hjälpverb konstrueras alltid utan att: Vi vill/kan/ska/får/måste/bör komma. Men kommer uppför sig numera som många andra verb som kan konstrueras både med och utan att: börja, sluta, pröva m.m. Jämför en mening som: Han lovade (att) börja (att) försöka (att) sluta (att) röka.

Företeelsen är inte heller så ny som man kan tro. Det äldsta kända exemplet är från Strindbergs novell Måste i Giftas "Så har han gjort i tolv år och så kommer han göra till döddar".

#0 - Provläs gärna Språkrådets exempelmening om rökstopp ovan, och känn efter var det känns mer och mindre naturligt att utelämna att.

svenake
2011-10-02 12:32
#2

Kan det ha att göra med att vårt språk OCH vår språkänsla blir mer åverkad av engelska?

I will buy that car someday!

Men det finns inget alternativ som motsvarar  "att"-meningen??

raphanus
2011-10-02 13:36
#3

#2 - Just här tror jag inte att det är engelskan som spökar. På svenska kan vi lika väl som att säga "Jag kommer (att) köpa den där bilen en dag" säga "Jag ska köpa den där bilen en dag". I det andra alternativet vore det direkt fel att sätta in att efter ska, och detta är då rakt inget nytt eller engelskt påfund, utan så har svenskan sett ut länge. Dock kan det väl tänkas att formuleringen med ska har färgat av sig på den med kommer.

Även engelskan kan uttrycka futurum med infinitivmärke, men i engelskan är det otänkbart att i den konstruktionen utelämna det:

Jag kommer att köpa den där bilen en dag
I am going to buy that car some day

svenake
2011-10-02 16:22
#4

Jag tänkte mer i riktning:

Im gonna buy that car somday.

Vardagsspråk/talspråk  som vi hör på TV ofta.

Lill-Kisse
2011-10-02 16:39
#5

#1 Den förklaringen lyckades jag förstå. Tack!

Ephraim
2011-10-02 21:44
#6

#4 Fast "gonna" är inte ett utelämnande av "to" utan en uttalsmässig reduktion av frasen "going to". "To" finns ju fortfarande kvar även om det reducerats till ett /ə/. I svenskan är det inte frågan om en uttalsmässig förändring utan om att ett ord helt utelämnas.

Annons:
Bjornen
2011-10-03 08:23
#7

Dialektalt använder vi inte "att". Detta beror bland annat på att vi även böjer grundformen (t.ex. köp, köpa. köpâ, köpô). Böjda grundformerna kan också ha en tidsaspekt med sig (snart, senare eller i framtiden).

"Jag kommer å köp en bil" (= i framtiden) eller "Jag kommer å köpâ en bil" (= snart).

"Att" skulle i min dialekt bli "å" vilket = också eller och (men inte "att" eftersom det ordet inte används).

Exemplet "Jag kommer att köpa …", skulle jag aldrig säga. Jag säger:

"Jag ske köp (köpâ) …"

Ephraim
2011-10-03 20:43
#8

#7 Det är vanligt i talspråk över hela landet att uttala "att" som "å" ("och" uttalas ofta på samma sätt) när det används som infinitivmarkör. "Jag kommer /å/ köpa en bil" är standardsvenskt talspråk, liksom "jag är glad /å/ se dig". Så just i det avseendet verkar din dialekt inte skilja sig från standardsvenskan. Däremot har standardsvenskan givetvis inte samma böjning av infinitivformerna som jag måste säga verkar väldigt intressant!

Vad som inte fungerar i standardsvenska är "jag är glad /å/ du köpt en bil". När "att" är en subjunktion kan det inte uttalas som /å/. Så när du säger att "att" inte finns i din dialekt, innebär det att subjunktionen inte finns eller att uttalet "å" används även i det fallet?

Bjornen
2011-10-03 21:00
#9

"Jag är glad att du köpt en bil" heter hos mig: "Ja ä gla du ha köft en bil" eller "Ja ä gla du å ha köft en bil." (å = också, som andra) eller "Ja ä gla du ha köft en bil å." (å = också, som annat).

Lill-Kisse
2011-10-03 21:23
#10

#9 Det sättet att uttrycka sig stämmer precis med min barndoms dialekt också. Speciellt kul var det att se köpt = "köft". Ändå vet jag att vi inte alls kommer från samma trakt. Dras vi med någon gammalsvenska tro?

Å andra sidan uppfattar jag inlägg #8 som en exakt beskrivning av hur att generellt har uttryckts i svenskt talspråk under lång tid. Någonstans har jag också sett en krystad förklaring om att man (vem då?) inte uppskattat "å", utan ansett att det lät illa. Det skulle medfört att man successivt slutat säga det.

Den förklaringen gick jag förstås inte på, eftersom att utelämnades i text innan det utelämnades i talspråket också. Nu beskriver jag utvecklingen som jag upplevt den i våra dagstidningar och TV.

Ephraim
2011-10-03 23:26
#11

#9 "Ock" i betydelsen 'också' lär precis som "och" ofta ha uttalats /å/ i äldre svenska så detta lär vara ett ålderdomligt drag som lever kvar i din dialekt.

#10 "Köft" istället för "köpt" är definitivt ett ålderdomligt drag. Växlingen mellan "ft" och "pt" hittar vi i fornordiskan åtminstone. Vi hittar exempelvis både "oft(a)" och "opt(a)" i äldre skrifter (motsvarande dagens "ofta").

Angående trådens ämne: Syftade du på utelämnande av "att" endast i konstruktionen "kommer att" eller var det även i andra fall? #9 gav ju ett exempel på när hans dialekt inte behöver någon subjunktion, medan standardsvenskan normalt använder subjunktionen "att". I mina öron låter "jag är glad du har köpt en bil" lite märkligt om än inte helt omöjligt.

Bjornen
2011-10-04 07:55
#12

För mig är uttrycken "ha köft" och "har köft", inte samma betydelse. Det som skiljer är tidsaspekten "ha köft" (= hava?) är obestämt eller mera avlägsen tid än "har köft", som är mera nyligen. Även i frågesatser skiljer det på betydelsen "ha du" och "har du".

Just ordet "ha" finns i många olika böjningar hos mig som: ha, ha(a), ha(r), har, hadd, haddô, hävê, hävi, häve, haft och hafft.

Jag använder ordet "att" mycket sällan i mitt språk. Jag skulle endast kunna tänka mig i mycket stark betoning på något "att !"

Lill-Kisse
2011-10-04 21:51
#13

#11 Utelämnandet av "att" tycks konsekvent genomföras i den tidigare kombinationen "kommer att". Emellanåt studsar jag till inför andra fall också. Då är de som nämnts i inlägg #1 bra exempel.

När jag uttrycker mig på min gamla dialekt, behövs inte "att" som i svenskan. Det beror på att man konstruerar meningarna på annat sätt helt enkelt. Man gör inga raka "översättningar". Bjornens exempel kommer ganska nära.

Annons:
TjockaBerta
2011-10-10 22:19
#14

Idag råkade jag ut för att rättstavningsprogrammet på datorn markerade grammatikfel och föreslog att jag skulle skriva verbet utan "att" framför.

>>>Malum domesticum<<<

Upp till toppen
Annons: