Annons:
Etikettspråk-i-förändring
Läst 11043 ggr
raphanus
2010-03-16 13:04

Själv vs ensam

Betydelsen hos det svenska ordet "själv" verkar vara föremål för en utvidgning. När jag var barn, betydde det "i egen hög person", "av egen kraft" eller "utan hjälp eller stöd".

**Exempel:
**Det är magister Bengtsson själv som har byggt skolan.
Han har byggt skolan själv.
Tuulas ettåriga dotter kan redan gå själv.

Sedan några år har jag dock noterat att många svensktalande byter ut "ensam" mot "själv".

Exempel:
Mamma och pappa reser bort i helgen, så jag ska vara alldeles själv hemma.
Barn behöver inte lära sig att sova själva.
Min dotter kan inte leka själv.

Jag kan tänka mig att "själv" i de här fallen är en förkortning av "för sig själv", men i fraser som "sitta själv" tycker jag att risken för misstolkning är allt för stor. Det är stor skillnad mellan att sitta utan hjälp och att sitta utan sällskap.

Jag har också hört någon säga: "Det känns ensamt att vara själv", vilket tyder på att yngre svensktalande lägger ner en viss betydelseskillnad i begreppet "att vara själv" och "att vara ensam".

Varifrån kommer detta språkbruk? Varför duger inte begreppet "ensam" längre? Så vitt jag vet har det inte fått fäste i så många andra språk. Jag har aldrig i betydelsen att vara ensam hört någon säga:

Jeg er helt selv hjemme.
Ich bin ganz selbst zuhause.
Je suis même à la maison.
Mä olen itse kotona.

Annons:
Andina
2010-03-16 13:33
#1

Varför duger inte begreppet "ensam" längre?

Kanske för att vi så ofta förknippar ordet "ensam" med sorgsna/negativa känslor? 
Jag älskar att få vara ensam med mig själv (ego?) - men tycker, förstås, inte om att känna mig ensam…

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge."  /Pearl Buck · Medarbetare på Healing

maxiq
2010-03-16 14:24
#2

"Ensam är stark"

"Själv är bästa dräng"


"On the internet You can be anything you want.
It is strange that so many choose to be stupid"

JAUS
2010-03-16 18:25
#3

Ja, det saknas en mer positiv synonym till ensam, så då använder man själv i den betydelsen istället.

Inkanyezi
2010-03-16 20:03
#4

Och bruket av själv i den betydelsen är gammalt. Jag hade själv aldrig gjort det förrän jag kom till Hoka första gången, och det var 1957, och där sade man "själv" när man menade ensam. "Är du själv hemma?" var en vanlig fråga på telefon.

KPD
2015-11-28 13:24
#5

"Vi sitter inte själva i regeringen", sa Romson i Ekots lördagsintervju. Tydligare kan det inte illustreras, att "själv" inte är en synonym till "ensam". Visst sitter Romson själv i regeringen!


Värd för Finland ifokus, medarbetare på Ryssland ifokus.

TjockaBerta
2015-11-28 16:34
#6

I min barndoms dialekt gör man skillnad mellan ensam och själv. Det sitter så djupt rotat i mig att en gång på förskolan sa en pedagog att hon var där själv och jag uppfattade det som att hon skulle ha haft en ersättare som fått förhinder så att hon var tvungen att gå till jobbet i alla fall. Stor förvirring 😁

>>>Malum domesticum<<<

Annons:
Ephraim
2015-11-28 22:06
#7

Det är många som har noterat det här bruket av själv, och jag har sett förklaringen just att ensam uppfattas som lite negativt. Helt ny är nog inte betydelsen av själv, SAOB har något belägg från 1900. Men jag tror den har blivit vanligare.

Däremot har vi ju uttrycket för sig själv, där man kan vara för sig själv i betydelsen att ’vara ensam’. Detta uttryck verkar vara fornsvenskt åtminstone, så det är nog därifrån den nya betydelsen av själv kommer.

KPD
2015-11-29 11:06
#8

#6 Det är inte bara dialektalt. Däremot tror jag, att det nu är en generationsfråga, där många yngre hellre säger "själv" än "ensam". Om en 20-åring frågar mig "åkte du själv till London", reagerar jag inte, men om en 60-åring ställer samma fråga, höjer jag litet på ögonbrynen och undrar vad vederbörande tror om mig.


Värd för Finland ifokus, medarbetare på Ryssland ifokus.

obstitant
2015-11-29 13:08
#9

Det här är en av mina språkliga pet peeves, men jag har kapitulerat och insett att yngre inte vill använda "ensam".  Men nog kliar det lite i mig när någon säger att "jag vill inte gå själv" och jag vet att vederbörande har en fullständigt adekvat gångförmåga.

Lisabet
2015-11-29 15:00
#10

Mitt barnbarn åkte själv till Göteborg  för ett tag sen, dvs hon klarade det själv.

Min dotter åker ofta till Göteborg, ingen specifikation. För det mesta ensam, men ibland tillsammans med familjen.

Så visst är det skillnad.

När mitt minsta barnbarn inte ville gå själv, så svarade jag alltid att jag inte kunde bära henne, för jag har ont i ryggen. Och det var vad hon menade. Vill hon inte gå ensam, så frågar hon om jag kan följa med.

thenameless
2015-11-30 09:23
#11

Väldigt intressant diskussion måste jag bara inflika…

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

KPD
2015-11-30 13:01
#12

#7 Det var en intressant tanke, att "för sig själv" har bidragit till denna sammanblandning. Jag har inte tänkt på det, utan utgått från att det skulle handla om oskicket att ändra språket, när det egentligen är ett förhållande man skulle vilja ändra.


Värd för Finland ifokus, medarbetare på Ryssland ifokus.

Ephraim
2015-11-30 17:56
#13

På engelska skiljer man ju på alone och lonely, där alone i grunden bara betyder ’utan sällskap’, och inte direkt lägger någon värdering i detta. Lonely brukar däremot betyda att någon är sorgsen över avsaknaden av sällskap.

Svenskans ensam har sedan länge haft båda betydelserna. Det har kunnat användas neutralt, men det har också kunnat användas för att uttrycka att någon känner ensamhet (som väl alltid är en negativ känsla). Att en neutral och en negativ betydelse samsas om ett ord kan ställa till vissa språkliga bekymmer. Så det som verkar ha hänt är att många språkbrukare helt slutat att använda ordet neutralt.

Men då behövs ju ett nytt sätt att uttrycka den neutrala betydelsen. Därav den nya användningen av själv. Jag skulle tro att uttrycket "för sig själv" har spelat in här – det uttrycket har väl inte varit förknippat med negativa känslor av ensamhet.

Man kan ju tycka att det är bra att skilja på ensam och själv, men det är också bra att skilja på alone och lonely. Så vi är väl på väg att förlora en distinktion men att vinna en annan.

Annons:
KPD
2015-12-01 01:37
#14

#13 Är det säkert att vi får en ny distinktion bara för att vi förlorar en gammal? Jag är nog inte ensam om att använda ensam också i den neutrala betydelsen, så jag tolkar heller inte in en någon negativ betydelse hos andra.


Värd för Finland ifokus, medarbetare på Ryssland ifokus.

Ephraim
2015-12-01 11:54
#15

Man får se de olika språkbruken var för sig. De som följer det nya bruket gör en distinktion, de som följer det gamla bruket gör det inte. Under en övergångsperiod måste man förhålla sig till båda bruken så det innebär ju vissa begränsningar, förstås. Men det gäller ju all språklig variation.

Även enligt det gamla bruket finns det många fall där ensam enbart kan tolkas som 'upplevandes ensamhet' (den negativa betydelsen). Den betydelsen kan graderas, man kan ju känna mer eller mindre ensamhet. Betydelsen 'utan sällskap' (den neutrala betydelsen) är däremot absolut:

”jag är så ensam”

”jag måste vara ensammast i världen”

Här är inte tolkningen 'utan sällskap' möjlig. Man kan inte heller byta ut ensam mot själv enligt det nya språkbruket.

Ephraim
2015-12-01 17:05
#16

Jag ångrar lite att jag kallade betydelserna negativa och neutrala, för det framstår som att det är talarens/skribentens värdering som är det centrala. Det har inte så mycket med det att göra egentligen. Det handlar mer om huruvida man uttrycker en känsla (ensamhet) eller ett sakförhållande (brist på sällskap).

Det är ju intressant att jämföra med engelska:

1. I am lonely in the castle. = Jag är ensam på slottet.

2. I am alone in the castle. = Jag är ensam/själv på slottet.

3. I myself am in the castle. = Jag är själv på slottet.

4. I am myself in the castle. = Jag är mig själv på slottet.

Det nya språkbruket i svenskan låter oss alltså skilja på 1 och 2, på bekostnad av sammanfall av 2 och 3. Engelskan skiljer 3 och 4 åt endast genom ordföljden (vad gäller 3 är det nog vanligare att sätta myself sist, exemplet är något ålderdomligt).

FreddeGurra
2015-12-02 18:20
#17

Så kan det vara engelskt inflytande som gör att många säger själv istället för ensam?

thenameless
2015-12-02 19:53
#18

#17 Det låter troligt. Men kan ordet inte alltid ha haft en viss dubbelbetydelse??

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Ephraim
2015-12-03 17:12
#19

#17 Man kan spekulera i att det är engelskt inflytande som introducerat distinktionen mellan 1 och 2, men det är nog lite svårt att påvisa att det är så. Det rör ju sig om ett rätt indirekt inflytande i så fall.

#18 Om du syftar på dubbelbetydelsen av 1 och 2 ovan så ja, båda betydelserna verkar ha funnits hos ordet ensam åtminstone så långt tillbaka som SAOB går (alltså till 1500-talet).

thenameless
2015-12-03 21:52
#20

#19 Precis det var så jag menade att Själv kan betyda både ensam  och för sig själv. Och det gjorde det tydligen .det  är inget nytt. Intressant.  Gustav Eriksson Vasa brände ju många böcker och sysslade med historieförfalskning , så jag har hört att det är svåt att hitta skrifter som är mycket äldre?

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence….

Annons:
Ephraim
2015-12-04 17:03
#21

Man brukar språkhistoriskt dra en gräns mellan fornsvenska som är språket i från de äldsta handskrifterna (alltså inte inskriptioner i sten och liknande) till Gustav Vasas Bibel (dvs perioden 1225–1526) och nysvenska som är allt efter det (ibland används även nusvenska om språket de senaste 100–150 åren).

Svenska Akademiens Ordbok (den stora alltså) har bara med uppslagsord och belägg från den nysvenska (och nusvenska) perioden, inte från fornsvenskan och tidigare. Därav att man inte får uppgifter om hur orden användes innan 1500-talet.

Det finns en del texter bevarade från den fornsvenska perioden, men säkerligen är det rätt mycket som har gått förlorat.

Upp till toppen
Annons: