Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Kroppspråk

Med fingret mot strupen

2010-03-08 08:46 #0 av: raphanus

När vi svensktalande säger ja, nickar vi och när vi säger jag vet inte, drar vi upp axlarna. När rysktalande talar om brännvin, knackar de sig med pekfingertoppen på halsen.

Det sistnämnda lär komma sig av att det en gång fanns en arkitekt vars arbete tsaren uppskattade såtillvida att han gav arkitekten ett dokument som gav honom rätt att supa sig full gratis närhelst han ville och på vilken krog han ville. Dokumentet hade tsarens sigill i lack.

Sedan gick det som det kan gå när man super sig full. Arkitekten slarvade bort dokumentet. Han bad om ett nytt och fick det. Dock slarvade han bort även detta. Då ska tsaren ha tappat besinningen och tryckt sitt lacksigill mot arkitektens strupe. På så vis kunde arkitekten sedan supa ohejdat utan att vara rädd för att tappa bort dokumentet med tsarens sigill.

Men frågan kvarstår: Varför nickar svensktalande när de säger ja?

raphanus - sajtvärd

Anmäl
2010-03-12 11:14 #1 av: Maia

Kan det ha något att göra med en bugning, som ett tecken på underordnande? Jag har inte undersökt saken, men det vore en rimlig förklaring.

Anmäl
2010-03-12 14:36 #2 av: raphanus

#1 - Det är tänkbart. I många länder kring Medelhavet, inklusive Italien (tror jag), vickar man i stället huvudet från sida till sida när man menar "ja". Det svenska sättet att nicka är alltså inte gängse i alla länder.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.