Annons:
Etikettspråk-i-förändring
Läst 5922 ggr
bluegoose
2010-03-15 17:29

Igengkligen

Jag brukar oftast inte haka upp mig så mycket på folks språk och uttal, men det här sättet att uttala ordet "egentligen" får mig att rysa…

Jag har också ofta hört uttalet "änkligen" i stället för "äntligen", så det verkar dessutom sprida sig.

Egentligen (!) är det väl inte en så konstig uttalsförskjutning. Det hårda G:et i "-igen" hoppar framåt och blir till "k", samtidigt som -nt plus k blir ett ng-ljud skom kanske lättare att säga…

Kanske mitt eget uttal är alltför präglat av det lästa ordet - en slags överkorrekthet?

Annons:
Linnea
2010-03-15 17:36
#1

Jag tycker inte alls om uttalet igenkligen, har haft vänner förut som sagt så och jag tycker det låter hemskt.

Skynda långsamt så går det fortare Sajtvärd på Fälttävlan

raphanus
2010-03-15 23:40
#2

Det finns i svenskan ord som slutar på nt, som brant, tunt, känt osv. Likaså finns det ord som slutar på nk, som bank, dunk, skånk osv., samt ord som börjar på kl, som klass, klyfta och klåpare osv. Däremot finns det inga ord alls i svenskan som börjar med tl. Därför är det logiskt att kombinationen tl rationaliseras bort, eftersom den förekommer så lite. Det spelar ingen roll att ordet rent etymologiskt inte är uppbyggt som egen + tligen, utan det är ljudkombinationen som stör, och därför väljer många bort den.

Fenomenet förenkling är ganska vanligt när klusiler är inblandade. På svenska har vi sex klusiler: b, d, g, k, p och t. Tre är tonlösa och tre är tonande. Om två klusiler kommer på rad i ett ord, uttalas ofta bara den senare, men den förra bestämmer om kombinationen ska vara tonande eller tonlös.

**Exempel:
**fotboll - fopoll
Götgatan - Gökatan
magkatarr - makatarr
bladguld - blaguld
matglad - maklad

Inkanyezi
2010-03-16 08:00
#3

Här ligger väl en av svårigheterna när man ska lära sig skriva, och att skriva som man talar. Om man säger ejengklieng kan det vara svårt att lära sig stava det som egentligen. Svenska är svårare i det avseendet än romanska språk, eftersom vårt uttal har få regler i hur det förhåller sig till stavningen och undantagen kanske rent av är fler än de fall där reglerna följs. Samma gäller engelska, där uttal och stavning inte helt följer regler.

Jag har skojat lite med det här ibland för att se om folk hör skillnaden när man uttalar överdrivet korrekt, och det är med svenskar i regel så att de inte hör om man exempelvis säger n framför k tydligt som n eller som ng-ljud. Precis som spansktalande inte hör skillnad på b och v, hör svenskar inte såna skillnader när de inte är betydelsebärande. Oh just därför går det utmärkt att säga ejengklieng fast det stavas egentligen, och det är ganska få som uppfattar skillnaden om man uttalar det som det stavas.

Och även i äntligen faller g ofta bort och det uttalas snarare som ängklieng, åtminstone i Stockholm, utan hårt g och med ng-ljud också i slutet. Egentligen finns ingen orsak att reta sig på det, det uttalas så, och längre fram är det fullt möjligt att vår stavning anpassas efter hur det uttalas, precis som tidigare. För inte är det särskilt logiskt med ett t där, när det snarare borde heta ändligen, analogt med tyskans endlich, och med adjektivet ändlig. Så bli inte förvånad om det blir godtaget i framtiden att stava egentligen som ejenklien. Stavningen är ju inte en anmodan om att uttala efter bokstäverna, utan det talade ordet föregår alltid det skrivna.

Att stavningen "egentligen" hänger kvar, beror sannolikt på dels att vi har adjektivet egentlig, som det är avlett av, men också att vi har haft stort inflytande från tyska i vårt språk, både det talade och det skrivna. Det är praktiskt att våra ord i skrift är så lika inom många av de germanska språken, trots att vi uttalar dem väldigt olika. Vid varje stavningsreform tar man hänsyn till om en ändring av stavningen försvårar förståelsen, vilket ofta en mer uttalsenlig stavning skulle göra.

Upp till toppen
Annons: