Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Övrigt

Att komma ihåg

2010-03-26 13:58 #0 av: Inkanyezi

Ja, minnet kanske inte är vad det borde; jag kan ju alltid skylla på åldern, även om ingen vill tro mig. Men jag funderar ibland på hur det svenska idiomet "komma ihåg" har bildats. Jag tänker mig korparna Hugin och Munin, och det gamla ordet håg, och våra broderspråks "huske", där vi har det reflektiva "minnas", som är besläktat med Munin, medan "huske" och "komma ihåg" frändas med Hugin, den andra korpen.

Mitt rimliga antagande är att kasus har blandats om någon gång i historien, och att verbet "hågas", som är det som ligger närmast danskans och norskans "huske", betyder något helt annat.

Men vi har alltså personen som subjekt i satsen, där det kanske snarare skulle vara ett epitet till "håg"; det som faller mig naturligt vore: "Det kommer i min håg." Och vi säger: "Jag kommer ihåg."

Och också den andra idiomatiska formen, jag minns, har fått reflexiv form, som förefaller mig lika dunkel. I nästan alla andra språk används raka presensformer, men inte i svenska. Jag undrar så klart varför, och hur vi tappade våra brödraspråks uttryck, och varför vi har växlat släktskapet med korparna.

Anmäl
2010-03-26 16:10 #1 av: raphanus

Sannolikt är dagens formulering "jag kommer ihåg dig" en ombildning av uttrycket "du kommer i min håg", alltså "jag minns dig". Formuleringar liknande den förmodade äldre svenska lever kvar i modern ryska och estniska:

Sa tuled mul meelde = "Du kommer hos mig i hågen" = Jag kommer ihåg dig
??? ????????, ???... = "Mig kommer i hågen, att..." = Jag minns att...

Wikipedia förklarar namnen Hugin och Munin så här.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.