Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Grammatik

hans o hennes

2010-10-13 22:06 #0 av: fantaa

Nån som vet varför man säger hans och hennes.

Det borde i konsekvensens namn heta antingen hans och hons eller honoms och hennes

 

Anmäl
2010-10-14 00:27 #1 av: Inkanyezi

Nja, om du är ute efter konsekvens och logik, så ska du kanske inte titta på naturliga språk. I matematiken, den euklidiska geometrin och fysiken kan man hitta många exempel på konsekvens, men språket går sina egna vägar.

Anmäl
2010-10-14 12:40 #2 av: Lena1971

'Han' finns ju som en gammal objektsform? Det är därför man kan säga "Jag gav den till han" i vissa dialekter.

Jag har inte läst svensk lingvistik, tyvärr. Jag är säker på att Raphanus eller någon annan kan förklara objektsformerna. Glad


Mvh Lena
Sajtvärd på
Cancer iFokus

Anmäl
2010-10-15 09:12 #3 av: Ephraim

 

Som påpekats i #1 är naturliga språk inte konsekventa och vad gäller pronomen och andra vanliga ord är oregelbundenheten vanligen större än hos ord som används sällan. Det faktum att pronomen har särskilda objektsformer är ju anmärkningsvärt i sig eftersom substantiv inte har det.

Vad man får ha i åtanke är att dagens språk inte är skapade vid ett enda tillfälle efter regelbundna mönster. Språken är en produkt av långsamma förändringar över tid. Då kan man också förvänta sig att oregelbundenheter uppstår. Samtidigt tenderar många oregelbundenheter att slätas ut med tiden eftersom talarna (mer eller mindre omedvetet) strävar efter konsekvens, precis som fantaa i förstainlägget. Men ju vanligare orden är, desto större inkonsekvens kan vi hantera.

"Hans" och "hennes" har utvecklats ur fornnordiskans pronomen och under fornnordisk tid fanns det flera sätt att bilda genitiv än att slänga på ett -s. Idag ser det ut som att "hans" är bildat ur "han" och "hennes" är bildat ur "henne", genom att man slängt på ett -s såsom vi är vana vid. Men det är inte riktigt sant.

Den fornnordiska böjningen var ungefär lika oregelbunden som dagens (neutrumformer och pluralformer är med bara för fullständighetens skull):

Singularis Maskulinum Femininum Neutrum

Nominativ: hann hon þat

Ackusativ: hann hana þat

Dativ: honum henni því

Genitiv: hans hennar þess

 

Pluralis

Nominativ þeir þ?r þau

Ackusativ: þá þ?r þau

Dativ: þeim þeim þeim

Genitiv: þeir(r)a þeir(r)a þeir(r)a

 

De maskulina formerna har i stort sett bevarats med regelbundna ljudändringar. Det som har hänt är att dativformen har generaliserats som objektsform. Genitiv var som synes "hans" redan i fornnordiskan. Vad gäller de feminina formerna är "hon" och "henne" precis vad man hade väntat sig utifrån regelbundna ljudändringar. Även här har dativen generaliserats som objektsform. Däremot är genitivformen en nybildning. Den nya formen är nog bildad i analogi med substantiv där gamla feminina genitiver på -ar försvann ur språket och -s generaliserades för alla substantiv. Man hade kanske väntat sig att det skulle heta "hens" men så blev det inte, vet inte om det var under inflytande av dativformen.

Sen kan man förstås fråga sig hur de fornnordiska formerna har uppstått och det är en ganska svår fråga. De har uppenbarligen utvecklats från urnordiska former, som har utvecklats från urgermanska former, som har utvecklats från urindoeuropeiska former, som i sin tur utvecklats från något äldre språk som vi inte vet särskilt mycket om. Men att försöka utröna hur den utvecklingen har gått till för nog för långt...

---

#2 De dialekter som tillåter "jag gav den till han" är som framgår av tabellen inte konservativa i detta avseende eftersom fornnordiskan skulle haft dativformen "honum" här. Däremot tror jag att det fortfarande finns dialekter där man säger motsvarande "jag såg (ha)n" men "jag gav den till (ho)nom", och "jag såg 'na" men "jag gav den till (hen)ne". Dessa är konservativa och har behållit den fornnordiska distinktionen mellan ackusativ och dativ. I de dialekter och sociolekter där man säger "jag gav den till han" är det nog svårt att säga om man har bevarat en gammal ackusativform och generaliserat den som objektsform eller om man helt enkelt generaliserat nominativformen även som objektsform.

 

Anmäl
2010-10-17 03:09 #4 av: Lill-Kisse

#3 Det var alldeles fantastiskt att få ta del av ett så utförligt svar. Visserligen är det en bra bit över min nivå, så jag förstod inte precis allt. Jag fick ändå lära mig mycket tack vare alla detaljer och exempel.

Tack!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.