2017-05-20 17:09 #0 av: raphanus

En viss tanke kanske skulle kunna se likadan ut i vems huvud den än dyker upp, men så fort den ska kläs i språkdräkt kan den komma att se ut på ganska olika sätt. Den svenska språkdräkten är sydd på ett visst sätt. Den norska är hoptråcklad på nästan samma sätt, fast är ändå lite annorlunda. Sedan finns det också språk som - i jämförelse med svenskan - är som vrängda helt på avigan!

Jag var sex år gammal när jag kom till insikt om att det språk vi vanligtvis talade hemma inte var det språk man borde tala om man ville komma någon vart i världen. De stora sammanhangens språk och det språk som alltid drog till sig mest uppmärksamhet och kapital var i stället engelska. Jag kunde inte alls engelska själv, men tänkte mig att min allvetande mamma kanske kunde hjälpa till.

- Mamma, vad heter ”hur” på engelska?
- Det heter ”how”.
- Jaha, och hur stavas det?
- Det stavas h-o-w.

- Mamma, vad heter ”mycket” på engelska?
- Det heter ”much”.
- Jaha, och hur stavas det?
- Det stavas m-u-c-h.

- Mammaaa, vad heter ”är” på engelska?
- Det heter ”is”.
- Hur stavas det?
- Det stavas i-s.

-  Men, mamma, vad heter ”klockan” på engelska då?
- Det heter ”the clock”.
- Hur stavas det?
- Det stavas t-h-e c-l-o-c-k.

Jag kommer inte ihåg hur länge mamma härdade ut, men naturligtvis var gränsen för hennes tålamod med mina frågor snart nådd. För att ändå försöka behålla någon sorts pedagogisk höjd och kvalitet i sin uppfostran, försökte hon med:

- Alltså, det går inte riktigt att översätta så där, ord för ord. Engelskan fungerar inte riktigt så.

Och med ens var en av min barndoms små illusioner om den stora världen krossad. Visst visste jag att det fanns massor av andra språk än svenska, men jag trodde väl att de mest var som lättknäckta, transparenta koder, som kunde läggas direkt som små filter över svenskan, och att varje ord i svenskan hade en direkt motsvarighet i alla andra språk. Så lätt är det ju inte. Min fascination över att det inte är så lätt var ändå väckt, och jag började leta system för hur man kodar om mitt eget språk till andra. Så lätt som det är att koda om 1+1 till 2 är det ju aldrig, men det går, och ibland hittar man också ganska vattentäta (om än invecklade) metoder för det.

Det är nu många år sedan jag kom till den skrämmande insikten om språkens bristande strukturella överensstämmelse, och sedan dess har jag bland annat lärt mig estniska. Den engelska jag en gång som sexåring så gärna ville traktera är ju åtminstone släkt med svenska, men estniska är inte ens på samma språkträd som svenska och har en hel del överraskningar att bjuda på för den som med svenska i grunden vill lära sig det. En är hur de bisatser i svenskan som börjar med som hanteras. 

(Vad är nu en bisats igen? Jo, ett exempel på en sådan är som börjar med som, i förra styckets sista mening.)

Eftersom grammatik i regel inte är någon publikfriande disciplin, tänker jag inte tråka ut er med en kaskad av termer. För att förstå skillnaden mellan svenskans och estniskans sätt att forma tankar kan man ju i stället lyfta på förlåten och titta på hur en godtycklig estnisk text ser ut i någorlunda direkt översättning till svenska:

Narkotikapolisen fick i förrgår in en oroväckande anmälan om att en förstaklasselev på en av Tallinns skolor hade ätit en ecstasytablett och därför hamnat på sjukhus.

Genast började man kontrollera uppgifterna och polisen besökte skolan, uppger polisområde Norr. Vid samtal med skolan framkom det att en förälder sett ett i sociala medier spritt inlägg om rosa tabletter som ser ut som björnar. Barn som i andra länder har ätit dessa har sedan måst uppsöka sjukhus.

Föräldern höll ett varnande samtal med sitt i första klass gående barn.

Enligt Margo Kivila, förundersökningsledare på brottsutredningsenheten i polisområde Norr, var anmälan alarmerande, eftersom liknande saker har inträffat i andra länder. Erfarenhet visar att i våra grannländer utbredda trender förr eller senare når oss. I april blev polisen kontaktad av en klassföreståndare på en i tallinnförorten Lasnamäe belägen skola. Två elevers utseende och trötta uppsyn väckte misstanke hos klassföreståndaren om att de använt narkotikapreparat. 

I sådana här fall ger polisen unga möjlighet att delta i programmet Ren framtid, där poliser och psykologer tar hand om dem. Deltagarna måste under sex månader kunna visa att de är rena från de förbjudna ämnena. De i programmet deltagit havande unga får fortsätta sina liv utan någon anmärkning i brottsregistret. 

Så här går det förstås att uttrycka sig även på svenska, men i nutida svenska framstår denna sorts satsfogning ändå som lite väl konstlad, högtravande eller utochinvrängd, om man så vill. De fetmarkerade exemplen skulle på svenska se bättre ut i formuleringar med ordet som:

En förälder hade sett ett inlägg som hade spritts i sociala medier.
Föräldern höll ett samtal med sitt barn som går i första klass.
Trender som sprider sig i våra grannländer når förr eller senare oss.
En skola som ligger i tallinnförorten Lasnamäe.
De unga som har deltagit i programmet.

Efter att ha bott mer än fyra år i Estland kan jag inte säga annat än att den här sortens satsfogning är mycket vanligt förekommande, både i tidningsspråk och i vardagligt tal. När jag flyttade till Estland och började damma av mina sedan ett drygt decennium avsomnade grundkunskaper i estniska kom den som en smärre chock. Jag vred och vände på tidningstexterna jag kom över, och det tog ett bra tag innan polletten trillade ned. Jag bläddrade även i den lärobok jag hade använt 18 år tidigare, och kunde konstatera, att den trots att den är mycket grundlig i övrigt nämner estniskans satsvrängande bara mycket kort.

Nyckeln till mysteriet är i många fall bokstaven v.

När estniskan tillgriper sådana här satsförkortningar som praktiskt taget vänder upp och ned på hela tankegången, åtminstone för många av oss som gärna tänker på svenska, så är det i många fall genom att använda en böjningsform som innehåller bokstaven v. Om man läser en estnisk text och ser bokstaven v, då kan det alltså vara läge att anstränga sig lite extra, för där vankas det gärna klurigheter!

Üheksandat korda toimuv festival on muutunud Tallinna suviseks visiitkaardiks
Den för 9:e gången pågående festivalen har blivit Tallinns sommarvisitkort = Festivalen, som pågår för 9:e gången, har blivit Tallinns sommarvisitkort

Ungefär samma sorts uttryckssätt gör sig gällande i finskan, och även där är det ofta bokstaven v som lurar i maskineriet.

Tuo kakkua syövä nainen on minun siskoni
Den där kak-ätande kvinnan är min syster =
Den där kvinnan som äter kaka är min syster

Även turkiskan har en förkärlek för sådana här satsförkortningar där svenskan hellre använder som-bisats, men i turkiskan är det då ofta bokstaven n som ställer till det:

Masaya oturan adamları tanırım
Jag känner de vid bordet sittande männen =
Jag känner männen som sitter vid bordet

När man lär sig främmande språk stöter man förr eller senare på sådana här tankevrängande egenheter, vare sig det nu gäller att fråga hur mycket klockan är på engelska eller att smyga in en som-bisats i sin estniska. Har du själv någon gång läst ett främmande språk och stött på någon liknande märklighet?