Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Nation, politik och identitet

Norsk purism med svenska och norska ögon

2011-09-14 18:38 #0 av: raphanus

Skulle det smaka med en gulebøy? Eller vill vi kanske ha slurpeslange i vår rusbrus? Kanske vi måste sätta oss i brusefåtøljen efteråt också? Språk iFokus tar en närmare titt på varför norskan har så lustiga ord.

Vi jordbor har en benägenhet att dela upp jorden vi bebor i olika länder, och mellan våra länder drar vi mer eller mindre hårt bevakade gränser. Allt eftersom gränser etablerar sig, brukar också skillnader mellan människorna på ömse sidor om varje gräns utkristallisera sig. Ibland är skillnaderna löjligt små, och ibland blir de föremål för skämt.

Just jordborna som bor på ömse sidor om Kölen, som går över bergskedjan Skanderna, växer inte sällan upp med uppfattningen om att de som bor på den icke egna sidan är sådana man gärna skämtar om. Norrmän skämtar gärna om svenskar, svenskar skämtar gärna om norrmän och ganska ofta går skämten ut på att de som bor på den icke egna sidan av Kölen är lite bakom flötet.

En ganska väsentlig del av skämten som svenskar gärna berättar om norrmän går ut på att göra norska språket till åtlöje. Norskan framställs som primitiv, och norrmännen som världsfrånvända och icke benägna att anamma det internationella ordförrådet. Som exempel på ord ur sådana här vitsar kan ges:

”Norska”

Svensk översättning

brusefåtølje

toalett

gulebøy

banan

pustepjekse

joggingsko

rullebrum

bil

Inga av de ovan listade orden kan sägas vara riktig norska. Just de fyra exempelorden heter i verkligheten precis likadant på norska som på svenska. Man kan ju då undra varför svenskar ibland gör sig lustiga på det norska språkets bekostnad. Finns det fog för det? Ja, det kan man faktiskt säga att det finns.

En företeelse som gör att norskan kan väcka löje hos svensktalande kallas på fackspråk för purism, och purismen är ett exempel på en icke helt obetydlig skillnad mellan språkförhållandena på ömse sidor om den svensk-norska gränsen. Traditionellt är norskan mer puristisk än svenskan. Purismen som språklig egenhet innebär en strävan efter att hålla språket rent från främmande element. Medan svenskan traditionellt har varit rätt öppen både för främmande ord, såsom television, massmedia samt feedback och för främmande stavning som i charm, chauvinism samt chaufför, har norskan valt inhemska ord såsom fjernsyn, kringkasting samt tilbakemelding och mer norskpräglade stavningsvarianter som sjarm, sjåvinisme samt sjåfør.

Puristiska ideal måste förstås inte anses som värda att skämta om, men har ändå för norskans och svenskans vidkommande bidragit till att en rätt tydlig rågång finns utstakad mellan de två annars rätt så lika språken. På den ena sidan av rågången har vi alltså norskan med en viss fäbless för ljudenlig stavning och inhemska ord för internationella företeelser och på den andra sidan svenskan, som är lite mer benägen att hämta in främmande ord och icke ljudenliga stavningsvarianter. Som exempel på fullt riktiga norska ord, som på grund av denna attitydskillnad skulle kunna väcka löje hos svensktalande, kan anges:

Norska

Svensk översättning

minnepinne

USB-minne

minnesvinn

blackout

nakkesleng

whiplash

rusbrus

alkoläsk

styrespak

joystick

Norsktalande och svensktalande berättar som nämnt vitsar om varandra och ofta är det samma vitsar som dras på båda sidor om Kölen. Just de språkrelaterade vitsarna intar dock en särställning. Man hör sällan norrmän göra sig lustiga över svenskarnas språk på samma sätt som svenskar ibland gör sig lustiga över norskan. Det fungerar ju inte så bra att raljera över att fjernsyn heter television på svenska, för fjernsyn råkar ju heta television (med viss variation i form och stavning) på ganska många språk. Det ligger ofta i skämtandets natur att koncentrera sig på sådant som avviker från normerna och den stora massans göranden och låtanden. Hur kompenserar norrmännen för denna uteblivna möjlighet? Jo, de skämtar om sig själva!

Sådana puristiska ideal, som omnämns ovan, anammas ibland när en nation eller något annat slags tydligt avgränsat kulturområde känner sig ansatt av främmande makter. Norge styrdes till exempel från 1536 till 1814 från Danmark, och det skriftspråk som lärdes ut i norska skolor och användes inom förvaltning, näringsliv och kyrka var under denna tid inte norska, utan danska. När Danmark 1814 överlät Norge till Sverige, ville Norge göra sig kvitt sitt danska arv. Det som så småningom hände var att Norge valde två olika vägar i denna strävan.

Idag finns det av detta skäl två officiellt godkända skriftspråksvarianter av norska: nynorska och bokmål. Båda innebär ett avståndstagande från det danska skriftspråket. Bokmålet är den språkvariant som uppvisar störst släktskap med danskan. Nynorskan är den språkvariant som strävar hårdast efter att ta fasta på det som är genuint norskt och att sky främmade språkelement så långt det låter sig göras. Bland annat kommer detta till uttryck genom att nynorskan helst undviker att använda lågtyska lånord som börjar på an- er- och be- eller slutar på –he(i)t och –else. Härav kommer sig en del karakteristiska skillnader i ordförrådet mellan nynorska och bokmål:

Bokmål

Nynorska

Svenska

angrep

åtak

angrepp

betydning

tyding

betydelse

erfaring

røynsle

erfarenhet

frihet

fridom

frihet

følelse

kjensle

känsla

størrelse

storleik

storlek

De norsktalande som har för vana att skriva på nynorska är idag i minoritet. I de flesta fall hålls bokmål för norm och bokmål är den stora massans skriftspråk i Norge. Liksom på många andra ställen på jorden hamnar här en minoritet lite i kläm, och den som är lagd åt det lite skämtsamma hållet kan kanske ibland få för sig att roa sig på denna minoritets bekostnad. Bland lustigheterna som den stora massan gottar sig åt kan man hitta exempel på påhittade nynorska ord:

Påhittad nynorska

Riktig nynorska

ringebu

telefonkiosk

røykjepinne

sigarett

jodlevatn

brennevin

Det är förstås tänkbart att dessa skämt om nynorskan har trängt igenom gränsen mellan Norge och Sverige och i Sverige omformulerats för att gälla inte bara nynorskan, utan all form av norska. I Sverige gör en del sig alltså lustiga på norrmännens bekostnad, men i Norge gör man sig inte lustig blott på svenskarnas bekostnad, utan även på sin egen.

Källor
Bokmålsordboka og Nynorskordboka
Kva er høgnorsk?
Wikipedia - Bokmål
Wikipedia - Danmark-Norge
Wikipedia - Nynorsk

Anmäl
2011-09-14 19:14 #1 av: parsley

Glad

Gillar som man säger på facebook.

Det finns en del svenskar som lite skämtsamt kallar USB-minne för minne-pinne.

Anmäl
2011-09-14 19:25 #2 av: raphanus

#2 - Se där, ja! Ex occidente lux, skulle man kunna säga, då!

Anmäl
2011-09-15 08:09 #3 av: Emo

Tack för en intressant artikel.

Medarbetare på Pärlpyssel och Pyssel
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo
, ägare till Emos Shop sen 1973

Anmäl
2011-09-15 08:44 #4 av: DesK

Vi använder också ordet minnepinne, tror det var mina döttrar som sa det när de var små Glad För många år sedan fick jag sällskap av en mycket trevlig norrman på en 16 timmars tågresa. Det är nog bland de roligaste 16 timmarna i mitt liv. Vi berätade massor av roliga historier för varandra Skrattande Många av dem handlade om att förlöjliga svenskarna OskyldigTyst

Désirée

Värdinna för Matlust, Husmorstips, Kost och Hörselskadade

Anmäl
2011-09-15 14:01 #5 av: [sakring]

Tack för en intressant artikel men att norskan numera skulle använda mer norska utryck än att använda utländska håller jag inte riktigt med om. På svenska säger vi dator och på norska computerSkrattande

Min man arbeter tillsammans med norrmän och en gång så höll han på att hälla upp olja i ett litet hål och en norrman kom förbi och såg detta och undrade om han trängde en fille, nej sa min man det går bra och trodde att norrmannen menade en tratt. Det var en  trasa han avsåg, tratt heter trakt på norska.Skrattande 

I början av 80-talet när han började i detta rederi så fick de ibland ta till engelska för att förstå vad de menade. Fast generellt sett så är norrmännen bättre på att förstå svenska än tvärtom då de suttit och sett på svensk TV.

Anmäl
2011-09-15 14:27 #6 av: raphanus

#5 - Jo, det går mode i allt, och även norska har förstås fackområden där engelska lånord vinner terräng. Cigarrettändare heter oftast lighter, t.ex. Dock kvarstår faktum, det skämtas fortfarande gärna på sina håll om norskans ordförråd, och det har sina randiga skäl.

En del engelsktalande brukar också dra på smilbanden åt t.ex. det svenska ordet grönsaker, som i direkt översättning blir "green things". Det låter kanske inte lika aptitretande som "vegetables".

Anmäl
2011-09-18 12:55 #7 av: LatMask

Underbar artikel, raphanus! Jag ha vetat att det är skillnad på bokmål och nynorsk men inte haft kläm på VILKEN skillnaden är.

Och jag knycker ett av dina norska ord, det ska jag ha som raggningsreplik på fest framöver:

- Hej, dricker du rusbrus?

Kommer jag att göra succe, eller...?

Anmäl
2011-09-18 14:17 #8 av: raphanus

#7 - Jag önskar dig lycka till. Norska kan öppna många dörrar.

Det finns flera anslående skillnader mellan bokmål och nynorska. Många låter sig kanske luras av namnet nynorska. Nynorskan heter inte som den gör för att den är nyare än bokmålet, utan för att den ska ses som en modern variant av gammalnorskan, medan bokmålet å sin sida egentligen är en yngre släkting till danskan.

Anmäl
2011-09-19 23:42 #9 av: svenake

# 8   Använder man olika räkneord i nynorsk och bokmål?

Anmäl
2011-09-20 12:08 #10 av: raphanus

#9 - Delvis. På bokmål skriver man en/ei/et(t), to, tre, fire, fem, seks, syv, åtte, ni, ti och på nynorsk ein/ei/eit(t), to, tre, fire, fem, seks, sju, åtte, ni, ti. Sju kan heta sju både på bokmål och nynorsk. Tjugo heter vanligen tjue i båda målformerna, men i bokmål kan också formen tyve förekomma. Det föreligger också en del skillnader mellan ordningstalen. 100:e heter hundrede på bokmål, men hundrande på nynorsk.

Genom dansk påverkan har man i norskan länge satt entalen före tiotalen, så att man har sagt enogtjue i stället för tjueen (21). Numera rekommenderas allmänt att man sätter entalen efter tiotalen, precis som i svenskan, men det äldre sättet att räkna hänger fortfarande kvar hos många språkbrukare, både i bokmål och nynorsk. Säger någon "femogfemti" på norska, kan man vara nästan helt säker på att det är 55 som avses. Det man i svenskan menar med 5:50, alltså fem kronor och femtio öre, uttrycks utan och som "femfemti".

Anmäl
2011-09-20 14:14 #11 av: [sakring]

Kunde man få danskar att övege sitt sätt att räkna på efter 49 så skulle livet bli mycket lättare för oss i södra Sverige. Inte för att jag inte kan men jag får tänka så mycket när de säger 5 och halvtres istället för 55Skrattande

Anmäl
2011-09-21 02:02 #12 av: raphanus

#11 - Ni i södra Sverige har ju i alla fall den geografiska närheten till er fördel. Det är värre för oss som bor i Norrland.

Anmäl
2011-09-21 08:14 #13 av: Emo

#12 Under många år var maten så mycket billigare i Danmark, så det mesta ätbara i vårt hushåll inköptes i Helsingör.

På gymnasiet hade vi även danska böcker. Allt fanns inte på svenska.

Ni vet kanske inte att vi i Skåne tidigt hade TV. Det var dansk TV vi hade i många år innan vi fick svensk, så det var naturligt för oss att läsa dansk text till utländska filmer.

När danskar kommer hit och pratar, så tänker man knappt på att det är ett annat språk. Jag läser också gärna danska författares böcker på originalspråket.

När min man och jag var på Jylland och jyllänningarna inte förstod oss trodde jag att de drev med oss, men det berodde på att Jylland ligger så långt från Skåne att de hade svårigheter med språket, medan vi tyckte att det bara var att snacka på.

Medarbetare på Pärlpyssel och Pyssel
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo
, ägare till Emos Shop sen 1973

Anmäl
2011-09-21 13:25 #14 av: raphanus

#12 - Samma relation som du har till danskan, har jag till norskan. Jag var rätt gammal när det gick upp för mig att det faktiskt finns svenskar som tycker att det är svårt att förstå norska.

Anmäl
2011-09-21 14:00 #15 av: LatMask

Haha, Emo, jag måste säga att jag förstår jylländska bra mycket bättre än (viss) skånska! Så kan det vara...

Anmäl
2011-09-21 17:34 #16 av: svenake

Många danskar säjer att dom har lättare att förstå Stockholmska än skånska.

 

En del Köpenhamnare säjer till och med att det är lättare med Stockholmska  än  - Bornholmska.

Själv ser jag dagligen dansk TV  och läser dansk TEXTTV.  Det kan man även göra på nätet. Vädret är exaktare på dmi.dk   kolla  själv  och sedan läser jag www.bt.dk  på nätet med.  Men jag läser även VG.no på nätet.

Anmäl
2011-09-22 21:26 #17 av: Effie

#14 Samma insikt här, för bara några år sedan. Fast jag har ju även tidigare förstått att det finns enstaka ord som kan vara lite luriga, men språket totalt...?

Läsa norska och danska försöker jag göra lite då och då. Jag har konstaterat att det är trögare för mig att läsa nynorsk än bokmål. Egentligen borde jag inte läsa norska/danska böcker i svensk översättning.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2011-09-23 01:14 #18 av: raphanus

#17 - Jag kan tipsa om Herbjørg Wassmo, hon skriver bra böcker, tycker jag. Vill du öva dig på nynorska, kan jag rekommendera Tarjei Vesaas. En sentida läsvärd författare är Erlend Loe. Ta Oslotåget och gå i bokhandeln på shoppingtur, vetja!

Anmäl
2011-09-23 07:38 #19 av: Effie

#18 Tack för tips raphanus; jag har inte läst dem på norska. Jag var i Halden i somras, för att hälsa på släkten, och då passade jag på att gå in i bokhandeln på Storgata. Expediten rekommenderade mig några författare; jag kom hem med Verdensmesterne av Henrik H Langeland och Nede i himmelen av Tove Nilsen. Det är ju inte direkt billigt med böcker i Norge, annars hade det nog blivit fler. Har inte hunnit läsa dem än.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2011-09-23 08:28 #20 av: Emo

Biblioteken har en hel del litteratur på danska och norska. De har även mycket på andra språk. Man kan också beställa fjärrlån.

Medarbetare på Pärlpyssel och Pyssel
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo
, ägare till Emos Shop sen 1973

Anmäl
2011-09-23 12:30 #21 av: Effie

#20 Helt rätt, biblioteken ska man utnyttja; i det fallet handlar det bara om min lathet. Och möjligen att jag inte har särskilt bra koll på norska författare. Jag tittade på sökfunktionen i Göteborgs bibliotek, och den är utformad för personer som vet vad de letar efter. "Jag vill hitta en trevlig bok på norska" var ingen bra fråga Glad - jag fick 2296 träffar (de är säkert trevliga allihop...). Jag tror jag börjar med att leta rätt på hyllan för utländsk litteratur på mitt närmaste bibliotek.

Fast det jag är ute efter är nog mest svaret på frågan: Varför översätter man mellan norska/danska/svenska? Men jag ska inte svara på frågan, eftersom jag tycker norska är ganska naturligt.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2011-09-23 13:43 #22 av: svenake

# 21     Fast man får vara beredd på en del trevliga missförstånd.

 

En del ord på danska kan vara rätt roliga!!

Gummiget

Rambuck

Anmäl
2012-01-09 21:14 #23 av: Ratlings

#8 Hur menar du att norska kan öppna många dörrar? Glad

// Lise
Bloggen om ett hundigt liv
When nothing goes right, go left!

Anmäl
2012-01-10 08:02 #24 av: Bjornen

Många norska ord har bevarat de ursprungliga "ursvenska" orden. Jag som har läst mycket av ålderdomliga texter märker det bra. Även många av de ursprungliga orden finns kvar i våra dialekter.

Det medeltida vindöga (moderniserat) är ju väldigt självklart vad det är och särskilt när man tänker på tiden före glasets användning.

Hängsler (häng-slör) är väl också ganska självklart att där hängde man upp dörren.

Anmäl
2012-01-10 09:57 #25 av: svenake

#  Det låter rimligt,  -  ordet gångjärn kom när man fick hängsler av järn.  Jag har hört äldre lantbukare på Österlen använda "hängsler"  istället för gångjärn.

Anmäl
2012-01-10 10:05 #26 av: svenake

Borde det inte finnas en rubrik   "Etymologi"   så att vi kunde fråga om ordens historia?

 

 

Anmäl
2012-01-10 12:05 #27 av: raphanus

#23 - För mig har det till exempel öppnat en dörr till arbetsmarknaden. Jag sökte säkert hundrafemtio jobb och var på 40 anställningsintervjuer innan jag fick ett där arbetsspråket råkade vara norska. Och väl på det jobbet har jag knutit många viktiga kontakter.

#26 - Det finns två kategorier som heter Vad betyder ordet/meningen och Vad kallas saken/företeelsen. Kika in där.

Anmäl
2012-01-10 15:40 #28 av: Ratlings

#27 Jag har inte märkt att det gör någon skillnad, har inte hittat något sånt jobb än heller dock.. :/

// Lise
Bloggen om ett hundigt liv
When nothing goes right, go left!

Anmäl
2012-01-10 19:47 #29 av: raphanus

#28 - Det kan förstås bero på var man bor också.

Anmäl
2012-01-10 20:00 #30 av: Ratlings

#29 Ja det är väl en stor del det.

// Lise
Bloggen om ett hundigt liv
When nothing goes right, go left!

Anmäl
2013-01-11 20:30 #31 av: deeremf

aaaw, ingen tallefjant.

Anmäl
2013-01-11 20:32 #32 av: deeremf

#8

 

Hette också

 

Hovamål og Talemål en gång i tiden.

Anmäl
2015-09-14 14:19 #33 av: HaraldHansen

#5

" På svenska säger vi dator och på norska computer"

Det stemmer nok ikke.  Vi sier "datamaskin" på norsk.  "Computer" er det ingen som sier. 

Anmäl
2015-09-16 15:06 #34 av: FreddeGurra

På danska säger man väl computer?

Anmäl
2015-09-16 21:53 #35 av: thenameless

Jag tycker att bi borde vara mer som norrmännen och hitta på egna ord istället för alla dessa låneord  ifrån främst engelskan. Men det lär inte hända

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence....

Anmäl
2015-09-17 16:28 #36 av: raphanus

#34 - På danska säger man computer,  datamaskine eller datamat. Tyvärr är användaren sakring inte längre kvar på forumet, så vi vet inte varifrån uppgifterna om att det skulle heta computer på norska. Datamaskin är det som gäller på norska, som HaraldHansen skriver.

Anmäl
2015-09-17 17:30 #37 av: Ephraim

Faktum är att det verkar kunna heta computer på norska också ibland men det är nog inte det vanligaste ordet och jag skulle gissa att många ser det som en ful anglicism. Jag hittar en del exempel på internet:

"Husker du å rense tastaturet på familiens bærbare computere og tablets en gang i mellom?"

"Dagens personlige computere er blitt lett, smale og transportable, og således en integrert del av mange menneskers liv."

"Som beskrevet i brukermanualen og lisensavtalen, tillater en lisens installasjon på en computer."

Det andra citatet är faktiskt från bokmålets Wikipedia-sida om "Datamaskin". Och bruket av tablets i första citatet visar väl att norrmännen är ganska pigga på att låna engelska ord också.

Anmäl
2015-09-22 21:53 #38 av: Veda

Jag läser en hel del böcker på norska och lyssnar även på norska  ljudböcker. Men det blir bokmål. Danska läser jag mest i turistbroschyrer och liknande. Det går bra men inte lika snabbt som norskan, eftersom jag inte övat det. Men att förstå talad danska är betydligt svårare,  framför allt om personen talar snabbt och börjar de prata siffror då blir jag helt ställd.

Norska böcker köper jag framför allt på loppis och liknande (i Norge) och ljudböcker brukar jag köpa som nedladdningsbara mp3-filer.

Men min helt ovetenskapliga och personliga åsikt är att norskan har massor med ord som liknar tyskan, holländskan och engelskan. Kan det vara så att orden kom till Norge med fartyg för så länge sedan att man tror att de är ursprungliga? Eller har Norge "exporterat" orden till andra länder?

Anmäl
2015-09-23 00:15 #39 av: thenameless

#38 Norskan är ju precis som Svenskan och Tyskan ett germanskt språk så vi har ju gemensamma rötter i vårt språk. Sen var de nog inte lika protektionistiska förr i tiden som de är nu? De hade nog många invandrare ifrån tyskland och holland som skötte det ena och andra de med?

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence....

Anmäl
2015-09-23 08:39 #40 av: Inkanyezi

Många av våra lånord har ju kommit med hantverkare och andra yrkesmän som har vandrat över stora delar av Europa. Exempelvis sjötermer på de nordiska språken kommer i stor utsträckning från holländska. Holländare dominerade en lång tid sjöfarten på Nordsjön och i Östersjön, och många skeppsbyggare i vårt land kom från norra Tyskland och Holland. Också inom andra områden kom yrkesmän söderifrån och har färgat språket inom sina respektive näringar.

Våra inlån kanske främst kommer från lågtyska och holländska, men också från franska, och i någon mån från finska.

Bland nautiska termer tänker jag speciellt på ett ord som ters, som heter lika på norska, och som kommer från holländska teers. Norskan har också ordet knevel, för precis samma sak, och på tyska heter det Knebel. Det är rätt uppenbart att där finns ett samband, även om man inte säkert kan hitta ursprunget. Tyskans Knebelbart har vi lånat in som knävelborrar, ett ord som är rätt lustigt. Knebel betyder tvärslå, så det handlar om ett skägg "på tvären". Och norskan har alltså den tyska tvärslån som lånord för ett stycke av hårt material som sätts in på tvären i knutar eller ögon för att lätt kunna lösa förbindningen. Både norska och svenska har också det holländska ordet.

Så visst har det lånats friskt också till norska, och invandring är knappast någon ny företeelse. Också de folkgrupper som har varit här längst har ju vandrat in sedan isen smälte.

Anmäl
2015-09-23 12:46 #41 av: thenameless

Sant även Samerna som var här först kom ju någonstans ifrån.

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence....

Anmäl
2015-09-24 22:16 #42 av: Effie

Jag har lagt märke till att jag har lättare att läsa och förstå tyska och flamländska just för att jag känner igen en del ord från norskan.
Minns tex när min chef och jag var i Gent, och på en dörr stod det Trekken. Det står ju Tryck, tyckte han - men jag läste det på norska och tyckte man skulle dra i dörren.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2015-09-26 13:50 #43 av: Ephraim

Svenska, danska och norska har alla lånat en väldigt mycket från lågtyskan (även kallad plattyska) under medeltiden. Lågtyskan är på många sätt ett mellanting (både språkligt och geografiskt) mellan nederländskan och högtyskan (det vi ofta bara kallar "tyska") så kan man något av de språken känner man igen många lågtyska ord. Karakteristiskt för högtyskan är att den gått igenom en ljudutveckling där exempelvis äldre t blivit till /ts/ (stavat z eller tz) eller /s/ (dock ej i vissa konsonantkombinationer), d blivit till /t/ och th blivit till /d/. Detta har inte skett i lågtyskan eller nederländskan, så därför kan de ofta vara mer lika varandra.

Vi har också lånat en hel del från högtyska och nederländska, förstås. Dessa ord är nog i allmänhet lite nyare.

I de nordiska språken kan vi känna igen lågtyska lån bland annat på att de innehåller obetonade prefix som be- (betala) eller för- (förtala). Många ord på an- är också lån (ansikte) men inte alla (ansvar). Också ljudkombinationen kt tyder i allmänhet på ett lågtyskt ursprung (makt av lågtyska macht).

Betala kommer tydligt av lågtyska betalen, snarare än högtyska bezahlen. Jfr nederländska betalen. Dock är tala i sig ett inhemskt ord.

Men ibland är det svårt att se om ett ord är inhemskt eller av lågtyskt ursprung bara genom att se på det. Dessa ord är väl integrerade i de nordiska språken och ofta är de gemensamma för alla nordiska språk. Bliva (bli) är ett lågtyskt lån i danska, norska, svenska och färöiska, och det fanns åtminstone förr i isländskan också (i andra språk verkar det också ha kvar den äldre betydelsen av "förbli, stanna kvar" som nog har försvunnit i svenskan utom i dialekter). Det är inte alls uppenbart att det är ett lån.

Sen finns det ju exempel på att ord bara lånats in i vissa språk. Ordet fråga verkar det bara vara svenskan som har lånat, i danska och norska används normalt det inhemska spørge/spørre/spørje/spørja (spörja på svenska fast det används väl knappt idag). Och lånordet trekke/trække verkar vara typiskt för bokmål och danska, det finns vad jag kan se inte alls på svenska. Svenskan använder ju också det inhemska börja, där danska och norska hellre använder lånordet begynde/begynne. Vi har ju begynna på svenska också men det är gammaldags. I danska är det tydligen omvänt, børje är gammaldags. På nynorsk verkar børje/børja också användas.

Anmäl
2015-09-27 03:22 #44 av: thenameless

#43 Intressant helt klart. Jag funderar ju också i banorna att vi har ett gemensamt ursprung med tyskarna och nederländarna.  Både genetiskt och språkligt då vi troligen vandrade upp genom Europa gemensamt  när inlandsisen drog sig undan sen för att sen splittras i olika grupper,  Då vi t förmodligen talade någon form av urgermanska (gamla ideer jag vet) Men som ju gör att vi har väldigt många ord gemensamt med tyskar och holländare samt en  talmelodi som är väldigt lik nederländskan.

All that is left are memories, and the pieces of a shattered existence....

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.