Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Fonologi och fonetik

Säg det i toner

2010-03-31 15:13 #0 av: raphanus

Munnen är ett fantastiskt instrument, som till exempel kan hicka, viska, sucka, bröla, kväljas, rapa, smacka, brumma och sjunga. Några av de ljud som munnen kan frambringa fungerar som språkljud. Flera språkljud i en följd kan bilda ord. Om man ändrar på ett enda av dessa språkljud som bildar en följd, kan ordets betydelse förändras drastiskt. Inte sällan kan ett enda språkljud utgöra skillnaden mellan ett harmlöst och ett fult ord!

Språket kan betraktas i mikroskop och styckas i småbitar. Texter kan styckas i ord, ord i morfem och morfem i fonem. Fonemet är ordets minsta betydelseskiljande enhet. I svenska räknas f och h som olika fonem, och det kan exemplifieras med det faktum att fett och hett på svenska räknas som olika ord.

Fett och hett

I svenskan finns också ett ljud som kallas sje-ljudet, och det kan frambringas på flera ganska disparata sätt. Oavsett om man bildar det genom en smal förträngning strax bakom den övre tandraden (ett främre sje-ljud) eller med tungryggen höjd mot gommen (ett bakre sje-ljud), räknas ljudet som ett fonem. De olika varianterna av ett och samma fonem kallas för allofoner. Dock är fördelningen mellan fonem och allofoner inte universell. De allofoner som det svenska sje-ljudet uppvisar kan i andra språk räknas som olika fonem. Till exempel i tyskan räknas Buch (med ett ljud närmast motsvarande bakre svenskt sje-ljud) och Busch (med ett ljud närmast motsvarande främre svenskt sje-ljud) som två helt olika ord, eftersom ljuden ch och sch i tyskan räknas som olika fonem.

Buch och Busch

Som betydelseskiljande enheter räknas också tonem. När det gäller tonem, räcker det inte att lära sig skilja mellan olika sorters ljud, utan man måste också lära sig att styra sin röst i rätt riktning för att kunna frambringa ett ord med rätt betydelse.

Tonalt finlir i svenskan och kinesiskan

De flesta europeiska språk skiljer inte mellan olika tonem, men det gör svenskan. I de flesta svenska dialekter finns det två tonem. Skillnaden mellan de olika tonemen åskådliggörs i regel inte i skrift, utan bara i tal.

Exempel:

Tonem I Tonem II
anden Anden simmade i dammen Anden lämnar kroppen när man dör
buren Papegojan satt i buren Larsson blev buren på bår
giftet Giftet dödar på tio sekunder Per fick två barn i andra giftet
stegen Ulla hörde stegen ute i farstun Ulla ramlade från stegen


Gift

I svenska finns sådana här tonala skillnader enbart i flerstaviga ord. Ett språk som många förknippar med ett liknande fenomen är kinesiska. Rikskinesiskan har fyra betydelseskiljande tonem, men till skillnad från svenskan kan dessa tonem också fungera som betydelseskiljande markör i enstaviga ord. Ett vanligt exempel på detta fenomen är meningen ”妈骂马?”, där varje stavelse uttalas som ma, men med olika tonem. Meningen betyder ”Skällde mamma på hästen?” och brukar skrivas ma mà ma ma i latinsk transkription. Tecknen ovanpå vokalerna representerar de olika tonemen.

Exempel på ord med olika toner i kinesiskan

Tonspråk i Afrika

Ett annat språk där tonem är avgörande för ordens betydelse är kele eller lokele, som talas i närheten av Kisangani i Kongo-Kinshasa. Ett av de mer gruvliga exemplen på betydelseskillnader i kele är frasen alambaka boili, som kan ha två väldigt olikartade betydelser, allt beroende på om stavelserna har hög eller låg ton. De tonala skillnaderna illustreras här med grav (`) respektive akut (´) accent:

álàmbáká bòìlì =
han vaktade flodstranden
álámbáká bòílì =
han kokade sin svärmor


De tonala skillnaderna i kele orsakade vissa svårigheter för de missionärer som en gång kom till Kongo för att sprida kristendom bland befolkningen. En del av dem som fick lära sig Herrens bön, fick sig itutat att den lyder: ”Låt ditt rike inte komma. Låt din vilja inte ske”, och detta berodde sannolikt på att missionärerna hade svårt att hålla isär de betydelseskiljande tonemen.

Bibel

Kluriga språkmelodier på närmare håll

Torsby kommun

För dem som bor i Sverige kanske egenheterna hos språk som kele och kinesiska låter exotiska, och tonemsystemen i de här språken kanske dessutom förefaller betydligt mer avancerade än svenskans ordning med två tonem. Dock kan det vara värt att notera att det finns svenska dialekter som har en långt mer avancerad ljudstruktur än riksspråket. I norra Värmland talas än idag en dialekt som kallas dalbymål, och som förutom tonem I och tonem II har ett slags ”vokalgung”, som liknar rikssvenskans tonem II, men som inte inbegriper två stavelser, utan en. Den tonala växling som i rikssvenskan är fördelad på två stavelser, äger alltså här rum inom en enda stavelse. Dalbymålet har ingen enhetlig skriftspråksnorm, men i exemplen nedan tecknas dess vokalgung med apostrof.

Exempel på svenska ord vars motsvarigheter i dalbymål har vokalgung:

Rikssvenska   
Dalbymål
en böld
en bö'rdd
en jänta
e jä'nt
hade ha'dd
visste ve'sst


Ordpar med vokalgung som enda skiljemärke:

Ord utan vokalgung   
Ord med vokalgung
säj = säger; säg (presens; imperativ) 
sä’j = säga (infinitiv)
gûl = gul (ental eller obestämd form)
gû’l = gula (flertal eller bestämd form); äggula
ask = ask (förvaringsask) a’sk = aska (rest efter brasa)
fett = fett (substans) fe’tt = kvinnans könsorgan


Liknande förhållanden med apokope och/eller vokalgung föreligger i många andra svenska dialekter, men den är där kanske inte lika svår att upptäcka som i dalbymålet. Dalbymålets vokalgung är det språkdrag som är svårast för utsocknes att efterhärma korrekt eller ens lägga märke till. En kontrastiv översikt över vokalgunget och ett urval av dess besläktade språkdrag skulle kunna se ut så här:

Rikssvenska: Ska man flytta, så måste man ju packa
Doroteamål:   
"Ska man flytt, så må man ju pack"
Jamska: "Ske man flyytt, så må man ju paack"
Dalbymål: "Ska en flö’tt, se måst en fäll pa’ck"


Ljudmässigt är jamskan i Jämtland närmast besläktat med dalbymålet, men har ändå ett vokalgung som i korta stavelser är lättare att urskilja än i dalbymålet. Det är förstås inte helt adekvat att dra paralleller mellan dalbymål och rikskinesiska, men ljudmässigt har dalbymålets vokalgung i korta stavelser en viss likhet med rikskinesiskans tredje ton, den fallande-stigande. Därmed är dalbymålet tillräckligt olikt rikssvenskan för att det av svensktalande från andra trakter än Dalby ska kunna betecknas som exotiskt och minst lika svårt som kinesiska att lära sig uttala korrekt.

Dykande val

En som kan vittna om dalbymålets hårdknäckta prosodi är min bror, som en gång vikarierade som mellanstadielärare i Dalby. Visserligen har min bror som barn tillbragt många sommarlov i trakten och kan förstå dalbymål ganska bra, men på hans egna försök att tala det märks det att han inte är uppvuxen med det. Han talar dalbymål med utsocknes brytning, helt enkelt. En av hans elever skulle en gång skriva en uppsats om valar, och min bror frågade eleven varför hon trodde att det bedrivs jakt på val. Hon kunde inte svara tillfredsställande på frågan, varför min bror upplyste henne om att man jagar val bland annat för att få tag i dess späck. I samma stund som han hade upplyst eleven om detta, insåg han att han kanske hade sagt något olämpligt. Dalbyordet spe’kk låter nästan likadant, men är ett namn för mannens könsorgan. För att förtydliga vad han menade, sade han att han med späck menade fett. Hans elev var vid det här laget så förvirrad och inne på ett helt annat tankespår, att hon sannolikt uppfattade det min bror sade  som fe’tt med vokalgung, och det är på dalbymål en mindre salongsfähig benämning för kvinnans könsorgan. Vad det i slutändan blev av flickans uppsats om valar förtäljer inte historien, men min brors lärarpondus fick sig i alla fall en ordentlig törn.

Källor
Wikipedia - Fonem
Wikipedia - Sje-ljudet
Wikipedia - Allofon
Wikipedia - Ordton
Wikipedia - Standardkinesiskans fonologi
Tones and tone changes
The lighter side of language
Dalbymålet
Jamska

Tonspråk och språktoner på webben
Youtube - Kinesiska toner 1
Youtube - Kinesiska toner 2
Youtube - Yangyangs kurs i kinesiska
Dalbymål
Lokele

Anmäl
2010-03-31 15:32 #1 av: Bergspuman

Just det där vokalgunget, finns ju i Hagforsmålet också.

Nä'st ve'ck' har vi ett mö't. (Nästa vecka har vi ett möte)

Intressant!

Anmäl
2010-03-31 15:49 #2 av: raphanus

#1 - Ja, det har du rätt i, men det vokalgunget är nog inte lika förrädiskt diskret som längst norr i Värmland. Det hörs tydlig skillnad mellan en person från Dalby och en från Hagfors.

Anmäl
2010-03-31 16:45 #3 av: Emo

Vilken underbart roande berättelse i en så intressant artikel. Bra pedagogik.GladSkrattande

Medarbetare på Pärlpyssel och Pyssel
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo
, ägare till Emos Shop sen 1973

Anmäl
2010-03-31 17:08 #4 av: bluegoose

Väldigt intressant artikel! Tack, Raphanus!

Anmäl
2010-03-31 18:43 #5 av: raphanus

#3-4 - Roligt att ni gillade den. Jag var rädd att den kunde uppfattas som lite tradig, eftersom jag ville få med så mycket i den.

Jag har försökt hitta ljudexempel på Internet med skillnaderna mellan svenskans tonem I och II, men jag har gått bet. Om någon hittar bra ljudklipp på Youtube eller så, så säg gärna till. Youtube bjuder annars på en hel del mer eller mindre seriösa kurser i svenska:

Anmäl
2010-03-31 18:57 #6 av: Maria

Fantastiskt bra artikelKyss

/Maria

 

Anmäl
2010-03-31 19:04 #7 av: Emo

Hej raphanus inte nog med att jag njöt i fulla drag när jag läste din excellenta artikel, nu har du till och med fått mig att gilla ett trevligt Youtube-klipp.

Medarbetare på Pärlpyssel och Pyssel
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo
, ägare till Emos Shop sen 1973

Anmäl
2010-03-31 19:46 #8 av: svenake

#5  Mycket bra klipp- måste sända det till släkt i USA och Kanada.

Kom att tänka på en gammal barnhistoria:

När man ätit för mycket  så har man förätit sej,

när man lovat för mycket har man förlovat sej.

Och när man gift sej - är man då förgiftad?  Glad

Anmäl
2010-05-16 00:35 #9 av: Lill-Kisse

Har förtvivlat letat efter Dalby i Värmland. Nämn någon mera känd ort i närheten. Torsby kanske?

För övrigt kan jag berätta att en norrlänning från inlandet (förslagsvis Västerbottens läns inland) känner igen de värmländska exemplen här som om de vore alldeles egna. Av egen erfarenhet har jag märkt att det bara är vissa skillnader i betoningen och att man förstår varandra riktigt bra.

Nog misstänker jag att det kan vara lämningar från ett äldre gemensamt språk med Norge från den tiden en tur över dit var mera vanligt än till centralorter i Sverige.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.