Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Språkhistoria

Bit ihop när du berättar om det förflutna!

2010-03-18 08:50 #0 av: raphanus

Som levande germanska språk räknas i dag till exempel tyska, engelska och svenska. Det tros allmänt att alla dagens germanska språk är sprungna ur ett och samma språk, urgermanskan. Trots att ingen längre talar detta språk, finns det drag därifrån som lever kvar än idag.

EKHLEWAGASTIR : HOLTIJAR : HORNA : TAWIDO

ÞURTSAIN : KIARÞI : FTIR IRENMUNT : SUN SIN . AUKAUBTI ÞINSA BU AUK : AFLAÞI : AUSTR : I KARÞUM

För de flesta av dagens läsare framstår skriftliga lämningar som de två härovan som helt obegripliga. Den första kommer från ett av Gallehushornen, är skriven med runor från den äldre futharken och är dessutom en av de äldsta bevarade fullständiga meningarna skrivna med den här sortens runor. Gallehushornen tros ha gjutits okring 400 år e. Kr. Den andra texten kommer från en berghäll vid Veda i Angarns socken i Uppland och ristades omkring 1.000 år e. Kr.

Gallehushornets inskription

Gallehushornets inskription (Avritning)

Både språket på Gallehushornet och språket på berghällen vid Veda är föregångare till dagens svenska, norska och danska. Det kan vara svårt att se det, men det finns åtminstone en liten detalj som gör att man kan vara nästan säker på att språken är just germanska, och den lilla detaljen kallas dentalpreteritum. I alla fall är dentalpreteritum en av de detaljer man gärna pekar på när man vill påvisa germanskt arv, och det är bland annat denna detalj som gör att engelska fortfarande klassificeras som ett germanskt språk, trots sitt i hög grad romaniserade ordförråd.

Preteritum är en böjningsform för förfluten tid. I alla germanska språk finns det exempel på att denna böjningsform ofta innehåller dentaler, alltså ljud som bildas vid tänderna. Bland annat detta skiljer de germanska språken från de romanska språken, vars preteritumändelser i stället ofta innehåller labiodentaler eller bilabialer (b- och v-ljud). Även de slaviska språken har en gemensam nämnare på den här punkten. Dåtidsljudet i dessa språk är någon form av l.

Svenska Engelska Tyska Danska Italienska Ryska
sade said sagte sagde diceva skazal
läste read leste læste leggeva tjital
köpte bought kaufte købte comprava kupil

 

Texten på Gallehushornet lyder i ordagrann översättning: ”Jag, Lägäst från Holt, hornet gjorde”. Både svenskans gjorde och urnordiskans tawido är exempel på dentalpreteritum, vilket ändelsernas d skvallrar om. Om texten hade varit skriven på någon sorts urslaviska eller urromanska, skulle motsvarigheterna till ordet gjorde sannolikt inte ha innehållit någon dentalljudsändelse. Likadant är det med texten från berghällen vid Veda. Den lyder i översättning: ”Torsten gjorde [denna minnesvård] efter Ärenmund, son sin, och köpte denna gård och förvärvade rikedom österut i Holmgård”. Dåtidsformerna i detta exempel är kiarþi, kaubti och aflaþi, där bokstaven þ representerar ett läspljud, och precis som dessa ord har deras nutida etymologiska släktingar dentalljud. De svenska motsvarigheterna till orden är gjorde, köpte och avlade.

Att former för förfluten tid i gamla texter har dentaler kan alltså tyda på att texterna är avfattade på något germanskt språk. Är då dessa dåtidsformer med dentaler unika för de germanska språken? Nej, då! Det råkar vara så, att dåtid bildas med dentaler även i turkiskan, ungerskan och persiskan.

Svenska Turkiska Ungerska Persiska
sade söyledi szólta goft
läste okudu olvasta khand
köpte aldi vásárolta kharid

 

I turkiskan, ungerskan och persiskan finns det dock förstås många andra egenheter som talar för att de språken ändå knappast kan vara germanska. Ett språks hemvist på språkens släktträd bestäms ju inte enbart av vad som händer vid tänderna!

Källor
Wikipedia - Golden Horns of Gallehus
Brate, Erik: Sveriges runinskrifter (Natur och Kultur, 1922)
Wikipedia - Preteritum
Dehghani, Yavar: Farsi (Lonely Planet, 2001)
Whitney, A. H.: Colloquial Hungarian (Routledge & Kegan Paul, 1970)

Anmäl
2010-03-21 02:05 #1 av: vimes

Trevlig artikel, men vad är filmen tänkt att tillföra?

Anmäl
2010-03-21 17:34 #2 av: raphanus

Filmen berättar ingenting om språken, men väl något om människorna som talade dem. Det finns dock en hel del intressanta filmer på Youtube om germanska språk och deras historia. Till exempel kan man söka på Grimm's Law eller Verner's Law.

Edit: Jag har nu hittat en bättre film att illustrera artiken med. Var så goda!

Anmäl
2010-06-04 20:42 #3 av: svenake

Är  KARDUM   detsamma som Holmgård?

Anmäl
2010-06-04 22:36 #4 av: raphanus

#3 - De flesta som säger sig förstå sig på det här vill ha det till det, ja.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.