Annons:
Etikettergrammatikartikel
Läst 27065 ggr
raphanus
2010-03-18 18:10

Grammatikskolan: Konjugationer

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

I det här avsnittet av Språk iFokus grammatikskola avhandlas begreppet ”konjugationer”.

Verben är de ord som talar om vad som händer eller vad någon gör. I många språk kan verben också böjas i olika former, beroende på om de är knutna till ett visst tidsförlopp eller en viss person. Sättet ett verb böjs på kallas konjugation. I turkiska och esperanto finns det bara en enda konjugation – där böjs alla verb på samma sätt, men på svenska finns det fyra konjugationer. Antalet konjugationer kan förstås skifta stort mellan olika språk, men i den här artikeln ska vi titta på hur det ser ut specifikt i svenskan. Kontentan av genomgången är ändå att även de svårigheter man måste igenom och de fel man kan göra är universella – de gäller på något vis alla språk.

Ett språk vet i sig självt naturligtvis inte om hur svårt det är, och ingen ensam person kan ställas till svars för hur svår ett språks grammatik kan tyckas vara. Någon gång har någon eller några samlat in och katalogiserat svenskans ord och deras böjningar, och någonstans i denna process har det visat sig att verben i svenskan går att sortera i just fyra klart avskiljbara grupper, så kallade konjugationer. I språk som har flera konjugationer brukar den konjugation som är vanligast förekommande få numret 1. Så här ser konjugationerna ut i svenskan:

Första konjugationen

• grundformen (infinitiv) slutar på –a
• imperativen stavas och uttalas precis som grundformen
• presensformen slutar på –ar
• presensparticipen slutar på –ande
• tvåstaviga presensformer har grav accent i de dialekter där grav accent förekommer
• supinumformen slutar på –at

Exempel:

Infinitiv

Presens

Preteritum

Supinum

Imperativ

Presens particip

Perfekt particip

gissa

gissar

gissade

gissat

gissa!

gissande

gissad

hämta

hämtar

hämtade

hämtat

hämta!

hämtande

hämtad

kasta

kastar

kastade

kastat

kasta!

kastande

kastad

klia

kliar

kliade

kliat

klia!

kliande

kliad

När nya verb bildas i svenskan, böjs de oftast efter första konjugationen:

Infinitiv

Presens

Preteritum

Supinum

Imperativ

Presens particip

Perfekt particip

mejla

mejlar

mejlade

mejlat

mejla!

mejlande

mejlad

sms:a

sms:ar

sms:ade

sms:at

sms:a!

sms:ande

sms:ad

twittra

twittrar

twittrade

twittrat

twittra!

twittrande

twittrad

zappa

zappar

zappade

zappat

zappa!

zappande

zappad

De som inte kan svenska så bra, brukar böja de flesta verb efter första konjugationen. Kan man svenska bra, tycker man att det låter och ser knasigt ut, men rent teoretiskt vore det ju tänkbart:

Infinitiv

Presens

Preteritum

Supinum

Imperativ

Presens particip

Perfekt particip

finna

finnar

finnade

finnat

finna!

finnande

finnad

glömma

glömmar

glömmade

glömmat

glömma!

glömmande

glömmad

tänka

tänkar

tänkade

tänkat

tänka!

tänkande

tänkad

växa

växar

växade

växat

växa!

växande

växad

** Andra konjugationen**

• grundformen slutar på –a
• imperativen är kortare än infinitiven
• presensformen slutar på –er eller är kortare än infinitiven
• presensparticipen slutar på –ande
• tvåstaviga presensformer har aldrig grav accent
• supinumformen slutar på –(t)t

Exempel:

Infinitiv

Presens

Preteritum

Supinum

Imperativ

Presens particip

Perfekt particip

höra

hör

hörde

hört

hör!

hörande

hört

lyda

lyder

lydde

lytt

lyd!

lydande

lydd

läsa

läser

läste

läst

läs!

läsande

läst

sätta

sätter

satte

satt

sätt!

sättande

satt

vänja

vänjer

vande

vant

vänj!

vänjande

vand

** Tredje konjugationen**

• grundformen slutar på betonad vokal
• imperativen stavas och uttalas precis som grundformen
• presensformen slutar på –r
• presensparticipen slutar på –ende
• supinumformen slutar på –tt

Exempel:

Infinitiv

Presens

Preteritum

Supinum

Imperativ

Presens particip

Perfekt particip

fly

flyr

flydde

flytt

fly!

flyende

flydd

gro

gror

grodde

grott

gro!

groende

grodd

spy

spyr

spydde

spytt

spy!

spyende

spydd

sy

syr

sydde

sytt

sy!

syende

sydd

tro

tror

trodde

trott

tro!

troende

trodd

** Fjärde konjugationen **
• grundformen slutar på –a
• imperativen är kortare än infinitiven
• presensformen slutar på –er
• presensparticipen slutar på –ande
• tvåstaviga presensformer har aldrig grav accent
• supinumformen slutar på –it
• stammen har omljud

Exempel:

Infinitiv

Presens

Preteritum

Supinum

Imperativ

Presens particip

Perfekt particip

binda

binder

band

bundit

bind!

bindande

bunden

dricka

dricker

drack

druckit

drick!

drickande

drucken

finna

finner

fann

funnit

finn!

finnande

funnen

gripa

griper

grep

gripit

grip!

gripande

gripen

springa

springer

sprang

sprungit

spring!

springande

sprungen

Härutöver finns det ett antal verb som inte kan räknas till någon av de fyra konjugationerna, utan står vart och ett i en klass för sig. De saknar dessutom några av de böjningsformer som de allra flesta andra svenska verb har:

Infinitiv

Presens

Preteritum

Supinum

Imperativ

Presens particip

Perfekt particip

kunna

kan

kunde

kunnat

-

kunnande

-

skola

ska(ll)

skulle

skolat

-

-

-

vilja

vill

ville

velat

-

-

-

veta

vet

visste

vetat

vet!

vetande

-

**
Vad händer om man väljer fel konjugation?
**

Det finns många som ger upp tanken på att lära sig mer om grammatik när termerna och tabellerna blir för många. Kanske det inte verkar så viktigt att böja alla verb helt rätt hela tiden, om man ändå för det mesta blir förstådd. Dock finns det exempel på fall då valet av konjugation spelar stor roll för ordets betydelse. Här är exempel på vanliga verb, som det kan vara lätt att böja fel:

leda:

Bakbenet ledar mot skankbenet i knäleden.

IFK Göteborg leder mot Kalmar med 2-0.

ljuda:

Mikael ljudar sitt namn: ”M-I-K-A-E-L”.

När signalen ljuder, är matchen över.

ringa:

Lotten ringar in de rätta svarsalternativen.

Klockan ringer ut till matrast.

skita:

Runar skitar ner byxorna.

Runar skiter ner byxorna.

sluta:

Det slutade att regna för en kvart sedan.

Rigmor slöt ögonen och somnade.

sprätta:

Kent sprättade upp kuvertet.

Hjördis sprätte iväg en sten med skon.

sticka:

Lars-Åke stickar en tröja till Märta.

Lars-Åke sticker en femtiolapp i handen på Märta.

svida:

Werner svidade om inför kvällens supé.

Det sved när Rita tvingades betala kvarskatt.

yra:

Den febersjuke låg och yrade.

Utanför fönstret yrde snön åt alla håll.

Källor:
Svenska Akademiens grammatik 2 (Norstedts Ordbok, 1 uppl, 1999)

Annons:
Bergspuman
2010-03-18 18:16
#1

Sen har vi en del bevarade starka verbformer!

Du får gärna ta upp dem i en artikel / tråd.

Jag tänker på lyder - lydde / löd.

Lysa - lyste (lös) Obs lös är mer dialektalt!

Simma - simmade /sam

M fl.

raphanus
2010-03-18 18:19
#2

#1 - O ja, våra dialekter bjuder på en rik flora av alternativa verbformer! Jag har en artikel om Dalbymålet i norra Värmland på lut. Där säger man t.ex. vov (rimmar på grov) i stället för vävde.

Bergspuman
2010-03-18 18:21
#3

#2 Häftigt. Jag drar paralleller till värmländskan som har mycket norska influenser. Norskan i sin tur, har en del engelska influenser. T ex vindue - window. Vov tror jag har med det att göra också, woven har jag för mig att det heter på engelska. Eller Woft.

Effie
2010-03-18 20:03
#4

#3 Det är väl tvärtom - engelskan har fått window från norskan! Och skotskan har väl ännu fler vikingaord. Bairn, t.ex. Fast det har ju inte med verb att göra.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Inkanyezi
2010-03-18 22:53
#5

Jo i Skottland säger dom bairn och inte paiste. Paiste är ett lustigt ord, i plural heter det leanai. Har vi några svenska ord som helt byter stam mellan singular och plural?

raphanus
2010-03-19 00:23
#6

#3-4 window/vindu skall etymologiskt tolkas som "vindöga" - ett öga som riktas mot vinden (blåsten). Kitchen och tile är två andra ord som de engelsktalande har fått från Skandinavien.

Annons:
Effie
2010-03-19 08:15
#7

#5 Jag kommer på ett adjektiv: liten - små.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

raphanus
2010-03-19 10:30
#8

#5/#7 - En bokhandel - flera boklådor.

svenake
2010-03-19 21:56
#9

liten - mindre - minst    Kanske?

Skogselva
2010-03-20 12:33
#10

lite OT men jag tycker det är synd att svenskan lånade in tyskans ord för "vindue" vindue är mycket snyggare och finare ord än fönster

(iaf har jag fått lära mig att det hette så innan vi lånade ifrån hansan, men när jag slår i min mytologiska ordbok står det att det kommer från fsv fynster, så nu är jag förvirrad.)

Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!

Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta! Glad

Inkanyezi
2010-03-20 12:56
#11

#10 Svenska och tyska är ju närbesläktade språk, så man ska knappast svära på att ett ord som ser inlånat ut nödvändigtvis kommer från tyskan, det kan lika gärna vara urgermanskt. Dock kommer fönster i den betydelse som vi känner det ifrån latin så vitt jag vet, ordet finns i italienska och franska. Finster på tyska betyder inte fönster, utan mörker, och kanske är det den betydelsen i det fornsvenska fynster. Det är osannolikt att man hade särskilt mycket fönster på sina hus på vikingatiden eller stenåldern, och språket kan mycket väl ha saknat ett sånt ord. Spanskans ord för fönster är ventana, och dess stam har att göra med vind (blåst), vi har det i ventilation, och i tropikerna har man inte glas i sina fönster. De är ventiler.

Jag tvivlar på att fynster, om det är belagt i fornsvenska, skulle betyda fönster, och också att det skulle vara ett inlån. Om ordet finns i någon fornsvensk/fornnordisk uppteckning, så blir ju den intressanta frågan hur det används och vad det betyder.

Språkforskare är också vanliga människor, de gör misstag precis som andra dödliga. Jag har ett exempel som ännu inte har rättats till, från engelska, där etymologin för leisure anges som att det kommer från franskan leisir (numera loisir), som har sin grund i latinets licere. Det är så klart fel, eftersom skrönan som följer med anger att det hade med soldaternas permission att göra. Vi har fått ordet permission från franskan.

Visst har leisure samma ursprung som och kommer möjligen från leisir, men franskans loisir är hämtat från gaeliska, där dag heter la, och ledig heter saor. När man gör en sammansättning, en ledig dag, sätts det i genitiv, lae-saoir, och uttalas just som den äldre franskans leisir. Gaeliska talades på de brittiska öarna också, så det kan tänkas att ordet inte lånades från franska, utan att det är tvärtom.

Skogselva
2010-03-20 13:29
#12

Är ingen expert på fornnordiska, men det är i varje fall vad som står i den etymologiska ordboken. Fynster kommer från lågtyska vinster (Ty Fenster) som har samma betydelse som latinets fenestra (fönster).

Vill ju tro att Norstedts förlag ger ut böcker som kan sin sak och inte bluff-och-båg-böcker. Flört 

Vi hade språkhistoria som tema på svenska i gymnasiet och där fick vi lära oss att fönster var inlånat från Hansan och lågtyskan, samt att det i Sverige, likt de andra nordiska länderna, hade hetat vindue innan dess.  

Borde förresten inte vindue vara det urgermanska ordet? Fönster kommer ju från det romanska latinet. Flört

Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!

Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta! Glad

Inkanyezi
2010-03-20 13:51
#13

Jo, vindu eller vindue är troligen ett äldre ord för fönster. Om du läser igen vad jag skrev, så tvivlar jag på att fynster verkligen betyder fönster. Finster på tyska är ett adjektiv som betyder mörk. Det har inget att göra med om Norstedt bluffar. Exemplet som jag tog upp på etymologin för leisure i engelska är väl befäst bland engelska språkforskare, trots att man inte kunnat visa att soldaternas ledighet i Frankrike någonsin har betecknats med någon avledning av latinets licere. Alla kan göra misstag, och jag är ganska säker på att leisir är närmre lae saoir än permission, som verkar väldigt avlägset. Därför skulle jag så klart vilja veta vad finster står för i "fornsvenska". Om det är ett adjektiv, så kan man nog utesluta varje släktskap med fönster.

Annons:
Effie
2010-03-20 14:07
#14

OT: Ein Schauer überfiel ihn in der Finsternis - en sjåare överföll honom i fönsternischen Oskyldig

(Stilblommor och grodor - en favoritbok)


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Skogselva
2010-03-20 14:15
#15

Jo, jag läste igenom det några gånger innan jag svarade, kanske missuppfattade jag det ändå.

Jag förstår inte vad "finster" har med saken att göra. Fynster kommer inte därifrån, vinster/fenster verkar heller inte göra det. De kommer från fenestra och jag känner inte till några latinska morfem med grund i "fen" som skulle betyda mörk.

Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!

Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta! Glad

Inkanyezi
2010-03-20 14:25
#16

#15 Stämmer att Fenster inte kommer från finster det är helt väsensskilda saker, men vad fynster betyder, ser jag inte som att det skulle vara klarlagt. Vi har alltså ett germanskt ord finster, som betyder något helt annat än fönster, och att finster och fynster skulle kunna vara besläktade ord är ju helt möjligt.

Så för att få veta det måste man så klart att tolka någon text där ordet ingår.

raphanus
2010-03-21 17:39
#17

#14 - Älskar den boken!

Skogselva
2010-03-21 17:49
#18

#16 Du menar så

Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!

Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta! Glad

Lill-Kisse
2010-05-15 13:26
#19

Väldigt nyttigt med sådana här utförliga språklektioner.

#2 Jag minns en kvinna norrifrån som berättade om den gången hon besökte en hemslöjdsbutik i Bohuslän och tittade på något vävt alster. Den gamla kvinnan i butiken (tydligen från trakten) framhöll att väven var "handvoven".

Den unga damen norrifrån upplevde det som självklart att den gamla damen på västkusten hade ett språk uppblandat med engelska och förstod precis.

Finns det fler liknande exempel från västkusten?

raphanus
2010-05-15 13:30
#20

#19 - I norra Värmland sade man i alla fall fordom vov (med långt o) för "vävde". Mer om dialekten i Norra Värmland kan man läsa här.

Annons:
Effie
2010-05-15 14:17
#21

Frågan är om det är uppblandat med engelska. Jag skulle snarare gissa på norska. Inte för att jag kan böja "väva" på norsk, men det låter rimligt att bohuslänska och värmländska är besläktade med norska.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Inkanyezi
2010-05-15 14:24
#22

Jo, om man verkligen känner ett behov av att se släktskap mellan dialekter så, men om man ser tillbaka så är ju de nordiska språken alla besläktade, så det är inte ett dugg märkligt att drag i det ena eller andra språket kommer igen i någon dialekt. Det finns exempelvis starka drag av svenska i tröndersk.

Här handlar det ju bara om en stark böjning av ett verb som oftast böjs svagt. Det finns åtskilliga exempel på verb som kan ha både stark och svag böjning, och det är väl bara att konstatera att väva tillhör dem.

Effie
2010-05-15 14:32
#23

Jo, men det är väl inte orimligt att språk och dialekter påverkas av geografiskt närliggande språk och dialekter.


Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Upp till toppen
Annons: