Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

- Allmänt om sajten och iFokus - Medlemmar - var bor ni? - Medlemmar presenterar sig - Off topic (OT) Artificiell intelligens Boktips Fonologi och fonetik Grammatik Konstruerade/fiktiva språk Kroppspråk Lagar och lagstiftning Länkar - Föredrag Länkar - Ordböcker/lexikon Länkar - Radio/TV Länkar - Tidningar/hemsidor Råd och tips Semantik Skriftspråk - Stavning/Ortografi Skriftspråk - Tryck och grafik Språk i framtiden Språk i förändring Språkgrupp - Språk i Europa Språkhistoria Stilistik - Chattspråk/SMS-språk Stilistik - Dialekter/lokala varianter Stilistik - Korsord och korsordsord Stilistik - Kvinnligt/manligt språk Stilistik - Lyrik, dikt och poesi Stilistik - Lånord Stilistik - Maktspråk Stilistik - Ordspel och ordlekar Stilistik - Ordstäv och ordspråk Stilistik - Slang Stilistik - Språk i film, tv och litteratur Stilistik - Stilblommor, tidningsankor, tryckfel Stilistik - Ungdomligt språk Stilistik - Ålderdomligt språk Tal-, läs- och skrivsvårigheter Teckenspråk Utdöda/döende språk Vad betyder ordet/meningen? Vad kallas saken/företeelsen? Översättning/tolkning Översättningsgrodor Övrigt
Grammatik

Grammatikskolan: Konjugationer

2010-03-18 18:10 #0 av: raphanus

I det här avsnittet av Språk iFokus grammatikskola avhandlas begreppet ”konjugationer”.

Verben är de ord som talar om vad som händer eller vad någon gör. I många språk kan verben också böjas i olika former, beroende på om de är knutna till ett visst tidsförlopp eller en viss person. Sättet ett verb böjs på kallas konjugation. I turkiska och esperanto finns det bara en enda konjugation – där böjs alla verb på samma sätt, men på svenska finns det fyra konjugationer. Antalet konjugationer kan förstås skifta stort mellan olika språk, men i den här artikeln ska vi titta på hur det ser ut specifikt i svenskan. Kontentan av genomgången är ändå att även de svårigheter man måste igenom och de fel man kan göra är universella – de gäller på något vis alla språk.

Ett språk vet i sig självt naturligtvis inte om hur svårt det är, och ingen ensam person kan ställas till svars för hur svår ett språks grammatik kan tyckas vara. Någon gång har någon eller några samlat in och katalogiserat svenskans ord och deras böjningar, och någonstans i denna process har det visat sig att verben i svenskan går att sortera i just fyra klart avskiljbara grupper, så kallade konjugationer. I språk som har flera konjugationer brukar den konjugation som är vanligast förekommande få numret 1. Så här ser konjugationerna ut i svenskan:

Första konjugationen

• grundformen (infinitiv) slutar på –a
• imperativen stavas och uttalas precis som grundformen
• presensformen slutar på –ar
• presensparticipen slutar på –ande
• tvåstaviga presensformer har grav accent i de dialekter där grav accent förekommer
• supinumformen slutar på –at

Exempel:

Infinitiv Presens Preteritum Supinum Imperativ Presens particip Perfekt particip
gissa gissar gissade gissat gissa! gissande gissad
hämta hämtar hämtade hämtat hämta! hämtande hämtad
kasta kastar kastade kastat kasta! kastande kastad
klia kliar kliade kliat klia! kliande kliad


När nya verb bildas i svenskan, böjs de oftast efter första konjugationen:

Infinitiv Presens Preteritum Supinum Imperativ Presens particip Perfekt particip
mejla mejlar mejlade mejlat mejla! mejlande mejlad
sms:a sms:ar sms:ade sms:at sms:a! sms:ande sms:ad
twittra twittrar twittrade twittrat twittra! twittrande twittrad
zappa zappar zappade zappat zappa! zappande zappad


De som inte kan svenska så bra, brukar böja de flesta verb efter första konjugationen. Kan man svenska bra, tycker man att det låter och ser knasigt ut, men rent teoretiskt vore det ju tänkbart:

Infinitiv Presens Preteritum Supinum Imperativ Presens particip Perfekt particip
finna finnar finnade finnat finna! finnande finnad
glömma glömmar glömmade glömmat glömma! glömmande glömmad
tänka tänkar tänkade tänkat tänka! tänkande tänkad
växa växar växade växat växa! växande växad


Andra konjugationen

• grundformen slutar på –a
• imperativen är kortare än infinitiven
• presensformen slutar på –er eller är kortare än infinitiven
• presensparticipen slutar på –ande
• tvåstaviga presensformer har aldrig grav accent
• supinumformen slutar på –(t)t

Exempel:

Infinitiv Presens Preteritum Supinum Imperativ Presens particip Perfekt particip
höra hör
hörde
hört
hör!
hörande
hört
lyda lyder
lydde
lytt
lyd!
lydande
lydd
läsa läser
läste
läst
läs!
läsande
läst
sätta sätter
satte
satt
sätt!
sättande
satt
vänja vänjer
vande
vant
vänj!
vänjande
vand


Tredje konjugationen

• grundformen slutar på betonad vokal
• imperativen stavas och uttalas precis som grundformen
• presensformen slutar på –r
• presensparticipen slutar på –ende
• supinumformen slutar på –tt

Exempel:

Infinitiv Presens Preteritum Supinum Imperativ Presens particip Perfekt particip
fly flyr
flydde
flytt
fly!
flyende
flydd
gro gror
grodde
grott
gro!
groende
grodd
spy spyr
spydde
spytt
spy!
spyende
spydd
sy syr
sydde
sytt
sy!
syende
sydd
tro tror
trodde
trott
tro!
troende
trodd


Fjärde konjugationen

• grundformen slutar på –a
• imperativen är kortare än infinitiven
• presensformen slutar på –er
• presensparticipen slutar på –ande
• tvåstaviga presensformer har aldrig grav accent
• supinumformen slutar på –it
• stammen har omljud

Exempel:

Infinitiv Presens Preteritum Supinum Imperativ Presens particip Perfekt particip
binda binder
band
bundit
bind!
bindande bunden
dricka dricker drack druckit drick! drickande drucken
finna finner fann funnit finn! finnande funnen
gripa griper grep gripit grip! gripande gripen
springa springer sprang sprungit spring! springande sprungen


Härutöver finns det ett antal verb som inte kan räknas till någon av de fyra konjugationerna, utan står vart och ett i en klass för sig. De saknar dessutom några av de böjningsformer som de allra flesta andra svenska verb har:

Infinitiv Presens Preteritum Supinum Imperativ Presens particip Perfekt particip
kunna kan kunde kunnat - kunnande -
skola ska(ll) skulle skolat - - -
vilja vill ville velat - - -
veta vet visste vetat vet! vetande -


Vad händer om man väljer fel konjugation?

Det finns många som ger upp tanken på att lära sig mer om grammatik när termerna och tabellerna blir för många. Kanske det inte verkar så viktigt att böja alla verb helt rätt hela tiden, om man ändå för det mesta blir förstådd. Dock finns det exempel på fall då valet av konjugation spelar stor roll för ordets betydelse. Här är exempel på vanliga verb, som det kan vara lätt att böja fel:

leda: Bakbenet ledar mot skankbenet i knäleden.
IFK Göteborg leder mot Kalmar med 2-0.
ljuda: Mikael ljudar sitt namn: ”M-I-K-A-E-L”.
När signalen ljuder, är matchen över.
ringa: Lotten ringar in de rätta svarsalternativen.
Klockan ringer ut till matrast.
skita: Runar skitar ner byxorna.
Runar skiter ner byxorna.
sluta: Det slutade att regna för en kvart sedan.
Rigmor slöt ögonen och somnade.
sprätta: Kent sprättade upp kuvertet.
Hjördis sprätte iväg en sten med skon.
sticka: Lars-Åke stickar en tröja till Märta.
Lars-Åke sticker en femtiolapp i handen på Märta.
svida: Werner svidade om inför kvällens supé.
Det sved när Rita tvingades betala kvarskatt.
yra: Den febersjuke låg och yrade.
Utanför fönstret yrde snön åt alla håll.

 

Källor:
Svenska Akademiens grammatik 2 (Norstedts Ordbok, 1 uppl, 1999)

Anmäl
2010-03-18 18:16 #1 av: Bergspuman

Sen har vi en del bevarade starka verbformer!

Du får gärna ta upp dem i en artikel / tråd.

Jag tänker på lyder - lydde / löd.

Lysa - lyste (lös) Obs lös är mer dialektalt!

Simma - simmade /sam

M fl.

 

 

Anmäl
2010-03-18 18:19 #2 av: raphanus

#1 - O ja, våra dialekter bjuder på en rik flora av alternativa verbformer! Jag har en artikel om Dalbymålet i norra Värmland på lut. Där säger man t.ex. vov (rimmar på grov) i stället för vävde.

Anmäl
2010-03-18 18:21 #3 av: Bergspuman

#2 Häftigt. Jag drar paralleller till värmländskan som har mycket norska influenser. Norskan i sin tur, har en del engelska influenser. T ex vindue - window. Vov tror jag har med det att göra också, woven har jag för mig att det heter på engelska. Eller Woft.

Anmäl
2010-03-18 20:03 #4 av: Effie

#3 Det är väl tvärtom - engelskan har fått window från norskan! Och skotskan har väl ännu fler vikingaord. Bairn, t.ex. Fast det har ju inte med verb att göra.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2010-03-18 22:53 #5 av: Inkanyezi

Jo i Skottland säger dom bairn och inte paiste. Paiste är ett lustigt ord, i plural heter det leanai. Har vi några svenska ord som helt byter stam mellan singular och plural?

Anmäl
2010-03-19 00:23 #6 av: raphanus

#3-4 window/vindu skall etymologiskt tolkas som "vindöga" - ett öga som riktas mot vinden (blåsten). Kitchen och tile är två andra ord som de engelsktalande har fått från Skandinavien.

Anmäl
2010-03-19 08:15 #7 av: Effie

#5 Jag kommer på ett adjektiv: liten - små.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2010-03-19 10:30 #8 av: raphanus

#5/#7 - En bokhandel - flera boklådor.

Anmäl
2010-03-19 21:56 #9 av: svenake

liten - mindre - minst    Kanske?

 

Anmäl
2010-03-20 12:33 #10 av: Skogselva

lite OT men jag tycker det är synd att svenskan lånade in tyskans ord för "vindue" vindue är mycket snyggare och finare ord än fönster

(iaf har jag fått lära mig att det hette så innan vi lånade ifrån hansan, men när jag slår i min mytologiska ordbok står det att det kommer från fsv fynster, så nu är jag förvirrad.)

Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!

Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta! Glad

Anmäl
2010-03-20 12:56 #11 av: Inkanyezi

#10 Svenska och tyska är ju närbesläktade språk, så man ska knappast svära på att ett ord som ser inlånat ut nödvändigtvis kommer från tyskan, det kan lika gärna vara urgermanskt. Dock kommer fönster i den betydelse som vi känner det ifrån latin så vitt jag vet, ordet finns i italienska och franska. Finster på tyska betyder inte fönster, utan mörker, och kanske är det den betydelsen i det fornsvenska fynster. Det är osannolikt att man hade särskilt mycket fönster på sina hus på vikingatiden eller stenåldern, och språket kan mycket väl ha saknat ett sånt ord. Spanskans ord för fönster är ventana, och dess stam har att göra med vind (blåst), vi har det i ventilation, och i tropikerna har man inte glas i sina fönster. De är ventiler.

Jag tvivlar på att fynster, om det är belagt i fornsvenska, skulle betyda fönster, och också att det skulle vara ett inlån. Om ordet finns i någon fornsvensk/fornnordisk uppteckning, så blir ju den intressanta frågan hur det används och vad det betyder.

Språkforskare är också vanliga människor, de gör misstag precis som andra dödliga. Jag har ett exempel som ännu inte har rättats till, från engelska, där etymologin för leisure anges som att det kommer från franskan leisir (numera loisir), som har sin grund i latinets licere. Det är så klart fel, eftersom skrönan som följer med anger att det hade med soldaternas permission att göra. Vi har fått ordet permission från franskan.

Visst har leisure samma ursprung som och kommer möjligen från leisir, men franskans loisir är hämtat från gaeliska, där dag heter la, och ledig heter saor. När man gör en sammansättning, en ledig dag, sätts det i genitiv, lae-saoir, och uttalas just som den äldre franskans leisir. Gaeliska talades på de brittiska öarna också, så det kan tänkas att ordet inte lånades från franska, utan att det är tvärtom.

Anmäl
2010-03-20 13:29 #12 av: Skogselva

Är ingen expert på fornnordiska, men det är i varje fall vad som står i den etymologiska ordboken. Fynster kommer från lågtyska vinster (Ty Fenster) som har samma betydelse som latinets fenestra (fönster).

Vill ju tro att Norstedts förlag ger ut böcker som kan sin sak och inte bluff-och-båg-böcker. Flört 

Vi hade språkhistoria som tema på svenska i gymnasiet och där fick vi lära oss att fönster var inlånat från Hansan och lågtyskan, samt att det i Sverige, likt de andra nordiska länderna, hade hetat vindue innan dess.  

Borde förresten inte vindue vara det urgermanska ordet? Fönster kommer ju från det romanska latinet. Flört

Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!

Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta! Glad

Anmäl
2010-03-20 13:51 #13 av: Inkanyezi

Jo, vindu eller vindue är troligen ett äldre ord för fönster. Om du läser igen vad jag skrev, så tvivlar jag på att fynster verkligen betyder fönster. Finster på tyska är ett adjektiv som betyder mörk. Det har inget att göra med om Norstedt bluffar. Exemplet som jag tog upp på etymologin för leisure i engelska är väl befäst bland engelska språkforskare, trots att man inte kunnat visa att soldaternas ledighet i Frankrike någonsin har betecknats med någon avledning av latinets licere. Alla kan göra misstag, och jag är ganska säker på att leisir är närmre lae saoir än permission, som verkar väldigt avlägset. Därför skulle jag så klart vilja veta vad finster står för i "fornsvenska". Om det är ett adjektiv, så kan man nog utesluta varje släktskap med fönster.

Anmäl
2010-03-20 14:07 #14 av: Effie

OT: Ein Schauer überfiel ihn in der Finsternis - en sjåare överföll honom i fönsternischen Oskyldig

(Stilblommor och grodor - en favoritbok)

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2010-03-20 14:15 #15 av: Skogselva

Jo, jag läste igenom det några gånger innan jag svarade, kanske missuppfattade jag det ändå.

Jag förstår inte vad "finster" har med saken att göra. Fynster kommer inte därifrån, vinster/fenster verkar heller inte göra det. De kommer från fenestra och jag känner inte till några latinska morfem med grund i "fen" som skulle betyda mörk.

 

Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!

Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta! Glad

Anmäl
2010-03-20 14:25 #16 av: Inkanyezi

#15 Stämmer att Fenster inte kommer från finster det är helt väsensskilda saker, men vad fynster betyder, ser jag inte som att det skulle vara klarlagt. Vi har alltså ett germanskt ord finster, som betyder något helt annat än fönster, och att finster och fynster skulle kunna vara besläktade ord är ju helt möjligt.

Så för att få veta det måste man så klart att tolka någon text där ordet ingår.

Anmäl
2010-03-21 17:39 #17 av: raphanus

#14 - Älskar den boken!

Anmäl
2010-03-21 17:49 #18 av: Skogselva

#16 Du menar så

Pernilla, värdinna för Månväsen ifokus och för Epoker ifokus. På månväsen kan ni just nu läsa om Den flygande holländaren, Spöken, m.m. och på Epoker finns att läsa om East India Trading Company och absint - men självklart mycket mer, bland annat stridvagnsspärrar och utdöda yrken!

Jag söker också medarbetare/artikelförfattare till båda sajterna. Är du intresserad av antingen Folktro eller Historia - eller kanske både och, så låt mig veta! Glad

Anmäl
2010-05-15 13:26 #19 av: Lill-Kisse

Väldigt nyttigt med sådana här utförliga språklektioner.

#2 Jag minns en kvinna norrifrån som berättade om den gången hon besökte en hemslöjdsbutik i Bohuslän och tittade på något vävt alster. Den gamla kvinnan i butiken (tydligen från trakten) framhöll att väven var "handvoven".

Den unga damen norrifrån upplevde det som självklart att den gamla damen på västkusten hade ett språk uppblandat med engelska och förstod precis.

Finns det fler liknande exempel från västkusten?

Anmäl
2010-05-15 13:30 #20 av: raphanus

#19 - I norra Värmland sade man i alla fall fordom vov (med långt o) för "vävde". Mer om dialekten i Norra Värmland kan man läsa här.

Anmäl
2010-05-15 14:17 #21 av: Effie

Frågan är om det är uppblandat med engelska. Jag skulle snarare gissa på norska. Inte för att jag kan böja "väva" på norsk, men det låter rimligt att bohuslänska och värmländska är besläktade med norska.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2010-05-15 14:24 #22 av: Inkanyezi

Jo, om man verkligen känner ett behov av att se släktskap mellan dialekter så, men om man ser tillbaka så är ju de nordiska språken alla besläktade, så det är inte ett dugg märkligt att drag i det ena eller andra språket kommer igen i någon dialekt. Det finns exempelvis starka drag av svenska i tröndersk.

Här handlar det ju bara om en stark böjning av ett verb som oftast böjs svagt. Det finns åtskilliga exempel på verb som kan ha både stark och svag böjning, och det är väl bara att konstatera att väva tillhör dem.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.